Alex Goldfarb och Marina Litvinenko berättar om revanschismens Ryssland för Carina Waern.

- Sanningen är den att Irak just nu har en mer demokratisk författning än Ryssland. Allt som Jeltsin byggde upp: regionalt självstyre, själständiga media, oberoende juridiska instanser och en demokratisk politisk kultur har Putin hänsynslöst avskaffat. Putin har effektivt sopat undan all politisk opposition, antingen mördar man obekväma journalister eller också förbjuds de verka.

Detta säger Alex Goldfarb som tillsammans med Marina Litvinenko skrivit boken om mordet på Marinas make, Alexander Litvinenko, En  dissidents död (Prisma, översättning Tomas Håkanson). Jag träffar dem i Norstedts stora förlagshus på Riddarholmen i Stockholm och bägge är givetvis starkt engagerade i hur det kommer att gå i det ryska parlamentsvalet. Eller rättare sagt: hur det inte kommer att gå.

Mordet på Litvinenko var bara ett av många i raden på oppositionella politiker och journalister och det överordnade syftet är att för överskådlig framtid tillintetgöra demokratin i Ryssland.

Putin, som i stort sett hela sitt liv arbetat för KGB, senare FSB, innan han blev president, tycks ha bara en hedersregel – man sviker inte sin lojalitet mot kontora, som smeknamnet är på den ryska säkerhetstjänsten. Det var nämligen detta Litvinenko gjorde. När han fick i uppdrag att mörda oligarken Boris Berezovskij, som stod Jeltsin nära, gick han ut och avslöjade det hela.  Sedan den dagen, hävdar Goldfarb/Litvinenko, stod han höst upp på Putins hatlista. Litvinenko  hade förrått sin chef; här skulle statueras exempel.

- Faktum är att min man inte var någon spion, han satt inte inne med några stora hemligheter, han jobbade på en avdelning för bekämpandet av organiserad brottslighet, såsom maffian, säger Marina Litvinenko.

- Jag liknar i boken relationen mellan å ena sidan Berezovskij/Litvinenko och å den andra Putin den mellan Stalin och Trotskij, säger Goldfarb. Stalin lät mörda Trotskij i Mexiko med den berömda isyxan, och då Trotskij stod för den demokratiska oppositionen efter ryska revolutionen krossade han samtidigt för överskådlig framtid all demokrati i Ryssland. Enda sättet att få till stånd en förändring nu i Ryssland är någon typ av folklig resning, typ den orangea revolutionen i Ukraina, men den verkar inte var i sikte.

I fallet Litvinenko pekar dessutom förgiftningsmetoden, Polonium 210, direkt på den ryska statsmakten eftersom den hör till de ytterst få som har tillgång till giftet. Den brittiska säkerhetstjänsten har kunnat spåra exakt (det vill säga tillverkningsdag, ort, med mera) var detta polonium kom ifrån.

- Just för att de använde polonium 210, som de trodde ingen kunde spåra, kunde man – paradoxalt nog – med säkerhet  peka ut gärningsmannen. Med sin död blev Litvinenko med andra ord det viktigaste vittnet mot Putin. 

Och trots att brittiska regeringen två gånger begärt den misstänkte förövaren Andrej Lugovoj utlämnad vägrar ryska regeringen med hänvisning till att det strider mot konstitutionen.

- Vilket är nonsens, men det kommer alltså inte att någonsin bli någon rättegång, fastslår Goldfarb, som också är forskare i biologi. Under 1990-talet arbetade han för finansmannen George Soros med olika biståndsprojekt och undersökte förekomsten av TBC i ryska fängelser. Nu är han ordförande för International Foundation for Civil Liberties, en paraplyorganisation för människorättsaktivister som grundats av Berezovskij.

  Läsningen av Goldfarbs/Litvinenkos bok är skrämmande. Thrillerartade politiska intriger som är eller har varit högst verkliga antyder en återkomst av det kalla kriget i en annan form. De juridiska domarna mot oligarker som Chodorovskij och Berezovskij är, om man får tro denna bok, uteslutande politiskt motiverade. Många gjorde sig stora förmögenheter när de ryska statsegendomarna började säljas ut i början och mitten av 1990-talet, vilket då var fullt lagligt. Berezovskij var rådgivare åt Jeltsin och använde mycket av sitt kapital för att starta oberoende teve, till exempel ORT, och andra massmedia. 

- Vi kommer inte att få se demokrati i Ryssland igen i vår livstid, tror Goldfarb.

Carina Waern