Tom Sebastian ur Anteckningar från en målare
altHOVEDBANEGÅRDEN
jag och polacken genjo kör över öresundsbron
när vi kommer in i köpenhamns magmun
trängs lyftkranar och betongkroppar
som vill vara större än verkligheten
vi parkerar på istergade
och går in i hovedbanegårdens stora sal
människor rusar fram i olika riktningar
i cirklar utan överraskningar
vi
målar ett växlingskontor
den nya inredningen ska ge personalen
mening och framåtanda
när vi målar
strömmar människor in och växlar pengar
kanske ska de flyga till thailand
och där planera inför nästa upplevelse
och låta presens rinna ner i kloakerna
eller handla på marknader
i ett land där säljaren inte känner till
ordet semester
chefen för växlingskontoret kommer in
ger oss beröm
vi gillar chefen
han ser inte ut som en danskjävel
eller som ernst hugo järegård
han har suttit i fängelse
snart ska han bli bankchef
när växlingsföretaget också ska bli bank
vi har rast
jag tänker mycket på livet
funderar på om jag också ska köpa en resa
till thailand
och shoppa sjalar på en marknad
och väl där börja drömma om nästa semester
jag går och hämtar mat ifrån mcdonald's
jag vill inte gynna dom
egentligen vill jag gå till ett fairtrade-ställe
men jag har inte tid
jag är en klocka
som går i cirklar utan överraskningar
genjo hämtar aldrig mat
han har alltid med sig matlåda
han har inte tid att lära sig svenska
han bor i en garderob
och sparar till en volvo
och äter äpplen som är besprutade
när vi konverserar
är han apan i star wars
och jag harrison ford
min chef ringer
det plingar i mobilen
han hinner aldrig att
ta på sig säkerhetsbältet
han frågar när vi
blir färdiga
han har tusen nya jobb till oss
min magmun sjunger
upp och hoppa magkatarr
världen snurrar fortare
vi hämtar mer färg i bilen
den står parkerad på istergade
där finns många kantstötta med t-spritsröda ögon
de går i trianglar
de vill gärna ta tåget till elchockernas land
för att säga hej då närminnet
det kanske vi alla skulle behöva
nya hjärnceller utan minne
vi går med våra färgburkar på hovedbanegården
och smittas av att alla går så fort
mina målarburkar börjar bli tunga
genjo bär sina som drömmar
vi möter en förskoleklass
som går i sin egen takt
bra att de inte tagit in världen än
genjo har gjort en omkörning
han är svettig på ryggen
han är en robot
men inte i pupillerna
för jag har hört
att han har kört ihjäl en människa
ibland tycker jag synd om honom
skulle vilja krama honom
men i hans land kanske
det skulle vara bögigt
på andra våningen sänder tv
från morgonsoffan
och ler som scientologerna
dagens minne
två aspergister
såna som folk kallar utvecklingsstörda
håller varandra i hand
de bryr sig inte om
att folk irriteras över att de går sakta
de verkar lyckliga
de tar tid på sig att titta på varandra
när en person går in i mig
då vaknar jag
folk går fortfarande i cirklar
jag också
väl inne på växlingskontoret
tar vi två minuters paus
genjo äter äpple på en målarburk
jag försöker meditera
fast det aldrig funkat
BESIKTNINGSANMÄRKNINGAR
jag vävde murstockar i atmosfäriska vardagsrum
i kvarter man skulle kunna kalla överklass
bruno mathsson och
ray & charles-möbler
prydde golven
och på de ångestfria väggarna
fanns välfyllda bokhyllor
ingen ivar lo
de bjöd aldrig på kaffe
men jag fick ta ner deras spindelnät
de berättade vad de tyckte om percy nilsson
som byggt fusklägenheterna
och de berättade om sina karriärer
alla multinationella företag de jobbat på
om sina hus i spanien
att de varit ute och rest i världen
och hur unik deras solnedgång var
och om hur mycket sämre världen blivit
och att invandrarna förstört vårt land
SMUTSTVÄTTSKANAL
jag svalkade mig i badrummet
mot de stora vita kakelplattorna
när sommaren stod still
som gul isolering runt arbetande kroppar
jag öppnade locket
tittade ner i smutstvättskanalen
när luftströmmen förvandlade svettdropparna
till salt
här skulle man
innan duschstrålarna
låta underkläderna falla ner i kanalen
som spindelnät
jag tog fram ett skrynkligt kvitto från netto
släppte det
såg hur pappersbiten hängde sig
kvar i luften
jag knöt handen
sög in luften
och
ropade
lyrik
HÖGHUS PÅ LINDÄNGEN
jag tapetserade en fondvägg
med leende människor
kvinnan skulle muntras upp
pengarna hade hon fått
från forskningsprojekt
rökavvänjning
nikotinet hade
kastat sig över rummen
genom lungorna
ut mot höghusen
i sovrummet på en uppblåsbar galge
hängde hennes tidigare liv
en sommarklänning
RÖDA MATTAN
jag målade åt en familj från afghanistan
tre generationer bodde i en dubbellägenhet
det fanns inga möbler
endast bönemattor och sängar
det var bråttom
dagen därpå skulle sydsvenskan göra
en artikel om bostadsföretagets nya satsning
i ett extremt eftersatt område
jag målade karmar när en äldre man i vit klädsel
och vitt skägg studerade mig en kort stund
för att sedermera gå in i rummet med bönemattor
jag gick ut på balkongen
nere på gården stod firmabilar och trängdes
och det planterades i rabatterna
som om det var kungen som skulle komma
sonen kom ut och pratade med mig
ställde frågor
och ville veta vilket område jag bodde i
han sa att jag skulle sett
den andra gården
där fanns inga blommor
och lägenheterna
hade inte renoverats på över 20 år
GRÖTMANNEN
jag låser upp
vid ett bord inne i vardagsrummet
sitter en gammal man i kalsonger
han vänder sig om och ler
jag går in
här finns inga andra möbler
jag målar fönstersmygar
han äter gröt
ur en enorm skål
han ler igen
och igen
som om något kommer
att förvandla honom
till en stillbild
FÖR ATT ORKA
jag springer med min bror
för att orka måla mer
banka in mer
han säger att hjärnan producerar hjärnceller
som ett resultat av löpningen
han läser fem år till apotekare
han har fått lersvarta ögon
han är arbetarson
hans klasskamrater
akademikerbarn
han gör en klassresa
hans kamrater går i sina föräldrars fotspår
ibland har han labbövningar i dragskåpet
ibland med en ung kille
som i spegeln jagas av sina föräldrar
han tar befälet
han skvätter med mutagena substanser
min bror ler
fast det rinner döskallar nedför hans hals
eller när hans tjej skriker åt honom
på spanska att han aldrig är hemma
han kan ta det
han har blivit lugnare av allt springande
och smartare
som de bästa iranska tjejerna i klassen
de säger att de inte springer
men min bror har en underrättelsetjänst
som vet att brudarna springer
långa sträckor på nätterna
för att prestera mera
och ta sig in i systemet
som invandrare
vi närmar oss startpunkten
min bror sjunger
springa springa
banka
banka
in
VESTERBROGADE
jag blev hämtad på torget
jag skulle måla åt en person
som sjöng i ebba grön och imperiet
han hade just tagit körkort
hans hår skruvade sig som döda träd i träskmark
och i hans ögon såg jag samma sällhet
som första kyssen
hur den flagnade i vinden
och gjorde sig gåtfull
det låg tjock dimma över bron
jag hade läst att kritikerna
öst beröm över hans senaste platta
och började konversera
men han höjde rösten
och sa att han struntade i kritikerna
väl hemma hos honom
var jag arbetsledare för mannen som sjöng staten och kapitalet
och kärlek är för dom som har tur
och jag frågade honom varför han inte använde
en slipkloss i stället för ett slippapper
litet som ett frimärke
till ett helt kök
och jag frågade om det fanns någon ballad
på hans senaste skiva
det var ingen bra fråga
han slipade vidare
han bjöd på husmanskost
han skrattade till
han frågade hur mycket en byggnadsarbetare
åt nowadays
sen bar vi ett plåtbord han länge velat kasta
som i en enda lång tagning
i väntan på att en container skulle dyka upp
vi hittade container
jag fick danska pengar
jag gick på istergade
passerade porrbutikerna
och de t-spritsröda ögonen
jag gick in på hovedbanegården
tog en öl
kollade matchen Danmark-Sverige
| < Föregående | Nästa > |
|---|









