Så firar det självständiga Finland 100 år - Tidningen Kulturen

Petra Tandefelt äger Sveaborgs Leksaksmuseum och kaféet Café Samovarbar.Foto: Lena Andersson 

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Att Finland fyller 100 år som självständigt land uppmärksammas på flera olika sätt. Tidningen Kulturen besökte Helsingfors under några dagar i maj för att ta del av några av arrangemangen som kommer att ske under året med speciellt fokus på historia, litteratur och jämställdhet.




Laura Karlsson är verksamhetsledare för Bok-Finland. Tidningen Kulturen träffar henne för att få veta mer om projektet. Foto: Lena Andersson 

Laura Karlsson är verksamhetsledare för Bok-Finland. Tidningen Kulturen träffar henne för att få veta mer om projektet. Foto: Lena Andersson 

 

Jag stiger av vid Salutoget vid hamnen och promenerar upp till Designdistriktet och Designmuseet på Högbergsgatan 23 bredvid Johanneskyrkan. Med anledning av Finlands självständighets jubileum visar museet en utställning som heter 100 föremål från Finland. Den berättar Finlands historia genom att presentera ett föremål från varje år av självständighet, bland annat en docka från år 1920 som är köpt i Tyskland. Dockan gavs till en flicka i Viborg av sin pappa. Viborg var på den här tiden Finlands näst största stad. Om man tittar noga ser man att sulorna på dockans skor är slitna. Det beror på att flickan älskade sin docka så mycket att hon släpade med sig henne när hon gick på gatorna i Viborg. När Sovjetunionen anföll Finland vid östgränsen över Karelska näset 1939, flydde viborgarna vinterkriget och dockan fick följa med. Andra föremål som man kan hitta är en abc-bok, möbler och smycken. Med hjälp av utställningen får man en djupdykning ner i Finlands 100-åriga historia.
Johan Lindholm är ansvarig för information av det svenskspråkinga programmet under Finlands jubileumsår.Foto: Lena Andersson <br />

Johan Lindholm är ansvarig för information av det svenskspråkinga programmet under Finlands jubileumsår.Foto: Lena Andersson 

Annons:

 Jag har aldrig varit i Finland tidigare. Kanske har det känts som ett land som ligger för nära Sverige för att jag ska bry mig om att resa dit. Jag har varit medveten om finländska och finlandssvenska författare, men egentligen så vet jag inte mycket om vårt grannland i öst. Och när jag frågar mina vänner om de varit i Finland, så skakar de på huvudet och jag inser att jag inte är ensam om att ha försummat detta intressanta land.

Därför är det med spänd förväntan som jag stiger av planet på Vanda flygplats för att ta tåget in mot Helsingfors en dag i maj. Framme i Helsingfors går jag till Projektet Finland 100 år (Suomi Finland 100) på Kyrkogatan, som tillsatts av statsrådets kansli och ansvarar för förberedelserna och koordineringen av jubileumsåret.

Där har jag stämt träff med Johan Lindholm som är ansvarig för information och koordinering av det svenskspråkiga programmet under jubileumsåret och vars arbete finansieras av Svenska kulturfonden.

Johan berättar för mig om några av evenemangen och projekten som planeras under året och varför det är viktigt att de ska vara inkluderande och medverka till att så många människor som möjligt får ta del av dem. Projekten sker på olika håll runt om i Finland, men också i andra delar av världen.

– Temat för jubileet är tillsammans. Projekten vi gör ska inte vara diskriminerande, utan skapa en gemensamhetskänsla, säger Johan.

Flaggdag för naturen

Andra kriterier som ska ingå i programmet är historia, det nutida Finland och Finland i framtiden. Vem som helst kan söka, både privatpersoner, företag och föreningar och intresset har varit långt över förväntan. Det kommer fortfarande in ansökningar varje vecka. Hittills har ungefär 4 000 blivit antagna.

 – Det är många olika sorters projekt, allt från större till mindre. Det har varit roligt att se entusiasmen för att vara med i firandet, säger Johan.

