Post Scriptum Kristin Eklund Dikter
Kristin Eklund Dikter
altJag är en multikonstnär som jobbar med poesi, musik, måleri, teckning, foto, film och skulptur. Jag kommer ursprungligen från en liten by i Småland, men är verksam sedan 10 år tillbaka i Stockholm. Poesin, konsten och musiken betyder allt för mig. Om jag skulle bli placerad i en tom och vit cell utan någonting, skulle jag förmodligen börja rita och skriva med mina fingrar med hjälp av mitt blod. Jag måste få uttrycka mig annars kan jag lika gärna vara död. //
*
Brustna aphuvud, dega omkring där då ditt as.
Min rygghud kavlar upp sig mot bakhuvudet,
Jag tar kökskniven och skär upp väggen.
Vaknar ur, vet ej herpesen tar över.
Ja tätar min trasiga själ med snorkråkor.
Känner mig som den vilsna råttungen på gångvägen hem
Från tunnelbanan jag träffade i dag.
Vill stänga in mig, men ändå inte vara ensam
Mitt sekret luktar bränt gummi
Vet ej varför och sneglar ut på en dyster gran
Eller är det mögelosten?
Tror du att jag kommer att dö av nikotinförgiftning?
Tandköttet mitt har blivit lite solkigt.
Kaffe i sängen
Kaffe på mattan och på ena strumpan
Jag blev tvungen att hänga den på tork på orgelstolen.
*
Mörkret flyter i mina ådror.
Demonen skrattar ur mina ögon.
Svanarna ligger döda på stranden
med halsarna uppskurna i rött.
Vill inte tillbaka dit.
Vill inte leva ett sådant liv.
Försvinn destruktivitet!
Tillbaka till helvetet med dig.
Du hör inte hemma i mig.
Jag föddes utan dig
och jag vill inte längre ha dig kvar.
*
Det gamla vanliga lidandet.
De tysta löven.
De ensamma kala träden.
De plågsamma ögonen som rullar ner för gatan.
Det där tomma suckandet
och den rostiga halsen.
Min skära nakna kropp som rör vid sin spegelbild
Obehaget av den blöta kuddens beröring mot kinden.
Snusets svidande tröst.
Vissa ord blir till aska
Vissa människor lämnar än
och man förstår aldrig varför.
*
Konstigt inre.
Ostmacka, Sonic Youth och kallt kaffe.
Demonen penetrerar mitt huvud med sin stålkuk.
*
Brinner jag inne från?
En tårorkan väller ut ur mina ögon.
Tusentals människor trängs under himlen
jag försjunker in i min blyghet.
Gömmer mina ögon i längtan
trevar inuti en långsam massa.
Tyst! ögon tåras med utnött blod.
Vinden skär i underlivet.
Pulserande ångest.
Svullna hårda knytnävar.
Vita änglasteg under vattnet.
Skratta! dina tänder krossas.
*
Rosa nagellack,
en aningen söndrig tår rinner ned för kinden,
tvättar bort svettiga spår utav oro.
Blinkar till lite mer än vad jag behöver,
Tittar runt i mitt huvud.
Snavar på en tanke och slår sönder en tand
så att det börjar blöda.
Vart hän gömmer sig svaren?
*
Jag sväljer min spya och tittar upp på granarna.
Ligger nedsövd under deras armar.
Låt mig få kyssa dig,
jag är trött och min hud kliar
jag vill riva sönder den!
Lakandet blir skrynkligt hela tiden.
Jag vill vara den där nakna kvinnan
som hänger och svajar lägst uppe i grantoppen,
då det blåser och regnar.
*
Nu är serien slut, känslorna knyter sig inuti.
Jag vandrar mot tomma ord.
Hur kommer morgondagen att bli?
Jag behöver inte välja än.
Tummen darrar till.
Vad händer inuti kroppen när det känns som att man ska börja gråta?
Hur många rynkor har jag på mina händer?
Undrar hur morfar känner sig?
*
Taxibilar trasar sönder utsikten.
Trängtan skriker ut allt blod tills allt blir vakuum.
Ligger i fosterställning, förlåt för att jag finns.
*
Längtan i ögat kommer att skära i mig.
De knivvassa tonerna glömmer ej tider av bitterljuvhet.
Det finns ingen återvändo ifrån dödens längtan till att överraska mig med bilder från drömmar.
All kärlek, alla kärleksknivar, glöm förgångna tider skrik, strålskadade bilder
manipulerade tvångsartade bilder.
Ditt blod, din luft, syster vem är min syster?
stjärnorna bildar glasskydd.
Det var rött av all min trängtan,
människor släpades, kröp och tryckte sig mot min vägg.
Nakna, vita i grått hår.
Len hud, jag ville klappa hennes hud
men råttorna åt upp mig.
Dröm blir till verklighet, verklighet blir dröm
en ögonkvinna i natten, en svartnande ljuskropp
en kvinna i ett ogenomträngligt grubbel,
i en ond låtsasvärld.
Ett brännhett hat, en höstfuktig rörelse mot ett nytt hem.
Avgrundens avsmak, ett ljus, en kropp, en blodsvarelse med blodådrorna öppna.
Fyra ögon inuti ett hjärta, en puls, ett sjukdomsland, en värld ingen har sett
tusen världar av äckel, av vackert förfall.
Jag vill se blod.!
Du... du drunknade i ditt blod, finns nu i mitt.
Din själ är min längtan, ja kan se dig!
du kan inte se mig, du är en värld som inte finns för dig.
Gå in i tiden av saknat liv, av blodröd himmel av kritvit längtan.
Av svart svavelsjö ,tystnad i stumfilm, krossade läppar, kall oförståelse och ensamhet.
bild: Pavel Nastin
| < Föregående | Nästa > |
|---|
