Litteratur: Per Oscarsson, Nattens färger - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

"Jag gick helt enkelt inte iland med mitt liv"

Per Oscarsson (till vänster) och Lennart Hyland efter Oscarssons Per Oscarsson
Nattens färger
Ordbrand

Det är en händelse som ser ut som en tanke när Per Oscarssons självutlämnande bok Nattens färger från 1960 nu kommer i en ny upplaga, med ett förord skrivet av honom själv i november 2010, knappt två månader innan han så tragiskt skulle brinna inne på sitt ödsligt belägna torpställe. Redan då, för femtio år sedan, betvivlade den riksbekante skådespelaren sitt yrkesval och flydde storstaden och ut på landsbygden, i ett försök att komma till rätta med sin existentiella vånda.

Under en vår och sommar upplever han naturens skiftningar, dess rena skönhet, som han tycker står i bjärt kontrast till all mänsklig verksamhet, och då i synnerhet teatern och dess människor. Till denna och dessa finns en hatkärlek som också präglar så mycket annat i hans liv. Från att stundtals ha en nära nog grandios syn på sig själv, kan han falla han ner i djupaste missmod över tillvarons grymheter och fåfängliga strävan. "Jag gick helt enkelt inte iland med mitt liv", bekänner han, sökaren och misantropen.

Vad som återstår är hoppet, och det är också det som bär honom genom vårens och sommarens dagboksanteckningar, som antar formen av en gripande poetisk självrannsakan.

Vi har i samband med hans död kunnat läsa i dagspressen om hur han under stor möda var i färd med att författa en självbiografi, ett manuskript vilket gissningsvis brann inne med honom själv. För att lära känna människan Per Oscarsson, tror jag emellertid att en sådan inte skulle tillföra så mycket mer än vad Nattens färger ger uttryck för. Här kommer vi honom troligtvis så nära det någonsin går.

Nattens färger ändar med att han försonas med tillvaron, och förhoppningsvis var det precis vad han hade hunnit göra på ålderns höst. Med formuleringen "det ska bli intressant att se hur min död blir" avslutas ett av kapitlen i boken. Vi som beundrat hans skådespelarkonst vet!

Lars-Göran Söderberg

 

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen