Fischer var ett underbarn, han blev amerikansk mästare vid 14 års ålder, och sedan den yngste stormästaren någonsin. Han gjorde fina resultat under 1960-talet, men hans stora genombrott kom 1972 när han under uppseendeväckande former krossar allt motstånd i kandidatturneringen, och blev utmanare till världsmästartiteln.

Fischer hade redan då gjort sig bemärkt också utanför själva spelet genom sin arrogans, sina idiosynkrasier och sina excentriska krav. Han drog sig inte för att blanda in politik. Schackvärlden var kraftigt dominerad av spelare från Sovjet, och Fischer missade inte ett tillfälle att slunga ut hatiska anklagelser om oschyst samarbete, taktikspel och läggmatcher. 

Kulmen nås i matchen mot Spasskij 1972 på Island. Matchen skulle ursprungligen ha spelats i Jugoslavien, men Fischer protesterade att platsen inte var neutral nog – jugoslaverna var också kommunister! Länge såg det ut som om matchen på Island inte heller skulle bli av på grund av Fischers alla absurda krav som aldrig tycktes ta slut. Den osannolikt blide Spasskij gick dock med på allt.

Matchen börjar dåligt för Fischer, men han kommer igen och spelar ut sin sovjetiske motståndare. Han blir världsmästare, och bryter därmed den långvariga sovjetiska dominansen.

Det här var inte bara en schackmatch, det var en drabbning mellan Öst och Väst, och lite Rocky-style mellan den kommunistiska lagmaskinen och det fria geniet.

Därefter går det bara utför. 1975 vägrar han att försvara sin titel, som tillfaller ryssen Karpov. Han försvinner från offentligheten, och bara ibland dyker det upp rykten om bisarra sekter och psykisk sjukdom. 1995 gör han ett slags comeback i en ”returmatch” mot Spasskij, som spelas i Jugoslavien, vilket bryter mot de amerikanska sanktionerna mot landet.

Under senare år gjorde sig Fischer mest bemärkt genom sina hätska utfall mot USA, bland annat jublade han över attentatet den 11 september 2001. Hans politiska ställningstagande ska nog inte ses som rationella ideologiska överväganden, utan mer som utslag av personlig bitterhet och ett obalanserat psyke.

Bobby Fischer var utan tvekan en av de största schackspelarna någonsin, dessutom en stor excentriker i ett sällskap där det går tretton excentriker på dussinet.

Gregor Flakierski

Tidningen Kulturen presenterar ett parti som den då blott 14-årige Bobby Fischer vann mot internationelle mästaren Donald Byrne under USA-mästerskapet 1957.

ENGELSKT PARTI
USA-mästerskapet 1957
Donald Byrne – Fischer

1. Sg1 – f3          Sg8 – f6
2. c2 – c4             g7 – g6
3. b2 – b3           Lf8 – g7
4. Lc1 – b2             0 – 0
5. e2 – e3             d7 – d6
6. Lf1 – e2           e7 – e5
7. 0 – 0               Sb8 – d7
8. Sb1 – c3         Tf8 – e8
9. Ta1 – c1           e5 – e4
10. Sf3 – e1        Sd7 – e5
11. d2 – d3         Lc8 – f5
12. d3xe4           Sf6xe4
13. Sc3xe4         Lf5xe4
14. Lb2 – c3        f7 – f5
15. b3 – b4          b7 – b6
16. Dd1 – b3     Dd8 – e7
17. c4 – c5#      Kg8 – h8
18. c5 – c6!       De7 – e6
19. Db3 – b2     De6 – f7
20. b4 – b5          g6 – g5
21. a2 – a4          f5 – f4
22. f2 – f3         Le4 – f5
23. e3 – e4        Lf5 – e6
24. Se1 – c2      Df7 – g6
25. Sc2 – d4      Te8 – f8
26. a4 – a5        Ta8 – e8
27. a5xb6            a7xb6
28. Tc1 – a1        g5 - g4
29. f3xg4           Dg6xe4
30. Ta1 – e1      De4 – d5
31. h2 – h3        Te8 – a8
32. Sd4xe6        Dd5xe6
33. Db2 – b4     De6 – d5!?
34. Kg1 – h1       f4 – f3!
35. g2xf3           Se5xf3
36. Te1 – d1?    Sf3 – d4#
37. Tf1 –f3        Tf8xf3
38. Td1xd4        Tf3xh3#
39. Kh1 – g1      Dd5 – h1#
40. Kg1 –f2       Ta8 – f8#
41. Td4 – f4      Th3 – h2#
42. uppgivet