Dikter av Subhankar Das

nov172010

Skrivet av Subhankar Das

Post Scriptum

alt

Subhankar Das kommer från Calkutta i Indien. Han har publicerat 14 diktböcker på bengali.

Han har översatt Allen Ginsberg's poesi till bengaliska. Han äger och driver en bokaffär. Hans verk finns representerade i Graffiti Kolkata Broadside, Mad Swirl, Danse Macabre, Caper Journal, Leaf Garden etc.

Torsdagen den 18.e november kl. 18.00 - 20.00
framträder han på PoesiOnStage/Biblioteket Plattan, Kulturhuset med fotografier, film och poesi.

Den Färgglada Kackerlackan


Istället för den här dikten önskar jag få måla en stor kackerlacka -
De långa benen med de små taggarna som får oss att rysa.
Tänk att den här dikten är en färgglad kackerlacka istället
Som efter en stund flyger iväg med ett flaxande
Är du rädd för kackerlackor?
När en kackerlacka flyger runt i ditt rum
Ropar du väl bara efter din städerska
och ber henne döda den
men om kackerlackan blev i färg!
Om den blev målad, om den blev en färgglad fjäril,
då skulle du älska den.
Du skulle inte alls ha tänkt på avloppet,
på hålet i tvättstället.
på toalettstolens baksida,
eller på skålen i pissoaren,
kackerlackan som fallit ner i en av dem
och desperat försöker ta sig upp
och fast du ser det, pissar du på den
du njuter fast du är lite skrämd,
du skulle inte ha mints, att
om kackerlackan varit lite mer färgglad,
med vingar formade som blad,
då skulle du inte ha hoppat till om den landat på dig
du skulle istället ha sett road ut
eller bara tänkt på just henne, flickan
runt hennes huvud cirklar det, inte fjärilar,
men hundratals, hundratals kackerlackor.


--------------------------


Lite mer än bara floden Khorkai


Lite mer än bara floden Khorkai,
Det som är verkligt är många djur och blod och händer och hud och
Religion och pengarna och sanden och
Vilken hand är det som håller, och vems?
Vilken himmel sjunker till vems fotsteg?
Vilket är den förfelade kärlek som fortsätter krama knapparna på en stjärna?
Det finns inget behov att ropa på någon
Det finns inget behov att känna någon
Allt det jag har sett
Varje anteckning manuskript schackdrag.
En trampad orm.
Trots att han är ett barn, så många misstag lagda på hans axlar
Rättigheter är ingens yrke och kan lätt tas ifrån dig
Stjärnornas jord hör på sin lukt och kommer ständigt tillbaka
Och så ett skrällande kalebassnäste  manuskript  schackdrag
Bättre att hålla på sina rättigheter med vetskap om blommande kullar
Ögonfransar  ljus  kvinnor som snurrar runt
Det här är inte en flygtur som kan kallas en resa
Att öppna sig, slappna av vid sidan av en flod och vatten och allting
Kvinnor som virvlande rör sig i en kantig ryggkota
Rammar avskalad betong
en fontän av träd bryter ut i gapskratt,
Hur frossande kall var en duschande vind
Utan vetande skulle den kunna skära i min kind
Men det var tid för Tusu-festen
Men det var tid för ett hjärta av en blomma
Det finns ingen himmel här
Bara ett tak av en blyg gul skugga,
Som kunde kallas för en himmel eller ett tak eller någonting
De här ljusa asfaltsboulevarderna har köpts med pengar gjorda av människor
Och eftersom vad alla behöver är att må bra då    även jag mådde bra
Himlen härskar aldrig här  himlen älskar aldrig  himlen ger ingen värme
Bara de laddade ugnarna som slukade de gyllene fjädrarna
bortom tusen rosor i den välklippta blomsterträdgården med gräset
Fan till och med en ljummen öl är bättre än det här
Fan de där knaperstekta äggen, du behöver bara glädja dem med lite salt
Vi vet att vi älskar fågelsvärmar
Skogen kom och gömde sig i våra fickor
Men även i dem finns det kvar kvinnor som virvlar    varje misstag
Alla leder i benen är delade vända mot varandra
En spricka och intensitet lever aldrig tillsammans
Så jordskrevan fanns kvar mellan reptilen och boet
Men ändå, ett slingrande nät arbetar, tyst isolerat
Istället för våra ögon låt nätet riva sönder två hav, minst
Jag vill inte se synder som gör mig blind
Även om jag inte vet vad en synd är, men det verkar vara något som är fel
De har försvagat benen med allt intensivt samröre
kastat bort rörelserna
Så i spruckna dialoger finns mycket skrik gropar och smekningar
Som om de öppnat en marknad för att hålla hjärtat på plats inne i själva hjärtat
Om vi har ett hjärta kommer våra lärda ögon inte att ha en chans
En gemensam kast att störta allt djupt ner i skiten
De som går genom vattnet med sina sandaler högt över huvudet