Jubileumsåret invigdes på nyårsafton i Helsingfors med en stor fest och konsert och har sedan dess hunnit med flera olika arrangemang. Bland annat invigningen av kulturcentret Hanaholmen den första juni. Då var det officiell invigning av den ombyggda och renoverade bygganden och 100-årsfirande som invigdes av den svenske kungen – som även var med och invigde centret tillsammans med presidenten Urho Kekkonen första gången, då det stod klart 1975.

Under sommaren kommer massor av festligheter gå av stapeln, till exempel evenemang med hästar, bastufestivalturné, flygplansuppvisningar och tävlingar i Brunnsparken.

– Vi kommer också ha en helg i augusti när vi firar stort tillsammans och som kommer att bjuda på massor av event, säger Johan.

Datumet för detta arrangemang är satt till den 26-27 augusti. Då blir det bland annat en stor gatufestival i Kungsträdgården i Stockholm. Ett annat evenemang denna helg är Naturens dagar, vilket kommer innebära bland annat svampplockning och körsång utomhus.

– Under dessa dagar kommer Finland som första land i världen att ge en flaggdag för naturen. Det är unikt och känns roligt, säger Johan.

Efter mitt möte med Johan styr jag stegen mot Designmuseet. Helsingfors är en förvånansvärt lätt stad att hitta i. De flesta sevärdheter ligger så nära att om man inte har alltför bråttom är det enkelt att ta sig till det mesta per fots. Men om man har lite mer bråttom stannar spårvagnen till vid de flesta sevärdheter och större gator. 

Slinga genom centrum

Spårvagn 2 och 3 går genom en slinga genom centrum och stannar bland annat vid Senatstorget med Domkyrkan, Stadsrådsborgen, Helsingfors universitetets huvudbyggnad och Nationalbiblioteket, innan den kör vidare mot Alexandergatan och Mikaelsgatan med konstmuseet Ateneum, Nationalteatern och statyn över Finlands nationalförfattare Alexis Kivi av Wäonö Aaltonen, Centralstationen och Sempogatan där Tempelplatsenskyrka ligger.

 Jag stiger av vid Salutoget vid hamnen och promenerar upp till Designdistriktet och Designmuseet på Högbergsgatan 23 bredvid Johanneskyrkan. Med anledning av Finlands självständighets jubileum visar museet en utställning som heter 100 föremål från Finland. Den berättar Finlands historia genom att presentera ett föremål från varje år av självständighet, bland annat en docka från år 1920 som är köpt i Tyskland. Dockan gavs till en flicka i Viborg av sin pappa. Viborg var på den här tiden Finlands näst största stad. Om man tittar noga ser man att sulorna på dockans skor är slitna. Det beror på att flickan älskade sin docka så mycket att hon släpade med sig henne när hon gick på gatorna i Viborg. När Sovjetunionen anföll Finland vid östgränsen över Karelska näset 1939, flydde viborgarna vinterkriget och dockan fick följa med. Andra föremål som man kan hitta är en abc-bok, möbler och smycken. Med hjälp av utställningen får man en djupdykning ner i Finlands 100-åriga historia.

 För att uppmärksamma jubileet har Designmuseet även samarbetat med Alvar Aalto-museet, Arkitekturmuseet, Designmuseet och Finlands fotografiska museum och konstmuseet HAM i en pågående utställning på HAM. Den heter Modernt liv! – Finsk modernism och det internationellaoch ger kunskap om hur Finland formades från 1917 fram till 1968. Den pågår fram tills den 30 juli och visar finländska framgångar inom formgivning, bildkonst, fotografi och arkitektur. Där är den kända arkitekten och formgivare Alvar Aalto ett givet inslag. Hans design och arkitektur har haft en så stor betydelse för Finland att det inte går att besöka Helsingfors utan att stöta på hans namn.

