Segelfartygens storhetstid - Tidningen Kulturen

WASA

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Trots att jag inte kan ro, är jag mäkta stolt över alla sjömän i släkten. Samt väldigt begeistrad över fartyg i största allmänhet och undersköna segelfartyg i synnerhet. De tillhör vår historia i många bemärkelser, och de är ju så vackra! Indirekt, genom min far, farbror, farfar och – numera – även brorson är jag dessutom något litet kunnig i just det ämnet. Faktiskt. Förresten var min äldsta (med säkerhet) kända släkting på farfars sida, Niels Björnsson Schale (född runt 1640, död 1694) också sjöman – sjökapten och skeppare - liksom hela raden därifrån till oss tre bröder, som inte blev sjömän (en av oss, om än inte jag, kan dock segla).

 


Cutty Sark

Cutty Sark

Legendariska skepp av annat slag: HMB Endeavour, HMS Bounty och HMS Beagle

Det var kapten James Cooks världsomsegling med skeppet HMB Endeavour som för första gången, från västerländsk ståndpunkt, kartlade och utforskade Nya Zeeland och Australien, som vid denna tid var mycket dåligt kända. Cook slogs 50 år gammal ihjäl under en konflikt med lokalbefolkningen vid Kealakekua Bay på huvudön Hawaii den 14 februari 1779.
Horatio Nelsons H.M.S. ”Victory”

Horatio Nelsons H.M.S. ”Victory”

Annons:

Bärgningen av regalskeppet ”Wasa” och Björn Landströms magnifika bok uppväckte ett enormt intresse för sjöhistorisk forskning. Bokförläggare och maritima författare över hela världen har alltsedan början av 1960-talet därför inspirerats. Särskilt lockande har det blivit att berätta om just segelfartygens äventyrsfyllda epok. Också här i Sverige. I hamnen i Göteborg ligger ju också, när hon inte är ute och seglar, en replik av Ostindiefararen ”Götheborg”.

 

Läsarna har framförallt fascinerats av stolta skepp med bilder av svällande segelmassor och formsköna skrovkonstruktioner. Under de senaste decennierna har därtill marinarkeologin och den moderna reproduktionskonsten dragit avundsvärda strån till stacken.

 

Segelfartygens storhetstid

 

Bernces Förlag gav redan under mitten av 1970-talet ut ett praktverk i ämnet, med titeln ”Segelfartygens storhetstid”, skriven av de största sjöfartsnationernas experter från hela världen. Det utgör en imponerande samling skribenter med sakkunskap på högsta nivå, och de rör sig från de största linjerna ner till de minsta detaljerna. Resultatet blir en överväldigande berättelse om den marina epok som sträcker sig över fem sekel.

 

Tankarna svindlar; eller,snarare: seglar iväg mellan bokens pärmar, men också utanför dem.

 

Det mest beryktade fartyget från segelfartygens storhetstid är Columbus´flaggskepp ”Sancta Maria”. Av detta fartyg har tusentals rekonstruktioner blivit gjorda, som intendenten vid Sjöhistoriska muséet i Venedig, Rubin de Cervin, emellertid anser endast är pittoreska framställningar. Han och andra forskare gör snarast gällande, att skrovet mest troligt liknade Mataro-modellen i Prins Hendrik Museum i Rotterdam och riggen den som den anonyme flamländske konstnären ”W.A” visade i sina skisser från 1400-talets fartyg.

 

Skeppsbyggnadskonstens stora genombrott kan illustreras av mycket vackra teckningar av två i Holland uppfunna kofferdifartygstyper, nämligen flöjten och pinassen. Varianter av dessa fartyg blev under andra halvan v 1600-talet mycket vanliga i Sverige (minns att detta sekel var både Hollands och Sveriges ”stora”), och gick här under beteckningarna hackebordsskepp och spegelskepp.

 

Englands stolthet och världens – näst ”Wasa” - äldsta och fullt identifierade skepp är annars Lord Horatio Nelsons H.M.S. ”Victory”

 

”Victoria”. Av intresse för oss svenskar, och inte minst för mig som västkustbo, är att amiral Saumarez´flaggskepp under dennes ”fredliga krig” med Sverige 1808-11 under högtidliga former presenterades i Göteborg hösten 1975.

 

Britterna ledde länge fregattutvecklingen, men fick snart en hård konkurrent i USA. En lyckad och tursam fregatt var sålunda den berömda USS ”Constitution”, sjösatt i Boston 1797 och numera en av det amerikanska folkets mest omhuldade marina klenoder.

 

”Cutty Sark” jämte ”Thermopylae”, som båda byggdes under de två sista åren av 1860-talet, konstruerades som kompositklipperskepp, vilket innebar at de byggdes av trä på järnspant.

 

Vid den tiden då ”Cutty Sark” började sin bana fanns det inte något oceangående fartyg, för segel eller ånga, som kunde mäta sig med henne i stark och stadig vind (hon gjorde max 17, 5 knop och gjorde vid ett tillfälle en dygnsdistans på 363 nautiska mil).

 

Efter många äventyrliga resor på te-traden blev ”Cutty Sark” 1880 en ull-klipper på Australienfart och på denna trad gjorde hon sina snabbaste resor. 1887-88 satte hon exempelvis rekord med tiden 71 dygn från Sydney till London.

 

”Cutty Sark” köptes 1885 av portugiserna och döptes om till ”Ferreira”. Efter att 1916 ha blivit avmastad riggades hon om till ett tremastat skonertskepp. 1922 köptes hon av kapten Dowan, reparerades och fick sin ursprungliga rigg tillbaka. Hon förblev i Falmouth till 1938 då hon skänktes till Thames Nautical Training College och bogserades runt till Themsen. 1953 övertogs fartyget av ”Cutty Sark” Preservation Society och den 10 december 1954 fördes hon in i en särskild torrdocka i Greenwich. Ännu ståtlig ligger hon i sjön och besinnar sitt liv och det faktum att hon är det enda överlevande exemplaret av te-klipper.

 

Legendariska skepp av annat slag: HMB Endeavour, HMS Bounty och HMS Beagle

 

Det var kapten James Cooks världsomsegling med skeppet HMB Endeavour som för första gången, från västerländsk ståndpunkt, kartlade och utforskade Nya Zeeland och Australien, som vid denna tid var mycket dåligt kända. Cook slogs 50 år gammal ihjäl under en konflikt med lokalbefolkningen vid Kealakekua Bay på huvudön Hawaii den 14 februari 1779.

 

Daniel Solander, född 1733 i Piteå, död 13 maj 1782 i London, var en svensk botaniker, naturforskare, naturhistoriker, upptäcktsresande och lärjunge till Carl von Linné. Genom sin bekantskap med Joseph Banks kom han att deltaga i Cooks resor. Havsviken Botany Bay strax utanför Sydney fick sitt namn tack vare de botaniska fynd som Solander gjorde där vid landstigningen1770.


Kapten William Blighs HMS Bounty var ett brittiskt fartyg som 1787 avseglade från England till Tahiti, för att där samla in plantor från brödfruktträdet som skulle fraktas till Antillerna. På vägen tillbaka inträffade det kända myteriet (28 april 1789). Kapten Bligh lyckades så småningom ta sig till Timor. Några i det upproriska manskapet slog sig ned på den obebodda ön Pitcairn, som de koloniserade. En del av dem som stannade på Tahiti fångades sedan och ställdes inför krigsrätt i London.

 

Min far (Sjökapten Ebbe Schale) tröttnade aldrig på att fascineras av den hårdföre Blighs extraordinära skicklighet som sjöman: att efter myteriet alltså ta sig hem per först öppen räddningsbåt över havet på cirka 5 800 km (3 600 miles) till Timor och därefter med amiralitetsskepp vidare hem till London – för att slutligen återvända till Pitcairn ansåg han var en bedrift i klass med den enastående Shackletons i Antarktis.

