Om en försvarsminister som borde ha lärt sig en annans läxa - Tidningen Kulturen

Utrikes nyheter
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Michael Fallon som varit Storbritanniens Defence Secretary i tre år avgår av moraliska eller rättare omoraliska skäl: han är en av många engelska statstjänstemän högt upp i hierarkin som uppträtt olämpligt mot kvinnor och som nu får ta konsekvenserna, ”it´s time to face the music”. Han uttrycker omskrivande vad han gjort sig skyldig till: ”some of the flirtation has been inappropriate.”

Men det ovanliga var att han under sina sista fyrtio år helt ägnade sig åt den kärlek som inte söker sitt, just åt caritas-verksamhet. Ett par dagar efter sin avgång knackade han på dörren till Toynbee Hall i Londons East End, en anspråkslös inrättning för att hjälpa hemlösa, utslagna och alkoholister. Han började med att diska, gjorde sig sedan oumbärlig på kontoret, och blev så småningom chef, allt oavlönat - han hade visserligen rejält med pengar i ryggen sedan han sålt familjens försäkringsbolag. John Profumo vars aristokratiska släkt hade invandrat från Sardinien var född med silversked.
Michael Fallon

Michael Fallon

Annons:



I engelska tidningar återges i faksimil det försiktigt välformulerade avskedsbrevet från hans chef, statsminister Theresa May. Hon är full av tacksamhet för vad han hunnit åstadkomma på sin post som försvarsminister men man kan nog ana irritationen mellan raderna. 

Två tankar dyker upp: hur länge kan mannen högst upp i amerikanska statsledningen sitta kvar, han som skrutit om att han tafsat på kvinnor (hans ordval är råare och mera rakt på sak)? Och varför kunde Fallon inte ha lärt sig läxan från en man som beklädde samma ämbete som han för drygt femtio år sedan? Han liksom de flesta känner till den skandal som tvang engelska regeringen att avgå för drygt femtio år sedan, den som han borde ha dragit lärdom av. Det är en historia om en kortvarigt omoralisk man som efter skandalen kom att leva ett exemplarisk liv ända tills han dog. Så här låg det till:

Tidningstecknaren Martin Lamm hade en genial illustration på Dagens Nyheters ledarsida sommaren 1963. Den väldiga atlantångaren Britannia har fått stora sprickor i stäven sedan den körts på av en ynklig motorbåt med en kurvig donna vid ratten. Namnet på relingen avslöjar vad det handlar om: Keeler. I början av juni det året hade den brittiske försvarsministern John Profumo avgått sedan hans korta affär med Christine Keeler två år tidigare blivit känd. Samtidigt hade denna nittonåriga call-girl haft en annan kund, den ryske militärattachén Ivanov. Underrättelsetjänsten fick nys om säkerhetsrisken, Profumo grillades i underhuset, nekade dumt nog ihärdigt men erkände sedan. 

Han avgick, och drog med sig Harold Macmillans konservativa regering i fallet. Tilltron till politikerna fick sig en knäck, men kvällstidningarna frossade i denna redan passerade sexskandal som hölls vid liv genom åren. Så sent som 1989 spelade Ian McKellen Profumo i filmen “Scandal”, och för några år sedan gjorde Andrew Lloyd-Webber en inte särskilt framgångsrik musical på historien. När John Profumo dog i mars 2006, 91 år gammal, intresserade sig de aktningsfulla runorna i engelsk press mindre för vad som hände när han sett Christine Keeler komma upp naken ur poolen hos Lord Astor, och mer för åren efter hans avgång. 

C.S. Lewis (som skrev mycket mer än böckerna om Narnia) har delat in kärleken i Affection, Friendship, Eros och Charity. Profumos liv blev en perfekt tillämpning: förtrolighet och vänskap tack vare hustrun Valerie Hobson, hon som var en strålande komedienne mot Alec Guiness i den gamla Ealing-filmen ”Kind Hearts and Coronets”. Hon stod honom bi också efter 1963. Eros fick han kanske nog av genom sitt obetänksamma snedsteg som han ångrade varje dag under resten av livet. 

Men det ovanliga var att han under sina sista fyrtio år helt ägnade sig åt den kärlek som inte söker sitt, just åt caritas-verksamhet. Ett par dagar efter sin avgång knackade han på dörren till Toynbee Hall i Londons East End, en anspråkslös inrättning för att hjälpa hemlösa, utslagna och alkoholister. Han började med att diska, gjorde sig sedan oumbärlig på kontoret, och blev så småningom chef, allt oavlönat - han hade visserligen rejält med pengar i ryggen sedan han sålt familjens försäkringsbolag. John Profumo vars aristokratiska släkt hade invandrat från Sardinien var född med silversked.

Han hade varit ett skolljus i Harrow och blev briljant i Oxford, utmärkte sig i militärt under kriget, gjorde sedan snabb karriär som konservativ medlem från Stratford-on-Avon, och förutspåddes bli näste utrikesminister. Så kom hans fall. Särskilt den kvinnliga delen av valkretsen blev arg för att han tvangs ut i kylan. Premiärminister Harold Wilson som kanske hade dåligt samvete för hur hårt han farit fram 1963 såg till att Profumo tolv år senare fick en Order of the British Empire, för oegennyttiga insatser. Återstår att se vad Michael Fallon ska göra härnäst, nu när han tafsat färdigt. Han får nog anstränga sig om han ska bli medaljerad.

Ivo Holmqvist