O blide Gud ge dem aldrig en bro som gåva ... aldrig
Även nu är Falguni Nath besatt av sina sånger,
har inte lärt sig att sprida autografer
Håll dig till din anlagda rosenträdgård, ge mig hellre två hav
Glasen i mina glasögon suckar för högt
Parus älskare drog vattniga trådar ur mina ögon
O ljus kom, låt oss sjunka tillsammans igen hälla igen hälla
Visar oss ljusen O värme tomflaskor hud
Sjunker i det strömmande vattnet rötter av vatten rinner genom blodet
Bordet flyter iväg och jag river sönder mitt kött och låter det flyta
Om det fastnar i nätet, denna fisk, men det kan den aldrig
En spricka och intensitet lever aldrig tillsammans
Detta röda blå vita svarta vita svarta  svart
Vi har bara svarta, det är därför så många gyllene fjädrar kommer tillbaka
Alla våra gärningar var förutbestämda
Vi visste alla berättelser om våra liv, läst dem innan
Eftersom allt redan var skrivet avslutade vi vårt uppdrag en-route
Nu ska vi gå till det andra rummet för att avsluta det, fängsla dialogerna på tomma kassetter
Men hur som helst berättelserna om vattnet fanns aldrig med i anteckningarna
Det virvlande vatten som rör sig med en smidighet som hos tallarna
Älskar fortfarande vissa delar som var älskade
Resten likt en flammande ros som jag fortsatte att röra vid
Det sätt på vilket vintern rör vid en stad en cigarett och förblir som rök
En lånad filt svävar över mina axlar, på samma sätt.



..................................


Pojken


Sex är din tröst när du inte kan få kärlek.

Jag har ingen vän som jag kan kalla min vän. Jag kommer inte ihåg
namnen på de böcker som jag var besatt av förr. Nu är ingenting
mig kärt. Kärt är egentligen ett mycket tomt ord. Som en tyst
natt som står alldeles ljudlös. Lite tråkigt ställd i dammiga
bleka staplar och rader. Det tunga träbordet efter min far
har varit med mig länge. Jag fick bordet redan när min syster
förlorade sitt ena öga bara på grund av den lilla svarta pricken
som satt sig i hennes ögonvrå. Nu, i dessa dagar av svek
är kanske bordet ditt enda tysta nöje, din enda kära ägodel
som du inte kan vanära genom att måla om den.

Du vet ingenting om kärlek
Du vet ingenting om kärlek

...................................


En till för Lucy och för alla radiokanaler


Inte bara slicka sig om läpparna du vet Lucy vi hade
alla de där nervdallrande gryningarna
läppar som var på jakt efter mystiska läppar
vatten i jakt efter vatten ditt ansikte och massor av moln
Det vore fel att bara kalla det för vatten
Det var is gjord av rök och ruckel
skuggor kom på promenad och förbereddes
på vår hud som var elektrisk allt vårt sökande allt vatten i gryningen
Färg som ska täcka alla brännsår efter regnet
och vi kan tala om mordbränder denna livslånga ilska
För kraften i brinnande blod strömmar fram i ett gitarrackord
och måste slickas ren
Nu har molnmassorna flytt efter att ha lyft upp gardinerna
Livet är ett sådant nöje att leva
Det betyder att de milslånga nerviga näten
inte har lärt sig flyga
de är knutna till gitarrens öron
Trädet växer fram ur magen
rötter och stjälkar sticker fram
grenar kommer ut ur munnen och tittut-lyckan
och bladen börjar falla från ögonen
Det vore fel att bara kalla det för vatten
de är förmodligen bara ord inte klumpar av kött
De är troligen födslar
som aldrig kan sändas till dig från en radiostation

altI översättning av Henry Denander & Boel Schenlaer