Dikter av Paulus Johannes Allaverdi

sep272010

Skrivet av Paulus Johannes Allaverdi

Post Scriptum

Paulus Johannes AllaverdiJag heter Paul och går under mitt poesinamn Paulus Johannes Allaverdi, jag är en 20 år gammal Örebroare som skrivit poesi i ca 1 år nu. Min stil tillhör prosapoesin som består mest av sorg, hopp och kärlek. Överraskande har det funnits så mycket inom mig under alla år och poesi är ett befriande sätt att kunna uttrycka sig på. Det är en mäktig känsla att få läsare att känna igen sig, då menar jag att de antingen känner igen sig i bilderna jag skapar i form av ord eller att skapar den illusionen helt själva.
Mina dikter går att läsas på http://pauluspoesi.se/

Isolerad Bortgång


Kalla inte det vi har för ensamhet
Det är endast en mild smaksatt sorg
förenad med gråtmilda ordkrig
mellan den första
och tredje parten


Det andra steget sker
när en tanklös kontroll successivt tar över
Vår inre röst väljer att upphöra och
ersätts med ett konstant gnissel
Vissa hävdar att det är melodier

Vi anser att det är ljudet
av bortgång


I nästa skede för mörkrets furste sakta
en dolk genom våra bröst
Vi kan inte längre hindra honom
och bortgång börjar finnas inom synhåll

De genuina bilderna eroderas
och ersätts med en väv av
periferiska bilder

därmed har sorgen utvecklat sig
till att bli ett hav
mörkt djupt och
alldeles för stort för oss


att inte drunkna i





Mänskligt Fenomen

Till den oförsonliga spegelns
klandrande stordåd

ställer jag mig den evigt obesvarade frågan
är fenomenet fullt existerande?
Eller dväljs hon endast i mitt kosmos
bestående av översinnlig inbillning


Som i semantisk skönhet
är varje bokstav en cellbildande intuition
av att du måste finnas

För att varje gång mina ögon sluts
uppenbaras en skenklar bild
Synen karakteriserar inga spår av liv
utan erbjuder en mängd injicerad eufori
när hennes skimrande blå ögon skådas

det ger mig
liv


Bortom solnedgångens alla nyanser
står hon ut
hennes gula klänning skär sig
så starkt i den oranga atmosfären
parant och konstnärlig


precis så
klär du mig




Sömngift


Vid lövens fall befinner jag mig i en frusen miljö
mina rörelser som används under denna promenad
tillhör inte vad ni kan anse vara
utstrålning eller skönhet

mina rörelser tillägnar ett hopp
mitt hjärta ständigt predikar för
Att då med leende lysa utstrålning
och i min tidigare kylda hand hålla i
min skönhet

Detta hopp förlitar jag min evigt existerande själ på
Min ljusa livssyn är inte alls naiv
tack vare den kan jag idag lyckas passera
samma taggbuske som justerat mig dagligen
oskadd

Tidigare har taggens retfulla toxin
av ren bitterhet förhindrat mig till sömn
däremot kan jag idag uppenbaras av drömmarnas värld

Senast fick jag syn på element av hennes hår
något som var så fullt svindlande klart av passion
Vinddraget drev håret till nya adresser
som tydliggjorde en modern form av lyrik
i den mest distinkta och påtagliga prosa

vi människor behärskat





Hjärtats Sorgeakt


Mitt nervsystem uppfattar en felaktig perception
av tid

där jag förtjänar att befinna mig i det stilla
Istället känner jag hur tumören växer i mitt tomrum
där jag endast försöker
andas


I tystnad hör jag hur mina hjärtslag
är vansinnigt obalanserade
Av hela mitt hjärta tror jag att himmelen
kan vara inom räckhåll


Idag vore min innersta önskan
mitt hjärtas innersta önskan
en tragedi


Jag är endast en
men innan jag inleder min bortgång
vill jag lämna
avtryck

och i obalans dröja
åtminstone ett tag till


En av flera miljarder på denna planet
en av flera miljoner i mitt land
en av flera hundratusentals i min stad

Och i ditt liv

behövs bara
en





Avskild i Sömnlöshet


Jag tvingas till svarslösa nätter
som parerar all ansträngning till sömn
Dåsigheten slukas av de tankar
av att du mycket väl kunde
legat bredvid


Nu är jag van
vid de nätter av harmoniska tonföljder
då vi var
under inflytandet att vi hade
gudomlig vittring

tillmötes
våra fyra händer


Jag lever i hoppet om att inbilla mig
med blinda ögon
att den vänstra sidan av sängen
sjunker sig
av dig

och inte raden soffkuddar
jag placerat


Denna natt
tittar jag mot min balkong

Samma balkong som vi satt vid
med filtar och stearinljus hängandes i flaskor
En klar uppenbarelse som fick mig att
smälta som det ljusaste stearin
till din

friska låga




En Roman


Ett förhållande kan jämföras med en bok
Det befintliga paret i förhållandet agerar författare
och skriver dess handling
Likt en skribents kamp om en ny utgåva
strider paret mot de begränsade sidorna