 

HMS Beagle var ett fartyg tillhörande Storbritanniens flotta. Det byggdes som en 10-kanoners brigg av Cherokee-klass, men byggdes senare om till en sexkanoners bark. Fartyget sjösattes den 11 maj 1820, och är döpt efter hundrasen beagle. HMS Beagle var det fartyg som under Robert FitzRoys befäl förde bland andra Charles Darwin på en expedition på södra halvklotet åren 1831–1836.

 

Åter till ”Götheborg”

 

Ostindiefararen Götheborg är en replik av den ostindiefarare med samma namn (Götheborg), som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. Ostindiefararen Götheborg är världens största oceanklassade segelskepp byggt i trä (ek). År 1986 startade en marinarkeologisk utgrävning av originalskeppet. År 1995 påbörjades bygget och åtta år senare sjösattes Götheborg. Under 20 månader mellan 2005 och 2007 seglade skeppet den historiska rutten till Kina och hem igen.

 

Sedan dess har man varit ute på ett antal mindre expeditioner i Sverige och i övriga Europa, sommaren 2010 deltog man bland annat i festligheterna kring kronprinsessan Victorias bröllop. Ostindiefararen Götheborg är klassat som passagerarfartyg och går under vanlig svensk flagga. Men i hamn hissas den tvåtungade SOIC-flaggan som skeppet hade vid första utresan från Göteborg.

 

Svenska Ostindiska Companiet (SOIC) var ett svenskt handelskompani bildat 1731 som från Göteborg handlade med Östasien, framför allt med Kina. Under de första åren var resorna mycket lönsamma för att under slutet av 1700-talet nästan alltid gå med förlust. Totalt genomfördes 132 expeditioner med 37 olika skepp. Kompaniet upplöstes 29 maj 1813 efter en bolagsstämma.

 

Det svenska Ostindiska Kompaniets verksamhet innebar en ny era i svenskt skeppsbyggeri. Efter det stora nordiska kriget var den svenska handelsflottan minimal. Regeringen gjorde sitt för att utöka flottan och redan 1727 bestod den av 480 svenskflaggade fartyg. Inget av skeppen var särskilt imponerande i storlek och kunde inte användas för längre handelsresor. I och med Ostindiska Kompaniets inrättande, 1731, gavs företaget friheten att använda och utrusta så många fartyg som det behövde. Endast fyra utländska fartyg köptes in. Alla övriga skepp konstruerades i Sverige, närmare bestämt i Göteborg, Karlskrona, Kalmar och Norrköping.

Hugo Hammars avhandling om det Svenska Ostindiska Kompaniets flotta (1931), är den källa om kompaniets skepp som oftast hänvisats till i senare publikationer. Hugo Hammar sjäv medgav att han inte gjort särskilt djupa efterforskningar i fartygens historia. Samtidigt konstaterade han att det inte heller finns särskilt mycket kvar av fartygsritningar. Den bästa källan till fartygskonstruktion är H.F. af Chapmans efterlämnade papper, vilka Hugo Hammar använde i sin forskning.

Skepp för handel och för krig

Till en början uppkom diskussioner inom regeringen om man inte skulle kunna bygga nya skepp konstruerade för såväl krig som för handel, främst av ekonomiska skäl. Det fanns en önskan om ökad försvarsberedskap för den svenska flottan. Trots det så genomfördes aldrig det tilltänkta nybyggnadsprogrammet.

Ostindiefararna kom att konstrueras annorlunda än de traditionella svenska krigsfartygen. Fartygen Wasa och Lovisa Ulrica var ursprungligen byggda för krigsändamål men kom trots det att att tjäna i Ostindiska Kompaniets tjänst. Som Hugo Hammar konstaterade i sin avhandling avvek dessa båda skepp i sitt utförande från senare handelsfartyg.

 

De skepp som byggdes för handelsresor var lättare och inte heller konstruerade att frakta handelsvaror av den last som skeppets storlek skulle kunna möjliggöra. Ostindiefararen kunde omvänt inte heller användas i krig eftersom det var mindre rörligt och helt enkelt för klent för att motstå bataljer.

Skeppsbyggeriet utvecklas

Under det Svenska Ostindiska Kompaniets första oktroj (ung. = med regeringstillstånd) seglade företaget med små fartyg. Det berodde dels på att man fortfarande inte hade löst problemet med att bygga stora fartyg i trä och dels på att man var tvungna att betala en avgift till staten för varje läst av fartygets storlek. Denna regel ändrades under de senare oktrojerna och avgiften relaterades istället till varje genomförd lyckad handelsresa, oavsett fartygets storlek.

Det var inte bara företaget som tjänade på större fartyg, besättningen fick allt större utrymme och rörlighet på de senare fartygen.

De tidigaste fartygen som Hugo Hammar har studerat är de som tjänade i det Holländska Ostindiska Kompaniet. Med det ger han en inblick i fartygstyper från tidigt 1700-tal. Skeppen var förhållandevis små med lastutrymmen som inte bådade för särskilt stor lönsamhet. På fartygen fanns kanoner, som för det svenska kompaniets del aldrig användes i direkt strid, men som fanns där för att möjliggöra försvar i hotande situationer. Barocken satte sin prägel på skeppen och fartygen var rikt utsmyckade med galjonsfigurer och kraftig ornamentering.

Det svenska Ostindiska kompaniets minsta skepp var Fredricius Rex och det största var Götheborg. Mellan dessa båda skepp skilde det 14 meter på längden och 3,6 meter på bredden. Fredricius Rex härbärgerade 100 besättningsmän till skillnad från det största fartyget som krävde 170 män på varje resa.

Källor: "Fartygstyper i Swenska Ostindiska Compagniets flotta" av Hugo Hammar (1931), samt "Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813" av Sven T. Kjellberg (1974).

 

De som seglade med Ostindiska Kompaniets skepp bestod av två kategorier: Besättningen som skötte navigering, lastning och lossning, och anställda i kompaniets tjänst som skötte företagets affärer i främmande hamnar.

De anställda i kompaniets tjänst bestod av superkargörer i flera grader, varav första graden var den högsta. Superkargörerna hade därtill egna assistenter, hovmästare, egen kock och drängar.

Superkargörerna representerade kompaniets direktion och stod över kaptenen vad gällde viktiga beslut om vilka hamnar som fick angöras och när man skulle segla vidare.

I spetsen för besättningen stod fartygets kapten vars underordnade bland annat bestod av ett antal styrmän, kadetter, underofficerare, hantverkare, skeppsbetjänter, drängar och en hel stab av matroser.

Ombord fanns också skeppspredikant och fältskär, vilka under vissa seglatser kunde utgöras av Carl von Linné utskickade unga studenter, som samtidigt skulle genomföra vetenskaplig forskning i naturvetenskapens tjänst.

 

Skeppsbesättning och medresenärer

140 besättningsmän, tjänstemän och övriga medresenärer följde med skeppet Prinsessan Sophia Albertina på hennes resa till Kanton 1754. I arkivet finns rullor över besättningar och den från Sophia Albertina ger en bild av hur sammansättningen av besättning och medresenärer kunde se ut under kompaniets seglatser till Ostindien.

 

Åtminstone 20 av mina förfäder var engagerade i SOIC. Zacharias Schale (1721-1799) var ekipagemästare och kofferdikapten, hans son Anders (1766-1828) var skeppare och supercargör. Merparten av de andra var besättningsmän av lägre rang, varav ett 10-tal drunknade utanför Batavia (nuvarande Jakarta), Sydafrika och Kina.

 

Jag kan fortfarande inte ro – än mindre segla. Men jag brukar ”försvara mig” med, att om jag skulle försöka segla, så skulle arvet efter kanske fyra seklers sjömän åstadkomma en skadlig saltutfällning.

 

 

 

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts