Konst: Stretching Mind and Space, grupputställning - Tidningen Kulturen

Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Utställda rum

Vanna Bowles, Stretching the mind, 2010 Stretching Mind and Space, grupputställning
Angelika Knäpper Gallery, Stockholm
t o m den 15 september

Angelika Knäpper på Tegnérgatan inleder hösten intensivt med grupputställningen "Stretching Mind and Space". Tio vitt skilda konstnärskap visas övertygande skickligt, med några klart berikande samspel som följd och aldrig med intrång sinsemellan.

På så sätt blir Martin Wickströms stora olja på duk, Memory Motel (2010), som en första välkomnande gest till tre rum med bland annat akrylverk (Louise Dorphs systermålningar Ramsjödoppet I och II från i år); fotografi (ett urval av veteranen Tuija Lindströms svartvita Images from the Eighties); grafik (Hans Anderssons Utan titel på papper från 2010); lackerade dukar (Juri Markkulas trio Green to Lilac, Gold to Green, Red to Gold från 2010) och akvareller (Erik Jeors Spinn och Mini-Spinn, också från 2010).
Deltar gör även Marie-Louise Ekman, som ställer ut målningarna Dam med två huvuden, två koppar och sju dörrar och Dam med två huvuden, tre golvlampor och tre speglar från 2008, samt Carl Boutard med verket 1-2, 4-13 från 2010. Utan tvekan är det en solid uppvisning av nordisk samtidskonst som man möter, en mix av decennielånga karriärer och unga talanger.

Givetvis alternerar välbekanta former av betraktande: att finna något särskilt i varje verk med att finna något särskilt i själva grupputställningen. Genom den senare formen genereras något intressant och övergripande, en sorts meningsalstrande inblick i utställningsmakeriets rumsliga egenskaper, här i form av en kommentar till den egna utställningsytan.

Kommentaren finns där, dämpad i metaform, i titeln "Stretching Mind and Space" (galleriet har precis gjort om kontor till ett tredje utställningsrum) samt mer uttryckligt i två verks skulpturala gester, Vanna Bowles Stretching the mind (2010) som gett namn åt utställningen, i det första rummet, och Moa Israelssons Rest Area 1-4, examensarbetet på Mejan i år, i rum tre.

Stämningen höjs avsevärt i närheten av dessa två verk. Bowles, som ställde ut på galleriet solo förra året med serien Wild Tree, fortsätter här med den tredimensionella teckningen som sträcker sig ut i rummet. Det viktorianska formspråket har avtagit en aning, reliefarbetet är mer framträdande den här gången och väller ända ner till golvbeläggningen: den avbildade uppochnervända flickans hår (hon hänger från en gren) förvandlas trolskt till en alldeles egen trädstam och blir på så sätt en navelsträng till det yttre.

Detta är skickligt gjort. Men frågan är om inte det mest gedigna upplevs i det tredje - nytillkomna - rummet. Här är resultatet oerhört lyckat och Israelssons fyra skulpturinstallationer i polyesterplast hör verkligen hemma i denna intimare del. Ett plus är Erik Jeors blöta akvareller i jordiga toner som fungerar utmärkt ihop med installationen.

De akvarieliknande modellerna av stillastående grumligt vatten, precisa tvärsnitt av en sjöbottens dunkelhet, är vackra visuellt och dimensionerna i rummet förstärker symbiotiskt det lugna tillståndet som skulpturerna uppväcker och syftar till - omkomna dykares viloplats.

Det botaniska från Bowles trädgrenar går igen i sjövegetationen som fastnat i Israelssons vattenstilleben, en tillfällighet som visar på att de tillsammans ger utställningen udd och tyngd.
Samtliga verk är tilldelade en egen sfär, ändå har utställningen ett mångbottnat fokus: det rent praktiska med att ställa ut konst, relationen till rummet, blir en tematik i sig.

Allan Persson

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts