Lönande brott – om en av Hans Alfredsons många böcker - Tidningen Kulturen

Hans Alfredson

Inrikes nyheter
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Om man begränsar sig till vad Hans Alfredson skrev – under sin levnad som nu är avslutad åstadkom han ju så oerhört mycket på så många fält: revyerna, filmerna, de geniala improvisationerna som Malte Lindeman, osv – så är väl inte allt kanske lika angeläget, särskilt inte om man ser det i ett efterhandsperspektiv. Men mycket är mycket bra. 1982 kom en tjock roman, släktkrönikan ”Tiden är ingenting” som är mycket lång och mycket skånsk.

Hans Alfredsons längsta historia i denna samling handlar om en militärkupp i Latinamerika. Den är i sig en kortroman, och man påminns om hans Amnesty-engagemang. En annan driver med modern konst, hönsmålaren Jöns Jönsson som råkar i ropet känner man igen.

Annons:



Den är mycket rolig på sina ställen men ganska utdragen på andra. Kanske ska man känna sig hemmastadd på Österlen för att riktigt uppskatta den.

De kriminalberättelser som kom året därpå, ”Lagen långa näsa”, och som jag just råkat läsa på nytt, kan det vara värt att påminna om nu. Man behöver inte vara skåning för att ha roligt åt dessa utläggningar om brott som lönar sig. Några av dem hade varit synliga i Dagens Nyheter, här samlades de till en mycket underhållande helhet i en genre som inte hade och fortfarande inte har särskilt många företrädare i svensk litteratur. Man tänker gärna på en skånsk kollega till honom när man läser boken, Fritiof Nilsson Piraten, och en annan skåning (om än länge landsflyktig) anmäler sig också genast: Frank Heller. Men Hans Alfredson var sig själv nog, och möjligen ännu bättre som novellist än kollegerna från Vollsjö och Bosarp.

Den sammanhållande ramen är den pensionerade poliskommissarien Albin Winkelryd (Hans Alfredson hade perfekt öra för mycket, däribland svenskt namnskick). Kriminalfallen återberättas under långa sittningar på kafé Idyll på Söder, eller också i Winkelryds lägenhet på Karlbergsvägen. En god och uppmärksam lyssnare är författaren själv som nog i visa fall lånade ut sina egna erfarenheter åt Winkelryds fabulerande. En av historierna utspelar sig t.ex. i Akademiska Föreningen i Lund på femtiotalet. Också den som kom dit något senare känner igen sig. (I jubileumsboken ”Studentafton. Lundensiskt fönster mot världen” nämns hans namn på många ställen, och man påminns om att han inte bara tog sin fil.kand. där 1956 utan också den våren var redaktör för Lundagård).

Inte allt för förstås lika underhållande, några få historier är ganska enkelt hopkomna. Men de allra flesta är finurliga parodier på olika detektivgenrer. Det är ett område som också Frank Heller en gång ägnade sig åt, i novellserien ”De knarrande skorna” där den parodierade ibland var Sherlock Holmes. I ”Lagens långa näsa” är problemen modernare. En brottsling genomför komplicerade transfereringar per data och blir ordentligt rik så att han kan tillbringa resten av sitt liv på Fiji. En walesisk företagsam flicka lurar till sig tandguld lite varstans i världen. (Piraten ljög ihop en historia om den hemvändande svenskamerikanen med guldleende vars garnityr glappar allt mer: hans släktingar filar av guldet varje natt så fort den rike släktingen somnat).

Hans Alfredsons längsta historia i denna samling handlar om en militärkupp i Latinamerika. Den är i sig en kortroman, och man påminns om hans Amnesty-engagemang. En annan driver med modern konst, hönsmålaren Jöns Jönsson som råkar i ropet känner man igen. Ytterligare en novell utspelar sig på samma skånska landsbygd som boken ”En ond man” och filmen ”Den enfaldige mördaren” gjort oss bekanta med - där finns ingen idyll. Slutberättelsen på detta dryga dussin har redan i titeln anknytningen till Piraten klar. Den handlar inte om en bokhandlare som slutade bada utan om ”Bokförläggaren som slutade i badet” och är som man kan ana en ganska förfärlig skröna. Hans Alfredson var inte sällan en hårdhänt skämtare, det absurda och skrämmande låg ofta på lur runt hörnet.

Ivo Holmqvist