En viktig inspirationskälla

På kvällen går jag på vernissage på Finlands nationalgalleri, konstmuseet Ateneum och ser en annan utställning om honom och hur han påverkades av den samtida konsten: Alvar Aalto – konsten och den moderna formen. Vernissagen invigs av Alvar och hans arkitekt fru Aino Aaltosdotterson Heikki Alanen. Talen sker både på finska och engelska och jag tänker att jag skulle vilja lära mig finska. Tycker plötsligt att det låter så vackert, en fin melodi som jag inte förut tyckt verkat så lockande, men som det är väldigt lätt att tycka om.

Under kvällen får jag veta att många i Alvar Altos närmaste bekantskaps krets var kända konstnärer vars verk kom att fungera som en viktig inspirationskälla. Även konstnärer man inte kunnat säkerställa om han verkligen träffade, men som rörde sig i samma kretsar påverkade honom. Därför visar konstmuseet fyra salar med bildkonst av samtida konstnärer bland annat Hans Arp, Alexander Calder, Fernand Léger och László Moholy-Nagy. Grundandet av inredningsföretaget Artek år 1935 tillsammans med Maire Gullichsen och Nils-Gustav Hahl lyfts också fram. Artek kom att bli en företrädare för internationell konst i Finland på 1930-och 1940-talet. Alvar Aalto – konsten och den moderna formenpågår fram tills den 24 september och är en del av Ateneum program under det självständiga Finlands hundraårsjubileum.

En annan samlingsutställning som visas just nu på Ateneum är Historier inom finsk konst. Det är en sammanställning som gjorts för att fira självständighetsjubileet och som täcker den finska konstens historia fram till 1970-talet. Den innefattar både klassiker och mindre kända verk ur samlingarna.

Museet har dessutom sammanställt en turnerande samling med syfte att konsten ska göras möjlig att ses för alla runt om i landet och inte bara för dem som bor i Helsingfors. Exempel på konstnärer som visas är Fanny Churberg, Wäinö Aaltonen och Essi Renvall. Dessa verk har visats på Rovaniemi konstmuseum och utställningen fortsätter nu vidare till Uleåborgs konstmuseum och Kuopio konstmuseum. Teman är till exempel viktiga fenomen inom bildkonsten, landskapsmåleri och vilken betydelse konstnärernas Parisresor hade.

 Det digitala nuet och framtiden

Museet för samtidstidskonst, Kiasma, som också är en del av Finlands Nationalgalleri firar jubileet med utställningen ARS 17, Hello World. Namnet syftar på den digitala brytpunkten och behandlar det digitala nuet och framtiden. En av frågorna som ställs är hur mycket digitaliseringen och sociala medier har förändrat hur vi ser på verkligheten.

Ett verk kan vara allt från en händelse på Twitter till en spelapplikation och konstnärerna använder teknologin både som motiv och som arbetsredskap. Att bo geografiskt långt bort är inte längre något hinder för att samverka i utställningar som ARS17 internationella storutställning, där både konstnärer från Nordamerika och Europa ställer ut. Webbkonst av 16 av de medverkande konstnärerna går också att se på nätet.

På fjärde våningen hittar vi avatar-gestaleten Dave, som utgör huvudrollen i Ed Atkins verk Ribbons. En naken ung man som uppenbarligen inte mår bra och som är fast i sin egen lägenhet, vädjar till besökarna genom musik, monologer, diktfragment och stönanden. En av de nostalgiska låtarna som han sjunger är Randy Newman´s I Think It´s Going to Rain Today. Det är denna melankoliska del av utställningen som lämnar störts avtryck hos mig och som jag bäst kommer ihåg efter besöket.

Nordiska länders perspektiv

Sverige var ett av de första länderna som erkände den självständiga republiken Finland och på Riksarkivet presenteras Finlands väg till självständighet ur de nordiska ländernas perspektiv. I Pro Finlandia får besökaren ta del av fotografier, brev och föremål som belyser hur Finland och dess befolkning sågs av sina grannländer. Det handlar både om åren innan självständigheten och det första året som självständigt land.

