Musik: Anna Calvi. Anna Calvi - Tidningen Kulturen




Musikkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times


En besvärjelse mot det själlösa

altAnna Calvi
Anna Calvi
Domino/Playground

Föreställ er en Siouxsie Sioux med något mer Diamanda Galás i sig. Tänk er ett 50-tal filtrerat genom David Lynch och uttryckt av Chris Isaak och Tarnations Paula Frazier som absintklunkande gift par i ett vampigt Paris med PJ Harvey som konstnärlig ledare. Lägg till Nick Caves melodrama och annan, typiskt australiensisk ödslighet. Då har ni i bästa fall fått en aning om hur Anna Calvi låter.

Själv nämner hon Nina Simone och Captain Beefheart, Claude Debussy och Jimi Hendrix, Maria Callas och Olivier Messiaen som inspirationskällor. Om det fördunklar eller förtydligar bilden av Calvis egen musik beror kanske på ens egen tolkningsförmåga och fantasi. Det gör det hur som helst inte sämre.

Oavsett så är "Anna Calvi" en skiva som inleder det nya skivåret med ett grandiost fyrverkeri.
Att som recensent utnämna en skiva till en av årets bästa redan ett par veckor in i januari är självklart att rea ut all eventuell trovärdighet man har som yrkesman, det är rent idiotiskt men just nu oerhört frestande. Men låt oss säga så här då, att hade "Anna Calvi" hunnit komma ut redan förra året, hade den puttat ner de flesta andra på listan ett snäpp.

Den här skivan är så sensationellt bra att jag har svårt att hitta en infallsvinkel som inte verkar förklenande. Trots att Calvi egentligen inte gör något nytt - hon lägger inte grunden för någon helt ny sorts musik, hon vänder inte upp och ner på musiken på samma sätt som förebilderna. Istället ligger storheten i hur och med vilken passion hon förenar elementen. Hur hon helt ogenerat är storvulen, bombastisk, melodramatisk, histrionisk. Utan ironi och skeva, bortförklarande leenden i en tid när tidsandan föreskriver enfald och endimensionalitet, och rädslan för pretentioner (till och med ambitioner) är större än rädslan för att dö plågsamt i någon pestliknande sjukdom.

Men jag vågar påstå att Calvi är mycket väl medveten om ytans förförelsekraft; annars skulle hennes musik inte låta som den gör. Det är omöjligt att inte associera till 80-talets gothrock med all dess sturm und drang-pompösa gestik. Men yviga gester är inte självklart ett substitut för innehåll. Den som protesterar kan alltid begrunda redan nämnda Nick Cave.

Men allt jag sagt hittills om "Anna Calvi" är egentligen fullkomligt irrelevant. Det enda som räknas, om man ska hårddra det, är skivans oerhörda förmåga att skjuta sig rakt in i hjärtat, som en ljuvligt förgiftad pil av melankolisk kärlek. För ovanlighetens skull stämmer marknadsföringen; på Calvis hemsida beskrivs denna hennes debut som "både mystisk och dekadent, nostalgisk och framåtblickande". Dessa fyra adjektiv fångar skivans essens perfekt.

Jag envisas med att referera till skivan som hennes debut, men det är en sanning med viss modifikation. Hon var tidigare med i London-trion Cheap Hotel som gav ut en singel, och i slutet av förra året släppte hon i eget namn sjutummaren "Jezebel" som var en stormande cover av låten som Edith Piaf gjorde till sin. Men singelformatet är långt ifrån tillräckligt; Calvi måste få visa upp sig brett, oemotsagd av begränsningar. Det är då hon kommer till sin rätt. Det är då man i fulla drag kan njuta av hennes vision, hennes storslagenhet och - icke att förglömma! - hennes briljans som gitarrist och sångerska.

Det dröjer knappt tolv månader innan jag kan slå fast att "Anna Calvi" är en av årets bästa skivor. Det gör mig lite rastlös. Men jag kan ju använda tiden till att spela skivan, om och om och om igen. Använda den som en besvärjelse mot det själlösa, det triviala, det imbecilla och det icke-passionerade.

Om jag bara kunde, så skulle jag gifta mig med den här skivan.

Peter Sjöblom

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen