Fotografiet, det koloniala förtryckets stilleben

Pia Arke & Stefan Jonsson
Scoresbysundshistorier. Fotografier, kartor & kolonialism
Pia Arkes texter översatta av Anna Vallgårda
Glänta Produktion

Att kolonialismen delat in sociala och geografiska landområden, folk och etniska grupper i centrala och perifera enheter allt efter egna politiska och ekonomiska maktanspråk och dispositioner är ingen nyhet eller något diskutabelt påstående. Bortrövandet av kulturella troféer och i vissa fall av hela kulturskatter har också varit det normala hos diverse kolonialmakter och med dem lierade nationer där det kulturella förskingrandet oftast skett i forskningens ädla namn. Bortförandet har stått på kolonisatörernas dagordning allt sedan upptäcktsresandet tog sin början. Subtilare stöldturnéer har senare skett genom så kallade "forskningsresor till tropikerna" eller andra "vetenskapliga expeditioner". Trots kolonialismens relativa fysiska upphörande och i många fall tillbakadragande har rövandet fortsatt men detta i subtilare former. En del av kulturberövande har varit historieskrivandet. I kolonial konsekvens har segrarna skrivit historien.

Den historiska rekapituleringen och återförandet av kulturella skatter har blivit en allt viktigare fråga i takt med att de frigjorda folken skriver sin egen historia. Efter kolonialismens verkningar har uppvärderandet av kulturella storheter och omvärderingar av kulturpolitiska företeelser i kölvattnet på det nationella erkännandet av marginaliserade folkgrupper och/eller etniska folkstammar och andra iscensatts. Ett politiskt och kulturellt återtagande av sin nationella historia har kommit som en nödvändig efterbörd i de befriade folkens, nationernas och etniska folkgruppers erkännanden. Dessa folk har startat sin långa resa att söka sina rötter och samla in sina kulturers lämningar i diverse kolonialmakters stöldgömmor på museer världen över och fraktat hem dessa. Det har under de senaste decennierna skett en markant återföring av viktiga kulturella enheter till dess ursprungliga ägare. Sverige är inget undantag vad gäller att ha forslat hem troféer från diverse naturfolk detta ofta gjort i namn av ett "upptäcktsresande" eller  ett "insamlande av vetenskapligt material". De nordiska ländernas kolonialismen gentemot Grönland är ett exempel i raden av sådana koloniala upptåg och övergrepp.

Men vad göra när inga kulturella troféer finns som berättar platsens historia? När platsen ingen historia eller kollektivt minne har som vill berätta något? Den sista utvägen kan då vara att återvinna historien genom det berättande som finns bevarat som frusna stilleben genom den koloniala kameralinsen. Att överföra och omtolka bildspråket i de koloniala bildarkiven och göra intervjuer och utföra identifierings- och katalogiseringsarbete med hjälp av de efterlevande i anslutning till fotografierna.

Pia Arke, 1958-2007, bildkonstnär och dog för tre år sedan innan hon hann färdigställa sitt verk Scoresbysundshistorier. Hon hade startat arbetet med att samla in den historien som gjorde hennes okända födelseplats Scoresbysund på Grönlands östkust till något känt och synligt i historien. (Scoresbysund heter Ittoqqortoormiit på grönländska.)

De hela tog sin början när Pia Arke återkom till sin födelseort 1997. Hon återknöt bekantskapen med sin bror och fann att folket på platsen ogärna talade om sin historia och att samhället saknade dokumentation. Man var helt enkelt förlägen inför vad historia egentligen var får något. Genom Pia Arkes intervjuer och insamlade dokumentation bland annat i form av fotografier återfinner platsen och dess folk sin historia som tidigare existerat skingrad och utspridd i fotoarkiv i källare och på vindar i Danmark, Paris, New York, Oslo och Stockholm. Hon kopierade och sammanställde och gjorde intervjuer kring detta bildarkiv bland släktingar och efterlevande som tillsammans blev till Scoresbysundshistorierna som nu publiceras i detta verk.

Hennes arbete blev oavslutat på grund av hennes bortgång men Stefan Jonsson har sammanställt resultatet och bidraget dels med förordet men också med essäer om den så viktiga kartritningen för att placera Ittoqqortoormitt(Scoresbysund) geografiskt och kulturellt-politiskt.

Stefan Jonsson är lektor i estetik vid Södertörns högskola. Han är dessutom författare och har givit ut ett antal uppmärksammade essäböcker, till exempel den hyllade Rapport från sopornas planet.

Efter Pia Arkes död blev Stefan Jonsson arbeta att redigera Pia Arkes forskningsresultatet som blivit till denna bok "Scoresbysundshistorier. Fotografier, kartor & kolonialism" och som nu också utgör en del av de skandinaviska staternas koloniala historia.

Det är en fascinerande och levande läsning och också en spännande upplevelse att ta del av Pia Arkes fotografiletande och hur hon identifierar folk, platser och uttolkar och dechiffrera fotonas rent dramaturgiska och sociala och kolonialpolitiska innehåll och därmed hur Pia Arke genom sina kontakter med släktingar och andra Scoresbysundsefterlevande bygger upp detta historiska arkiv som blir till en egen plats historien för Scoresbysund. Hon lyckas på detta sätta återskapa sitt folks glömda historia.

Pia Arkes verk presenteras också i en omfångsrik utställningen kallad "Tupilakosaurus" som kan ses på Bildmuseet i Umeå fram till och med den 5 september.

Benny Holmberg