Post Scriptum Carl Magnus von Seth - Tanken och kroppen (debut 1947, Ögats sång -Dikter)
Carl Magnus von Seth - Tanken och kroppen (debut 1947, Ögats sång -Dikter)
altFrån min utgångspunkt sett är Carl Magnus en exemplarisk gustavian, född och verksam inom exakt rätt epok - eftersom varje epok behöver sina gustavianer. En vänlig man med stil och smak, anspråkslös inför andra men sträng mot sig själv och sitt författarskap - hur skulle annars en så rik och högklassig produktion kunnat vara möjlig? En god herde för sina får och en god apikultör mot sina bin är han därtill. (Skulle han inte ha bin så borde han haft det, som alla lantliga kulturbärare, banvakter, brevbärare, skollärare och bypräster!) Hans storhet som folkbildare når en höjdpunkt under åren på SR då han lyfte fram oss poeter på radiovågorna, in i de svenska stugor och hyresrätter som dagens media föraktar men där de sanna kulturbärarna envist överlever. Fortfarande går Carl Magnus för att lyssna på andras poesi vid uppläsningar där han själv inte framträder. Försök gärna räkna upp poeter ni känner som har denna unika egenskap. Chapeau! säger jag, och CMvS vet vad det betyder. "Hatten av!"
Carl Henrik Svenstedt
Tanken och kroppen
1
Kroppen går inte hand i hand med tanken
knäna böjer sig som kråkvicker vid dikesrenen
men tankarna är flitiga bin som surrar kring kupan
kroppen är en gisten gammal eka som läcker
men tanken seglar i medvind och skriver en ny bok
kroppen går inte hand i hand med tanken
som skriver ut rakare ord än kroppen kan säga
tanken säger hej här kommer jag!
kroppen säger adjö, ses vi igen?
kroppen har en värksamhet som tanken försöker
uppmuntra med orden: värken går över -
men kroppen svarar: - vad då? vad är det
som går över? tanken svarar: allt allt! jag tar över
hela verksamheten - kroppen svarar: ja tack
ta gärna över allting och gör mig stark igen
så att min kropp kan gå hand i hand med mina tankar
alt
2
Det går inte men det som inte går det går ändå
sa mormor som menade att hon inte alls kände Rom
för hon hade bara bott där i fyra år
Man minns dig bäst när man ser dig
och ser dig bäst när man minns dig, skrev
Rabbe Enckell om Rom
och medan jag är kvar i allt det gamla
tar livet oförklarligt annan vändning
tog allting slut
blev ändå allt för sent?
men jag kan skriva eller kan jag inte?
ljuset dessa sommarmorgnar
tomma på minnen ger de nya tankar
är de då nya? Det är bara som de låtsas
De unga tycker att vi står utanför
det liv de unga äger
I en tid av upphetsning bevara ditt andante,
skrev Michaux
upprepa för dig själv nu: mer andante
mer andante - ja just så
3
Tiden hetsar i radio
jag vet inte om det idag
är torsdag eller bara tisdag
folk gnor som galna och dör av stress
ha en bra dag! tjatar man i radion varje dag
vad är en bra dag? att hinna med allt
när jag skriver är det sent 1700-tal
som går över i 1800-tal
som en snigelmamma med sina ungar i rad
jag har sällskap med vår katt Doris som inte
bryr sig om tiden
hon har aldrig i hela sitt liv
kommit för sent
Ella sjunger Take all of me
ta mina armar och mina läppar
jag börjar om igen
när inget blir kvar kan jag börja
när allt är kvar kan jag sluta
alt
4
Daggen i gräset är tårar
från de döda i underjorden
jag kan stava till himlen
och ser den till skillnad från
underjorden som gömmer sig
tills jag går där nere och skräpar
De döda är sig lika från livet,
skriver Swedenborg i Himmel och Helvete,
lika med sin röst och sina ord
men hur kunde han veta?
På hösten dör jag varje gång
men ingen bryr sig om att begrava mig
på vintern kvickar jag till när det fryser på
det klirrar lite om mig när jag lyfter
i en draklina
Det värsta ord jag vet är Slaktbil
Tackan med det svarta huvudet
såg länge på mig når hon leddes
till bilen och jag tror hon tänkte:
- och jag som litade på dig...
En blick säger mera än tusen ord
Vi har nu gjort oss av med alla fåren
jag drömmer om dem
men jag räknar dem inte för att kunna somna
det är någonting helt annat
efteråt är det tomt i stallet och skallen
jag hittar inte mig själv
Men det är ju bra!
För en gamling gäller att man blir man trött
på sig själv
jag minns särskilt tackan
med det svarta huvudet
som alltid följde mig
från ängen med blicken
när jag gick förbi
Ha ett helvete
sköt om dig
gör dig inte till
var inte rädd
hör av dig
fåren ser dig
5
Allting du måste -
men du behöver inte öppna
grinden till trädgården för bina
bi happy!
Utanför staden står den väldiga naturen
och har gott om tid
för tanken och kroppen och glädjen
och vemodet att allting tar slut
när ingenting blir kvar kan jag börja
Fotografier: Pavel Nastin
| < Föregående | Nästa > |
|---|
