|
Porträtt
|
|
 Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete "Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka." (ur Prinsessan och Krigaren, egen övers.) Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett och det är vackert. Inte realistiskt, det är ju film, men oändligt vackert. Kärleksmotivet i allmänhet kan delas upp i fyra olika delar där varje del beskriver olika sidor av samma mynt. Eros står för den romantiska och lidelsefulla kärleken. Agape symboliserar den förutsättningslösa, den självutlämnande kärleken som inte har någon sexuell underton. Den står också för människans kärlek till Gud (inom kristendomen) och Guds kärlek till människan. Philia är kärleken mellan syskon och Libido den kroppsliga sexuella kärleken.Kärlek på film syns i allmänhet som två av dessa fyra sidor: Eros och Libido. Det kryllar av filmer som bygger på olycklig eller lycklig romantisk kärlek, kroppsligt begär och sexuell förening.
|
|
|
Porträtt
|
|
 Maya Deren. Foto: Alexander Hammid Med anledning av Moderna Dansteaterns dansfilmfestival, som hölls under hösten, har Tidningen Kulturens Helena Strängberg tittat närmare på en av dansfilmens pionjärer. I Maya Deren hittade hon en egensinnig ryska som inspirerats av Voodoo.Moderna Dansteaterns ambitiösa tredagarsfestival med fokus på dansfilm blev den femte i ordningen. Detta firades med mottot: "mer, större och massor av allt!". Medan söndagen tillägnades den prisade koreografen Pina Bausch, gick lördagen helt i filmlegenden Maya Derens fotspår.
Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta sitt stora krulliga hår klippas i tidsenliga frisyrer och som klädde sig helt efter eget huvud. Inte undra på att denna fascinerande multitalang inspirerat mängder av konstnärer inom olika områden, och fortfarande lockar åskådare och beundrare.
|
|
|
Porträtt
|
|
 Gunilla Heilborn Foto: Irmi Persson Jag träffar koreografen Gunilla Heilborn i hemmets soliga idyll, med äppelkorgar i trappan och blommig duk på köksbordet. Omedvetet hade jag kanske väntat mig något annat runt kvinnan bakom de skruvat surrealistiska dansfilmerna, där människorna beter sig minst sagt oförutsägbart. Gunilla själv är ett svart utropstecken mitt i färgspraket.
På den knallgula köksväggen hänger Guldbaggen som hon fick för filmen ´Hur man gör´, tillsammans med maken och filmaren Mårten Nilsson och Kim Hiorthöy som skrev manus.
En halvtimmeslång "manual" om hur även den mest hopplöse lär sig göra film. Filmen leker med dokumentärbegreppet, klichéerna står som spön i backen och emellanåt brister skådespelarna ut i rytmiskt bildsatt dans. Det är galet och underhållande och så pass egensinnigt att SVT vägrar visa den - trots Guldbaggen.
Humor har alltid varit ett bärande inslag i Gunilla Heilborns arbete med film, performance och dans, ända sedan koreografutbildningen på Danshögskolan som avslutades 1998. Dessförinnan gick hon Biskops-Arnös medieutbildning, där det lyckosamma samarbetet med Mårten Nilsson inleddes, vilket har resulterat i ett antal filmer och tre barn.
|
|
|
Porträtt
|
|
Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata med henne efter den sista visningen och höra mer om hennes intention med filmen.
|
|
|
Porträtt
|
Jag kommer att förverkliga barnhemmet
Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon tillsammans med tre musiker in publiken till ett personligt möte mellan det gamla och det nya Sverige. Föreställningen har hon gjort tillsammans med Hans Marklund och mottot är "vill man så kan man" och till våren blir det åka av ...
|
|
|
Porträtt
|
 |
Foto: Sofie Nikolajsen Bergh |
Älskade vare de som sätter sig en intervju med Roy Andersson
Återigen är Roy Andersson aktuell med en ny film och överallt talas det om hans signifikanta berättarstil. Tidningen Kulturens Sofie Nikolajsen Bergh träffade honom för ett samtal om hans konstnärskap - hur det hela började och vad som format honom genom åren.
|
|
|
Skrivet av Roberto Fogelberg
2006-11-03 kl. 01:00 |
 |
 |
|
| Konsten att berätta om smärtan utan överdrifter
|
|
Porträtt
|
Konsten att berätta om smärtan utan överdrifter
En intervju med Giuseppe Tornatore.
Under en vistelse i Italien fick Tidningen Kulturens Roberto Fogelberg möjligheten att intervjua regissören Giuseppe Tornatore, mest känd för två Oscarsnominerade filmer Nuovo cinema paradiso och Malena, som har visats i Sverige.
|
|
|
Porträtt
|
Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla
Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder. Tidningen Kulturen har intervjuad regissören Ragnar di Marzo aktuell med Kärringen därnere.
|
|
|
Skrivet av Erik Emanuelsson
2006-10-13 kl. 01:00 |
 |
 |
|
| Några betraktelser från en betongblandare
|
|
Porträtt
|
Några betraktelser från en betongblandare
Victor Lindgren är en 22 år gammal betongarbetare, som driven av sin medkänsla gör hänsynslösa filmer som skakar om och berör. Hans senaste film handlar om hur grymma barn kan vara mot varandra.
|
|
|
Porträtt
|
|
Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten
Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti i år. Denna mångsidiga skådespelare gjorde många briljanta insatser i såväl dramafilmer som komedier. Men det är ändå kanske främst som snabbskjutande västernhjälte som han gjort sig odödlig. Niclas Samuelsson ger oss här ett porträtt av hjälten.
|
|
|
|
|
|