Teman som tas upp är till exempel hur arbetarrörelsen kom till Finland, kvinnorörelsen och litteratur. Selma Lagerlöf upptar en stor del av utställningen, så gör även Louis Sparre. Jean Sibelius och Akseli Gallen-Kallelas studieresor till Tyskland omnämns också.

 Fokus på facklitteraturen

Även inom litteraturen uppmärksammas 100-årsjubileet på olika sätt. Projektet Bok-Finland – som bäst kan beskrivas som ett sätt för aktörer inom den finländska bokbranschen att arbeta tillsammans för det hundraåriga Finlands bästa – har som målsättning att lyfta fram litteratur, läsande och kultur. I detta samarbetar förläggare, författare, bokhandlare, bibliotek, organisationer och andra aktörer.

För att få veta mer tar jag en fika tillsammans med Laura Karlsson, verksamhetsledare för projektet. Vi ses på anrika Café Engel med utsikt över domkyrkan på Aleksanterinkatu vid Senatstorget. Kaféet ligger i ett av de äldsta stenhusen i Helsingfors, det så kallade Sunnin-huset som byggdes redan 1765, där det tidigare funnits en pipfabrik. Laura är entusiastisk över Bok-Finlands engagemang i Finland 100 år:

– Det är härligt att vi kan samarbeta tillsammans med så många olika organisationer, det är givande att det ger resultat och att vi kan åstadkomma något så här bra.

Under året kommer det att vara flera evenemang och temaveckor. Man kommer inte att fokusera så mycket på äldre litteratur, utan den nyare och speciellt facklitteraturen kommer att lyftas fram.  Evenemang och temaveckor med särskilt fokus på facklitteraturen ordnas under hela året. Denna genre är på stark frammarsch i Finland, men Laura medger att hon är lite förvånad över att det inte getts ut fler fackböcker med anledning av att Finland fyller 100 år. Exempel på litteraturevenemang som händer under året är Åby Bokmässa den sjätte till åttonde oktober och Helsingfors Bokmässa den 26-29 oktober. Bokhandlare och bibliotek kommer också ha enskilda evenemang.

– Det stora läsäventyret är ett annat projekt. Syftet med det är att få barn att läsa, säger Laura.

Arrangörer till Det stora läsäventyret är Läscentrum och Barnboksinstitutet som på olika sätt vill skapa läsglädje och lyfta fram barnlitteraturen under året. Målgruppen är barn upp till sexton år och deras familjer.

Planterar ett jubileumsträd

Fredagen den 12 maj äger trädplanteringsdagen rum i Helsingfors. Syftet är att skapa gemenskap och samhörighet mellan olika samhällsgrupper, organisationer och generationer som deltar i denna aktivitet, men framför allt vänder man sig till skolbarn.

Egentligen kan man plantera ett jubileumsträd när som helst mellan maj och september, men de officiella dagarna är 12 maj (Snellmansdagen) och 21 september (den internationella fredsdagen).

Bakgrunden till trädplanteringen är självständighetsgranen som planterades 1917 i Brunnsparken för att fira Finlands självständighet. När Finland firade 50-årsjubileum planterades över 30 000 gårdsgranar runt om i Finland, som hade drivits upp från frön från denna gran i Brunnsparken. Även åren 1987, 1992 och 1997 planterades granar – och nu är det alltså dags igen. Projektet kallas Framtidens gran. Planteringen av granarna sker både individuellt och som träddungar. Bredvid ställs en plankett till minne av händelsen.

– Skog och träd är en naturlig del av Finland och vår identitet, säger Mika Vanhanen från Environment Online (ENO-nätskolan), som är eldsjälen bakom Framtidens gran.

ENO-nätskolan är ett globalt skolnätverk och nätverk för hållbar utveckling. År 2004 började skolelever att planera träd och detta har nu spridit sig till 10 000 skolor i 157 länder. 