Det vanligaste misstag en författare gör
är att skriva i fel meningsföljd
precis som att agera i kärlekens
motsatta riktning

Därmed lämnas våra ark av kärlek på bokhyllan
En plats som symboliserar människans ångestfyllda
axlar


En halvfylld bok existerar ibland er
men den involverar inte dig
Den innersta önskan inom henne är att du skall
avsluta hennes tidigare bok

för att sedan se till att den gröna grodan
i er sagobok
möter den hänförande kvinnans läppar

När jag förvandlas till din
dras antagelsen att jag befinner mig i en värld
av sömn


så jag ber dig
nyp mig
inte






Linjär väntan

Sandkornen känns lekfull bland mina tår
Rörelser från fötterna drar en tydlig linje
framför mig
Dragningskraften var inte planerad
den talade vart du bör finnas

bakom min linje


Jag skulle ta samma chans varje dag
En chans att byta bort alla materiella ting
utan att vara ångerfull
endast för en känsla

Det krävs ingen tid till sortering
för att finna denna "känsla"
jag vet redan att det skulle vara något vackert


Mitt löfte är att jag aldrig
kommer gå förbi ditt mörker
Jag ska befinna mig i det
och leda dig ur skymningens känslobrist

endast för att se ditt leende
som inte kan synas i kolsvart
mörker


Men vart befinner du dig på linjen?


Jag vill tro att jag vet
för att stänga mitt uppskrämda jag
Kräver endast ett litet antagande
som släcker mitt hat till den melodin

med budskapet att
jag aldrig vet


Istället väljer jag att ståendes vänta
på denna mållinje
Så tag i min hand hårt
när vi passerar





Patetisk näring


Lutandes mot den grå gatulyktan
i stadens syrefattiga gator
kvävs varje illustration
av dig

Hur uppstår orsaken till att
vår blodsed tappar sin mening
kan det vara troheten i kärleken
som aldrig balanserar

Överrumplas
av den sagda känslan att
du kan få mig
när du vill

Besvaras den?

Om inte
låt mig så nya frön som
vattnas till det outslagna för att
berika till ett nytt liv


Även jag
ska en gång
dö





En längtansfull förfrågan


Endast i drömmarna var han
idel öra till de viskningar hon förde
vid nattens sista gäspning
andas han in ett moln av
murens omringade frost

Hon frälstes ur en dröm
ett leende sammanvävt med små
syndfria fräknar

Skulle han få se henne igen


Hans hand för henne till
en första park
regnskur

Hennes slutna ögonlock
ber han att öppnas
ett värmeljus befinner sig
mellan dem

en oskyldig begäran
om att vara hennes
morgon och
natt

Handfulla
av varandra
gick de hemåt

en omväg

Idag
står han
inför henne
ställer en fråga

hon endast
svarar
ja på





Den sista resan


Min resväska
packas med mitt sista bagage,
vad blir mitt mest värdefulla smycke -
vad lämnas kvar?


Iväg till denna omänskliga atmosfär
vi önskar att lämna.

Är detta höjdpunkten
vår allra högsta
bergstopp?


Vid en utsträckt kö
av vilsna resenärer
ser jag nu allt klart

när Kristi rikes värdinna
ropar mitt namn.

Min allra sista incheckning -
sista bagage
finns en bild
föreställande mig;


alldeles bredvid
finns en person
till.





Jag är din vän

Låt mig vara din
nyckel,
jag vill vara han
som tar dig ifrån det
mörka rummet.

Stig ut,
håll min hand
och låt mig
tina bort smärtan,
intill ditt lavendelljus.

Du känner en
plötslig existens.

Du minns doften,
minns dagen,
då jag räddade dig
och doften av
lavendel.

Jag ser;
hur ditt blod kämpar
för värme likt en låga
mot en vind.

Därför skänker jag dig
min tröja,
låt mig frysa i natt
som du så många gånger
gjort


förgäves.





Att förlora sin ägodel


För att lindra
nattens svårigheter,
fick en promenad
i närmaste park
vara lagom.

Vid promenaden
fann jag en bok
vars tonande färger
fångade min uppmärksamhet.

Hukandes lyfte jag boken,
den ljuva doften kändes
fulländad.
Med en söt och kursiv
signatur, bländades jag av
ditt namn.

Gårdagens natt var lång,
trots nattens svårigheter
tycks din bok göra den

kortare.

Att förlora något så vackert
får mig att sörja.
Min vän, du har förlorat
en bok, ett ting,

en natt
kortare
idag.





Värme som finns kvar


Efter dig
lämnades
värme

En värme som aldrig kan
jämföras med något
konstruerat;
en mikrovågsugn

För om rosor var av sten
min lojalitet av stål
skulle den största bron byggas
för dig

Aldrig har jag behövt ställa dig
frågan;
måste vi gräla i en evighet
för att älska i en dag




Jag saknar dig