Med skor på fötterna mot kolonialismen

Pramoedya Ananta Toer
Fotspår
Översättning Per Holmér
Leopard

Det är 1901 i Ostindiens huvudstad Batavia (Djakarta) och den pensionerade doktor Djewan talar inför de indonesiska studenterna vid STOVIA, skolan för utbildning av infödda ostindiska läkare. Det fnissas åt den gamles lustiga dialekt men allteftersom innehållet framträder tystnar publiken. Doktor Djewan vädjar till studenterna att organisera sig och kräva samma rättigheter för de infödda mot den holländska kolonialmakten som kineser och araber gjort för sina grupper. De ska som läkare inte bara bota sjuka utan även se om sin roll i landets utveckling inför framtiden. Om inte detta sker kommer de för alltid att förbli tjänstehjon varnar den gamle. Bland studenterna sitter Minke, som rest till Batavia för att studera medicin och som blir alltmer engagerad i de inföddas rättigheter mot den holländska överhögheten.

När Minke kommer till Batavia stiger han in i nittonhundratalet. Ostindiens metropol och huvudstad är en helt annan miljö än det Surabaja han kommer ifrån, inte lika hektiskt men väl renare. Att gatorna skulle vara asfalterade är dock bara en skröna. Här finns spårvagnar som han åker i till läkarutbildningen på STOVIA som är den enda högre läroanstalten i Ostindien. Han tillhör en privilegierad grupp bland de infödda. Han har skor på fötterna och filthatt på hjässan medan de flesta infödda går barfota och iklädda stråhatt.

Skolbetjänten synar kappsäcken och förhör sig om hans ekonomiska status och presenterar regler som ovillkorligen måste följas: Javanesiska studenter  måste bära traditionell dräkt och inga skor! Barfota alltså! Minke känner sig kränkt som en regnblöt fågel.

Han träffar en kvinna som han allierar sig med i sin strävan för de inföddas frihet. Hon blir hans hustru men insjuknar och han försöker hjälpa henne genom att skriva ut medicin trots att han inte är färdig läkare. Hon avlider dock och han får lämna skolan på grund av att ha skrivit ut falska recept men han ser suspenderingen som en skänk från ovan då han vill vara fri. Även i hans fortsatta liv kommer starka kvinnor att spela stor roll för hans utveckling. Han startar en tidskrift och också en daglig tidning som tar upp klagomål och juridiska spörsmål för den infödda och skrifterna blir snart obekväma för maktgrupper i det ostindiska samhället och för den holländska kolonialmakten.

Fotspår är den tredje delen som översatts till svenska av de fyra som ingår i sviten Burukvartetten om det koloniala holländska förtrycket i det dåtida Indonesien. De två tidigare är "Ett barn av ett folk" och  "Människornas jord" . Det var i fångenskap på ön Buru som Pramoedya Ananta Toers skrev "Burukvartetten". De är en berättelse baserad på den indonesiske journalisten och aktivisten Tirto Adi Surjos liv och hans kamp mot det koloniala förtrycket.

Pramoedya Ananta Toers skildring av det indonesiska samhällslivet vid början av 1900-talet innehåller ett myller av folkgrupper med begrepp kring sociala och religiösa ordningar och sedvänjor och andra former för umgänget som i klädesplagg och umgängesformer och andra uttryck av diverse invecklat slag vittnar om sociala och samhälleliga orättvisor över vilka dessutom den holländska kolonialmakten härskar.

Med ett enkelt och känsligt språk och en oerhörd närhet i personskildringarna förmår Pramoedya Ananta Toer berätta engagerande med humor och distans om invecklade politiska skeenden, folkrättslig problematik och historiska och kulturella skillnader hos ett folk som är utsatt för ett hårt kolonialt förtryck.

Benny Holmberg