– Målet är att tillsammans plantera 100 miljoner träd per år 2017, säger Mika. 

100 jämställdhetsgärningar

Jämställdhet är en fråga som får speciellt fokus under jubileet. I samband med 100-årsjubileet kommer kommuner, företag och organisationer att utföra 100 jämställdhetsgärningar. Tanken är att sätta fokus på det framtida Finland och den mångfald och inriktning på samhället man vill att den nya generationen ska leva i. Exempel på jämställdhetsgärningar kan vara att få in fler kvinnor i styrelser och att förbättra ställningen för sexuella minoriteter.

 Jag försöker träffa en författare för att få hennes syn på hur jämställdheten är i landet och i litteraturen, men denna intervju skjuts dessvärre upp till ett senare tillfälle, så det kommer inte med i det här reportaget.

 På Alexandersgatan 16 ligger Helsingfors stadsmuseum. Där kan man genom en så kallad tidsmaskin se hur Helsingfors såg ut förr. I museet lär jag mig också att skillnaderna i levnadsstandard mellan olika samhällsgrupper var stora under slutet av 1800-talet. När staden växte kunde de rika ha mer fritid som de använde till att tillbringa i staden, på kaféer och i parker, medan arbetarnas dagar var långa. De kunde jobba 12 -14 timmar om dagen och de hade bara ledigt på söndagarna.

Jag tänker att samhället till stor del fortfarande ser ut så här, bara att alla inte vet om det. Hur många fattiga småföretagare måste inte jobba veckans alla dagar och har aldrig råd att ta semester? Det är fortfarande en priviligierad samhällsgrupp som har råd att vila. Det som är självklart för många är inte självklart för alla.

Men när man vistas i Helsingfors ser de flesta man möter onekligen ut att må bra. Det är en stad som verkligen ger intryck av att vara välmående. Välklädda människor på rena gator med vackra hus och det känns tryggt för mig som ensam kvinna att gå ut på kvällen.

Eftersom jag skriver om Finland för en svensk tidning känns det naturligt att besöka Hanaholmen, som är en mötesplats för svensk och finländsk kultur. Om man tar någon av de bussar som börjar med 100 går det relativt snabbt att ta sig från resecentret Kampen till detta kulturcenter som skapats för att främja samarbetet mellan Finland och Sverige.

Grunden till samarbetet är att Sverige när Finland firade 50 år som självständigt land, efterskänkte Finlands krigsskulder och att den finska regeringen då beslutade att bygga detta kulturcentrum. Beslutet om var centret skulle byggas var dock inte enkelt att fatta, men slutligen föll valet på Hanaholmen i Esbo, lite utanför Helsingfors.Centret ligger på en halvö med havet längs med sidorna.

 Jag träffar Hanaholmens vd Gunvor Kronman som först tror att jag kommer från Sveriges radio, men när missförståndet retts ut berättar hon bakgrunden till hur det kom sig Hanaholmen grundades och lite om vad som kommer att ske under det kommande året.

 Bygganden har som sagt renoverats och vid mitt besök har det ännu inte återinvigts den första juni. Gunvor har varit vd på Hanaholmen under 13 år och förklarar att denna ombyggnation är den största förändringen som hittills skett. Hon lyser upp när hon talar om Hanaholmen; hur den estetiska miljön och att ingen dag är den andra lik är några saker som gör att det är trevligt att jobba där. Kombinationen av samhällena, kulturella och näringslivsfrågor är annat som gör att hon finner sitt jobb spännande och utmanande. På Hanaholmen hålls kurser, föreläsningar och annat. Flera av de gäster som kommer väljer att övernatta, till exempel vid bröllop, eftersom det även finns hotellrum där.

Unescos världsarvslista

Innan jag lämnar Finland för den här gången, tar jag färjan till Sveaborg. Det går att åka dit med samma kort som används för kollektivtrafiken och tar endast 15 minuter. Från färjan har man bra fotograferingsmöjligheter och än en gång slår det mig hur vackert detta vårt grannlands huvudstad är. 

