Presidenten och FBI - Tidningen Kulturen

Utrikes nyheter
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

J. Edgar Hoover blev den förste chefen för Federal Bureau of Investigation när den inrättades 1935. Det var han livet ut – han avled 77 år gammal, 1972. Det har skrivit och spekulerats mycket om hur han kunde hålla sig kvar så länge på posten. Man får en aning om det i filmen om honom som kom för sex år sedan, ”J. Edgar”, med en porträttlik Leonardo di Caprio i huvudrollen.




Dagsläget är annorlunda, med en impulsiv och oberäknelig president som inte vet särskilt mycket om den nordamerikanska konstitutionens tredelade makt och inte verkar vara intresserad av att lära sig något. Han försöker, despotiskt och diktatoriskt, att sätta sig över denna demokratiska uppdelning som har sina rötter i Montesquieu.
Roy Cohn

Roy Cohn

Annons:



Att Hoover blev så långlivad berodde till en viss, kanske stor del på att han såg till att komprometterande uppgifter om USAs offentliga personer systematiskt samlades in och lagrades i hemliga personakter. Samma strategi använde Stasi, Östtysklands ökända hemliga polis, som tvang medborgare att spionera på grannar och uppmuntrade angiveri.

 

President Harry S. Truman som var en man med hårda nypor beordrade atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, och 1951 avskedade han på grått papper den upproriske general MacArthur. Men under femtiotalets kommunistjakt tvangs han motvilligt att ge både HUAC, kongressutskottet som undersökte påstått oamerikansk verksamhet, och FBI-chefen Hoover vidgade befogenheter. Mot honom var han skeptisk, som man kan läsa sig till i David McCulloughs stora Truman-biografi från 1992 där ett av hans brev till hustrun Bess citeras: ”If I can prevent it, there´ll be no NKVD or Gestapo in this country. Edgar Hoover´s organization would make a good start toward a citizen spy system. Not for me…”

Men Hoover blev inte avsatt, trots Trumans och hans efterträdares motvilja, och trots att graverande uppgifter om honom själv avslöjats. Men att jämföra Truman då med Trump nu, och dåtidens J. Edgar Hoover med dagens James Comey är nog inte särskilt meningsfullt, och det leder inte långt. Framför allt är skillnaderna mellan USAs trettiotredje och fyrtiofemte president hisnande stora. Den kloke och oftast balanserade Truman hade stor politisk erfarenhet, bland annat som senator för sin hemstat Missouri, när han som Roosevelts vicepresident efter dennes död själv svors in som president den 12 april 1945. Och Hoover hade då redan tio år bakom sig som FBI-chef, mot Comeys tre nu (även om han var tillsatt på tio år - just för att kunna vara oberoende).

Dagsläget är annorlunda, med en impulsiv och oberäknelig president som inte vet särskilt mycket om den nordamerikanska konstitutionens tredelade makt och inte verkar vara intresserad av att lära sig något. Han försöker, despotiskt och diktatoriskt, att sätta sig över denna demokratiska uppdelning som har sina rötter i Montesquieu. Redan under sina drygt hundra dagar i ämbetet har han tagit till finter och knep för att förflytta så mycket som möjligt av den dömande makten (högsta domstolens domän) och den lagstiftande (kongressens) över till den verkställande (hans egen). Efter detta senaste utspel hårdnar motståndet som redan eldats på av hans omvända Robin Hood-politik, att ta från de fattiga och ge till de rika, senast exemplifierat i försöken att riva upp Obamacare.

Gränsen närmar sig för vad en demokrati kan tåla av plötsliga lynneskast hos en twittrande narcissistisk såpopera-stjärna som är helt renons på självkritik och som är obelastad av någon djupare kunskap om hur en demokrati fungerar. Särskilt akut blir det om det visar sig att FBI-chefen tvangs gå för att han visste för mycket om den ryska inblandningen i det amerikanska valet, till republikanernas fördel.  Många arga röster påstår att USA under Trump håller på att bli en bananrepublik. Av den obehagligaste figuren under den amerikanska kommunisthetsens värsta år, råskinnet Roy Cohn som var den ökände Joseph McCarthys hantlangare och handgångne man, har Trump lärt sig att gå till attack, aldrig be om ursäkt, och sätta sig över sanningen. Den har nog visst fog som spår att han nu snubblar sig fram mot riksrätt och avsättning.

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.