Irina Maximova Dikter

dec032009

Skrivet av Irina Maximova

Post Scriptum

altFem poeter från Kaliningrad kom till Stockholm, till Södermalms Poesifestival, hösten 2006. Irina Maximova, Pavel Nastin, Sergej Michajlov, Igor Belov och Natalja Antonova. De framträdde också på Sveriges Författarförbund. Tre av dem blev publicerade i Post Scriptum (nr 1 2007). Post Scriptum reste två år i rad, 2006 och 2007, till Kaliningrad, till SLOWWWO- festivalen, arrangerad av poeten och fotografen Pavel Nastin.

Irina Maximova har ett flertal publiceringar bakom sig: Devjatyj sfinks (den nionde sfinxen) (Nikolajev), i antologierna Molodyje golosa (Unga röster) och Solnetjnoje spletenije (Solar plexus), Kaliningrad. Återkommande poet och deltagare i poesifestivalen SLOWWWO och i Moskvas fjärde internationella poesifestival. Long-list-priset Debut vid nomineringen Poezija (2005), long-list-priset LiteraturRöntgen (2006). Författare till boken Bablgamy obratno (Tuggummin bakfram), Kaliningrad, (2005).

Hästen

Rida, rida, rida, rida
genom orsaker och gropar,
mössan sitter käckt på sned,
manar ystert hästen framåt,
mördande med nikotinet.                                            
Rida, rida, rida, rida
Framåt, framåt, framåt, fram!

Hästens omfångsrika hjärta
Andas ljud från annanstans,
Drömmer att i diamantvagn
Åka uppför hela backen.

Häst, min häst, min häst, min häst,
Jag är din förrymda styrka!
Överallt hörs hovtramp ljuda,
Överallt hörs skrattet sjuda,
Klär mig snart i hästens lödder
Biter hårt i betslet!

Solen rullar utför backen,                                            
Med ett spänstigt leende,
Vänder, vrider på sitt huvud
som en pepparkaksfigur                                              

 11 november 2002, Kaliningrad

 alt*****

se på ut gatan. en mur. städernas förfall                       
och åldriga halvfärdiga preussiska slott.
damm i luften. en munfull sand. redan
redo att krypa. att bara sjunga trött.
tröttheten är likgiltig. sjukstad.
sand upp i halsen. till bröstet. till midjan.
en munfull sand fyller staden
och staden kommer dö. den kommer
sova länge. svettas, och rödflammig öppna ögonen,
och själv se hur sjuk den är. full av fimpar. och burkar.
nött och sliten. nästan egennött.
ända inpå avigsidan tom.

11 augusti 2003, Kaliningrad

alt*******

Han köper henne saker:
en jacka,
så att hon ska vara varm;
en väckarklocka
så att hon
inte ska försova sig
utan väcka dem i tid;
en elektrisk tekokare, så att
det ska gå snabbt och enkelt.

Hon önskar honom
god natt
och hämtar hans tofflor till badrummet;

hon skriver
ett kort till honom,
när hon går ut en halvtimme;
hon tar koppen från hans hand,
så att han
inte ska behöva resa sig från soffan.

Hon vill
att han ska le.

 Han vill
att hon ska arbeta.

26 november 2003, Kaliningrad

alt**********

 Och vart du än ville fly,
är flykt omöjlig
varken till en plats,
där ingen känner eller minns dig
och du bara finns där från bladet
utan alla onödiga krumelurer
eller till en plats
där du inte minns någon enda
och alltså inte kan träffa på någon plötsligt.
Och någon påminner om någon,
och du blir plötsligt ny, likadan.

 Därför kan du andas ut
och andas in.

 Så långt syret räcker,
så länge lever du.

 15 december 2004, Kaliningrad

Översättning: Linus Leitz
Fotografier: Pavel Nastin