Antalet invånare på Sveaborg är ungefär 800. Hälften av dem arbetar på ön året om, varav en kvinna som jag talar med i besökscentret som ligger intill huvudbryggan, där båtarna lägger till. Många av invånarna håller de gamla hantverkstraditionerna levande genom att arbeta som konsthantverkare eller träfartygsreparatörer.

 Ön har sex museum och för den med allra minsta intresse av historia är Sveaborgsmuseet ett självklart stopp. Där kan man lära sig om fästningens historik, från de olika byggnadsskedena fram till i dag och det visas även en film som är översatt till nio språk. I samband med Finlands 100-årsjubileum har man en webbutställning som jag har kunnat se redan innan mitt besök.

 År 1748, när Finland fortfarande var en del av Sverige, byggdes fästningen Sveaborg. 1808 intogs den av Ryssland och var sedan ryskt territorium fram tills 1918. Under mitt besök ser jag flera med militärkläder på ön. Anledningen till det, får jag veta, beror på att sjökrigsskolan är stationerad på ön.

Sveaborg finns med på Unescos världsarvslista. Antalet besökare ökar hela tiden, även vintertid. I fjol kom över en miljon besökare varav nästan 300 000 under vintern. Fast hittills har just 100-årsjubileumet inte medfört en ökning av antalet turister, säger Carita Wilenius-Rantala, chef på museet och berättar att man inte brukar ha så många besökare från Sverige, men hon hoppas att jubileet kan innebära att fler hittar dit och att det återigen blir trendigt för svenskar att semestra i Finland.  Att åka hit är en trevlig dagsutflykt om man är i Helsingfors. Det finns till exempel Sveaborgs kyrka, Kungsporten och Torrdockans utsiktsplats. Under sommaren ordnas guidade rundvandringar på svenska, finska, ryska och engelska.

 För både stora och små barn kan Leksaksmuseet vara trevligt att besöka. För att gå hit måste man passera Sveaborgs kyrka på vänster sida när man kommer med färjan från Helsingfors. Leksaksmuseet ägs och drivs av Pertra Tandefelt. Museet startades av hennes mamma, så hon är andra generationen i branschen.

Det märks att Pertra värnar om kulturarvet och hon pratar med värme i rösten om leksakerna, vars ålder varierar: allt från 1800-talet till 1960-talet. Pertra kan historiken bakom var och en av dockorna. Leksaker är faktiskt ett väldigt bra att sätt på vad vis man kan lära sig om historien. Hur de tillverkades säger mycket om tiden; om de var utformade som soldater eller gulliga, små flickor.

I år har Leksaksmuseet även en ny rymdutställning med leksaker från 1950- till 1990-tal. Rymdleksakerna finns i en nytillbyggd del av museet. Pertra visar mig var väggen gick tidigare och var den går nu. Hon bor i samma hus, så det blir hennes egen bostad som blir mindre när museet växer. Tidigare bodde hon i Helsingfors och jobbade med något helt annat och trodde inte att hon skulle komma att ta över verksamheten, men säger att det är ett beslut hon inte ångrar. Hennes egna leksaker finns nu också med i lokalen.

– Förut tyckte jag att de var för nya, men i takt med att man själv blir äldre blir de också det, förklarar hon.

I anslutning till museet finns ett Kafé, Café Samovarbar, med uteservering som ser ut som det gjorde på mormors tid. Den enkla, gamla, lite romantiska stilen gör att man vill stanna länge och fika. Hade jag inte ett flyg att passa skulle jag stanna längre där.

Detta var lite om hur Finland firar sitt 100-årsjubileum. Det finns naturligtvis mer att upptäcka och skriva om. Finland är ett fantastiskt land med en spännande historia och jag är så glad över att jag äntligen har fått besöka detta vårt grannland och träffa människor med så mycket karaktär, historik och kunskap.

 

 

 

Lena Andersson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen