Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns länder och städer där tågen avgår och ankommer enligt tidtabellen, på sekunden. Holland, Schweiz och Belgien ligger bra till. I Bryssel, Antwerpen och Gent har man ingen chans att klämma sig med när konduktörens vissla ljudit. Jag ser nu att punktlighet är en dygd som praktiseras också i Hongkong.

 


 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Annons:

Där är statistiken över tåg som håller tiden svårslagna 99.9 procent, enligt en intervju i Svenska Dagbladet med Frederick Ma som är ordförande i tågkoncernen MTR, uttytt Mass Transit Railway. Den har byggt ut kollektivtrafik inte bara i Hongkong och Peking utan också i London och Stockholm, och expanderar dessutom i Australien. Nu har man storstilade planer på att etablera sig ännu intensivare i Sverige, och man vill gärna lägga sig i stadsplaneringen. I Hongkong är det hälsosamt att bo i bostäder byggda ovanpå tunnelbanan, sägs det, då undgår man den fuktiga monsunluften. Det problemet är inte särskilt överhängande här hemma, men MTR får gärna hjälpa till att röja undan alla irriterande och återkommande tågförseningar. Efter ett besök i Hongkong 1994 skrev jag följande. Sedan dess har mycket hänt, politiskt och geografiskt, arkitektoniskt och kommunikativt:

 

Inflygningen till Hongkong har alltid varit ett äventyr. Landningsbanorna är korta, bergen runtom höga. Vid riktigt tät dimma dirigeras man om till Taipei. Man stryker tätt ovan hyreshusen och på kvällen är det som att sänkas ner i en overklig rundel av glas, upplyst av miljontals blåkalla lysrör. Men man är i full färd med markarbetena för den nya storflygplatsen på Lantau Island. När den står klar kommer det inte längre att bli lika spännande att sväva in över Kowloon och Victoria-ön. Också annat ändrar sig inom en snar framtid. Om tre år går Hongkong tillbaka till Kina, och man har börjat nedräkningen. Det är redan tio år sedan Mrs Thatcher undertecknade fördraget med kommunist-Kina. Aktiviteten är uppskruvad så här fem minuter i tolv. Snart bygger man världens högsta hus på 468 meter, och hyreskostnaderna i Hongkong är på väg att gå förbi Tokyos.

 

 

Dag efter dag innehåller tidningarna bilagor med den finstilta avtalstexten inför övergången. Chris Patten, kronkolonins siste guvernör, förutspår staden en lysande framtid även efter den första juli 1997. För bara några år sedan var det inte många som vågade tro det. En välbärgad del av befolkningen utvandrade i strid ström till länder bortom Kinesiska sjön, som Kanada, Australien och Nya Zeeland. Sedan dess har fastlands-Kina visat sig vara en obegränsad marknad, och gränsen är uppluckrad. Miljön i centrum, med nya skyskrapor och överbyggda gångtunnlar några våningar upp, är säkert effektiv men inte inbjudande. Spåren efter det brittiskt koloniala försvinner i rask takt. Det inhemska flygbolaget Cathay Pacific, ett av världens mest framgångsrika, har redan hunnit plocka bort Union Jack från stjärtfenorna. Det enda som är sig riktigt likt från förr är de grönvita färjorna som pilar över sundet, med dubbla däck och rundad för och akter. Av den gamla ståtliga järnvägsstationen nere i Kowloons hamn finns bara klocktornet kvar, som ett minne från den epok då man ännu kunde ta sig hit med tåg från Europa.

 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen