Anna-Karin Granberg på Södermalms Poesifestival

Anna-Karin GranbergAnna-Karin Granberg är inbjuden till Södermalms Poesifestival 2011. Hon medverkar på torsdagen.

Onsdagen 28. e och torsdagen den 29.e september

Södermalms poesifestival inleds i Kungsträdgården, vid Molins Fontän

Onsdagen den 28.e september kl. 12.00 - 13.00

Medverkande poeter:

Sanja Lovrencic, Kroatien

David Prater, Australien

Agneta Klingspor

Sofia Rapp Johansson

Johan Christiansson

Katarina Norling

Boel Schenlaer

 

Onsdagen den 28.e september Södermalms Poesifestival på Stadsbibliotekets Bokbazar kl. 18.

Sanja Lovrencic, Kroatien

Katarina Norling

Johan Christiansson

Sofia Rapp Johansson

Agneta Klingspor

David Prater, Australien

Boel Schenlaer

 

Stadsbiblioteket

Odengatan 55

 

Torsdagen den 29.e september i Kungsträdgården, vid Molins Fontän

kl. 12.00 - 13.00

 

Anna-Karin Granberg

Kristian Lundberg

Ulrika Nielsen

Ralf Andtbacka, Finland

Sanja Lovrencic, Kroatien

Boel Schenlaer

 

Torsdagen den 29.e september kl. 18.00 på Kafé Klavér, Rutger Fuchsgatan 5 Entré 70 kr

 

Ralf Andtbacka, Finland

Sanja Lovrencic, Kroatien

Ulrika Nielsen

Kristian Lundberg

Anna-Karin Granberg

Boel Schenlaer

 

Södermalms Poesifestival 2011 hålls för 9:e året. Med stöd av Statens Kulturråd och Kulturförvaltningen

 

***

 

Anna-Karin Granberg, född 1959, och bosatt på Värmdö. Hon debuterade 1985 med diktsamlingen Pygmé och gav sedan ut en rad mycket uppmärksammade böcker; Bältdjuret, Där ingenting kan ses (självbiografisk roman), Längre bort än hit, (självbiografisk roman), och På den fjärde dagen, som kom ut 1999. Hon har skrivit kulturjournalistik i Arbetaren, Aftonbladet och Expressen. Efter ett antal års uppehåll står hon nu på poesiscenen igen.

 

***

 

 

 

 

Recital

 

Den sång som sjungs i hat

träffar sitt mål. Om den kommer

emot mig igen ska jag gå till min

utplåning eller förstöra

mitt enda levande öra.

 

Intet förflutet äger jag nu,

det kom och försvann, det tog

mitt namn som ett krigsbyte.

Så berätta ingenting mer

för mig, jag vill inget mer.

 

Sången är död för alltid

när den en gång sjungits i hat.

Den som bergtas kommer tillbaka

som någon annan, en främling.

Så börjar en pilgrimsfärd

 

utan kunskap och mål, till

ett slut som redan har börjat.

På min arm sover mitt jag,

kanske läker det, men själv

måste jag vakta och vaka.

 

 

 

 

Delfi

 

Lång tid i brist. Längre tid

än så i lögn. Att tvinga

sig att älska med en hand

som om den andra vore

oren, oberörande.

 

Det var inget tempel.

Det var ingen värdig gåva

till någon, det måste

bara rivas. Det är slitet

i stycken nu.

 

Där det stod står jag

nu, utan skor i gruset.

Allt smakar järn och salt.

Gud är en attisk varg,

en apokalyps.

 

Det hade huggits in

i portöverstycket:

Vet dig själv. Porten

föll, orden föll inte

utom räckhåll.

 

Gud är vinden i

mitt hår nu, en

vind blåser inte

inomhus. En vind

som en varg.

 

 

 

 

tre danser:

 

Pavane

 

 

Den äran vann jag. Ingen man,

ingen kvinna, har vederfarits

större ära. Svett och blod flöt

samman i rännilar längs halsen

när jag lyfte av min tunga hjälm.

Ingen såg att det också var tårar.

 

Jag blödde från flera sår på kroppen,

jag värkte, kände mig så lätt, ville

luta mig framåt, lägga kinden mot mitt

skimmelstos flätade man och blunda.

En man låg i kramper med en bruten

lans in i visiret, honom hade jag inte mött.

 

Och äran jag vunnit skulle nu delas

med den dam jag valde. Jag red fram

och lät dem fästa kronan på lansspetsen,

höjde den och red i skritt mot henne.

Och aldrig har jag sett henne vackrare

än då. Hon mottog kronan, sedan föll jag.

Det hade regnat, dagen var mörk, snart

skulle gästabudet börja. Det var svårt

när jag vaknade att urskilja något annat

än hennes ansikte, men den hand som

höll min, så försiktigt, det gjorde ändå

ont, den var verklig, det var hennes hand.

 

 

 

 

Kathak

 

Sicut cervus desiderat
ad fontes aquarum

 

 

Min älskade från magman i min

avgrund och från spetsen av min

antarktiska bergskedja. Min snövita

svan och mitt gyllene lejon, min

grönskande ek och min njutnings

varma svalka. Dina ögon minner

mig om tystnaden mitt inne i min

barndoms skog.

 

 

Min älskade, fall som ett skyfall

över mig, dra mig till dig som

jorden. Mitt lösenord, min frihet

utan villkor, min bro mellan

stjärnorna, jag hälsar dig.

 

 

Lägg din hand på mitt huvud,

ingen har gjort det förut, ge mig

din välsignelse. Förlåt mig och

låt mig, jag ber dig och ger dig,

sänk dig i mig som ett ankare.

 

 

Dra mig in som en eka i storm

halas in till kajen, dra mig hit.

Jag finns, du kan, ta mig hem.

Jag vill ha ett hem i en hamn

i en storm i en sjungande natt.

 

 

Räkna in mig, gör mig till din,

ge mig ett namn så får du mitt.

Som ett träd ska jag falla på knä,

som hjorten vid källan när den ber

vattnet att aldrig ta slut.

 

 

 

 

Syrtos

 

 

Du flyter som en ande rakt in

i drömmen när jag sover och

din hand drar genom mitt hår

i en kåre av oroande vind. Jag

blir aldrig fri, aldrig fri, du är

min eviga frihets lysande låga.

 

 

Du är ordet som faller som en

tår på min tungspets, du gör

min börda lätt och livet tungt,

du gör mig till en akt av anden.

Jag vill aldrig bli fri, aldrig fri

från dig, du har befriat mig.

 

 

Så det finns inget stannande,

inget förblivande, bara en färd

utan mål utan paus utan slut.

Passadvinden kysser och drar

mig som du, bär på sin rygg

en stormfågel, fri som jag.  

 

Nästa >