MusikKonsert: Art's Birthday Party - Tidningen Kulturen

Musikkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Oj, vilket härligt mörker!

People Like Us på Södra Teatern, Art's Birthday Party
Medverkande: Lustmord, People Like Us, Midaircondo, Action Biker och många andra.
Södra Teatern, Stockholm

Dilemmat med den här kvällen stod klart redan då man såg programmet: Hur skulle man hinna se och lyssna på allt när det rörde sig om tre olika parallella scener/scheman/universum? Om man inte är kompetent som astralt schizofren blir det ju ett problem. Men det var bara att handlöst kasta sig in i musiken istället och försöka göra det bästa av allt.

 

Action Biker värmde upp Kägelbanans scen. Till färdiginspelad musik sjöng Sarah Nyberg Pergament vänt och vagt framför lagom trippade videoprojektioner. Något slags 60-talsflörtande fanns det där, med lite fransk pop som riktmärke (dock inte steril som i fallet med Stereolab). Elektroniskt, lite lagom varmt, snyggt, luftigt, en söt tjej som sjunger flickaktigt. Det var väldigt mycket en summering av 2010, tycker jag - på gott och ont.

 

Jag hoppade över till stora scenen, där Charlotte Engelkes showade loss. Då jag kom in i lokalen sjöng hon högt och rent och det var imponerande. Wow! En stark röst, det må jag säga, som ledsagade mig in i lokalen. Men direkt efter att jag infunnit mig där blev det något slags fars av det hela istället. Ett slags pseudo-standup-framförande eller experimentell teater i vilken rösten användes mer för att skrika. Det gjorde mig mycket, mycket, mycket besviken. Om man har en sådan röst och ett sådant utseende som Charlotte Engelkes ska man inte ödsla bort dem på trams. Hon hör helt klart hemma på riktigt stora operascener och bör hålla sig långt ifrån denna form av tafatt "teater". Jag längtade nu tillbaka till Action Bikers elektrifierade flickrumsnarcissism.

Midaircondo består av Lisa Nordström och Lisen Rylander. Deras musik är väldigt... Ja, ovanlig. Den är nämligen helt odefinierbar och tycks aktivt kämpa för att hålla sig utanför genredefinitioner. Bravo! Man kan beskriva det hela som ett puttrigt ljudcollage, i vilket röster, instrument och inspelade moment för korta ögonblick tillåts flyta upp till ytan, etablera en känslomässig närvaro, för att sedan sakta glida ut och bort igen. Det är inte helt långsökt att kalla dem för ett slags mjukare Future Sound Of London. Midaircondo visade denna kväll upp intelligens och skönhet på ett sätt som är extremt ovanligt i världen idag, för att inte tala om i Sverige. Makalöst bra.

Engelska Vicki Bennett skapar "genre-collage" under namnet People Like Us och har hållit på med det i ca 20 år nu. Denna tidsrymd och en god arbetsmoral har medfört att hon skapat en stor mängd skivor, filmer, utställningar, ett regelbundet radioprogram för WFMU och mycket annat. Så förväntningarna var tämligen högt uppskruvade då hon satte sig till rätta vid sitt mixerbord.

Filmerna, det naturliga blickfånget, är omredigerat källmaterial som dessutom är behandlat med diverse specialeffekter. På detta ligger "ljudbilden", som ibland innehåller själva filmsnuttarnas soundtrack och ibland, oftast, även musikaliska collage: evergreens, poplåtar, schlagers, visor och mycket annat.

Intrycket blir psykedeliskt överväldigande. Alla förväntningar raseras och man studsar än hit och än dit i en upplevelse av starka färger och kortslutande musikupplevelser. Med små manipulationer av ljud och bild lyckades Vicki Bennett underhålla och ställa frågor på samma gång, dock aldrig demagogiskt. Vissa sekvenser var fullständigt makalösa. Jag tänker till exempel på den där "Apocalypse Now!" mixades med "The Sound of Music", både bild- och ljudmässigt. Att se helikoptrarna som närmar sig till The Doors "The end" samtidigt som Julie Andrews sjunger "The hills are alive with the sound of music...", varpå de österrikiska alperna briserar i napalmexplosioner... Julie Andrews i duett med Jim Morrison var både skrämmande och underhållande.

Det var som William Burroughs en gång sa, angående sina cut-up-experiment: Det viktigaste är inte ATT man gör cut-ups utan AV VAD man gör dem. Vicki Bennetts arbete visar verkligen en totalt superb fingertoppskänsla för denna process, filtrerad genom en stor portion humor, kreativt kaos, fantasi och upptäckarglädje.

Kvällens clou var naturligtvis Brian Williams i Lustmord-skepnad. Med små men mäktiga medel byggde han upp sin värld av ljudligt mörker som pulserade på och sakta växte. Man kände igen små element här och där från olika Lustmord-projekt under årens lopp men denna väv var ändå helt unik.

Det var mycket science fiction över det hela. Rymd, mörker, avtrubbade klanger som svävade fram och tillbaka i metalliska rum. Denna känsla av science fiction förstärktes också av de projicerade filmerna, som förgyllde ögonblicket ytterligare. Geometriska figurer, ockulta symboler, abstrakta eldar, snurrande robotliknande figurer, ödsliga landskap, tunnlar, Rorschach-skulpturer av rök och mycket annat fick publiken att sugas in i en synnerligen egen värld.

Williams dompterade oss alla med sina ljudmanipulationer och ihop-pusslanden. Alla argument om att man hellre bör lyssna på Lustmord på skiva blåstes bort snabbt. Det hade inte bara med den högre volymen att göra, utan främst med med helheten: det levande audiella landskapet, de fenomenala filmklippen och naturligtvis närvaron av Williams själv, "Mr. Dark Ambient" i vit T-shirt och mycket magiska fingrar. Helvetets portar öppnade sig i ca 45 minuter på Södra Teatern denna afton och det var en sant extatisk erfarenhet.

Om detta egentligen var någon födelsedag, i bemärkelsen att fira att ytterligare ett år passerat, vet jag inte. Jag tyckte snarare det hela kändes mer som en riktig föryngringsprocess, i vilken intuition och fantasi skakade om Södra Teatern med vitala vibrationer i olika färger. En riktigt kul kväll.

Jag är ledsen att jag missade så pass mycket av det digra programmet men jag är samtidigt glad att jag kunde ta del av några riktigt oförglömliga musikaliska ögonblick. Jag rekommenderar verkligen att man ägnar en stunds lyssnande åt Sveriges Radios hemsidas arkiv. Där ligger nämligen många av denna aftons framföranden, redo att avnjutas.

Carl Abrahamsson

 

 

Cron Job Starts