|
Nyheter
|
|
I många amerikanska städer har den illegala invandringen blivit en del av ryggraden i den lokala ekonomin. Huvudgatan i staden Riverside i New Jersey står plötsligt tom och öde efter att de lokala myndigheterna tagit de amerikanska immigrationslagarna på allvar. Gustaf Redemo har rest runt och prövat (o)lyckan på den underjordiska amerikanska arbetsmarknaden. Köerna ringlar sig långa på Chicagos flygplats. Utfrågningar med spända du-är-skyldig-ögon möter oss där vi står trötta efter 14 timmars resa över Atlanten. Darrande pustar vi ut när vi hade kommit igenom. Vi är inga terrorister utan illegala lycksökare. Vi har kommit in i USA med turistvisum och har planerat att stanna i Las Vegas för att tjäna pengar inför resan genom Mellanamerika till Bolivia.
- Det är nya regler i USA, berättar Troy som vi bor hos i Las Vegas. Det är inte lika lätt att få svartjobb.
Vi sitter och dricker svagt kaffe vid köksbordet. Utanför fönstret ser vi bergen, trots att vi är i öknen och solen skiner är det kallt ute. Nordan blåser.
- Många, berättar hans fru Barb, är rädda för att anställa folk utan arbetsvisum. Regeringen har gjort nedslag och de riskerar sina affärer om de blir påkomna. Men ni ska inte vara oroliga. De är inte ute efter européer utan efter mexikanerna. Nedslagen mot de illegala invandrarna kostar, men få räknade med resultaten. I New York Times berättas det om Riverside i New Jersey där politikerna började bötfälla de som anställde eller hyrde ut till illegala invandrare. De nya lagarna fungerade, men för bra. Under månaden som följde övergav tusental människor staden och drog till andra städer där politikerna inte var lika stränga. Stadens caféer och restauranger blev tomma. Vägbyggen och byggnationer av officiella byggnader senarelades. Affärer var tvungna att slå igen. Kommunen, skriver New York Times, är inte den enda utan en av trettio olika kommuner som under två år nu har lagfört mot och infört böter mot att anställa och att hyra ut lägenheter och hus till illegala. Vid gränserna är det inte bara mörkhyade araber som möts med misstänksamhet. Även amerikanerna själva utfrågas. Barb berättar att när hon kom tillbaka efter tre månaders vistelse i Europa var hon tvungen att förklara varför hon hade varit iväg så länge. Frågan är om inte landet förlorar på sin hårda hållning. Fareed Zakaria skriver i Newsweek att USA är det enda landet av de stora turistmagneterna, trots ”turistboomen”, där turismen minskar. USA:s paranoida stämning gör att turister hellre väljer att åka till andra länder trots att dollarn är låg, vilket gör det billigt att resa runt här. Under flera dagar åker vi runt från motell till caféer och frågar efter jobb. På en majoritet av ställena vi är inne på svarar de att de behöver anställa nytt folk. De ger oss blanketter att fylla i med våra namn och telefonnummer, men allra längst ner, på baksidan av blanketten, är man tvungen att skriva under att man har tillstånd att arbeta. De första frågade vi om de ändå anställde folk utan arbetstillstånd? Genast drog de sig in i sina skal och svarade nej. En man som satt bakom disken på ett av motellen i närheten av the strip ursäktade sig nästan. - Tyvärr, sa han, under senaste månaden har de ofta kommit förbi och kollat våra anställda. Vi kan inte anställa er. Medan jag kryssar från nej till nej frågar jag mig vad globaliseringen egentligen är? Är det bara ett sätt att beskriva företagens flyttande mellan länder i jakt efter ännu bättre erbjudande om subventioner? Eller finns det en ideologisk tro på att människor ska kunna röra sig över gränserna? Om det är det förra ekar politikernas ord ihåligt i etern. Om det är det senare märks det väldigt lite i drömmarnas land. Och var inte amerikanerna de första att förespråka globaliseringen?
Gustaf Redemo
|
