Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken - Tidningen Kulturen




Sandrine Piau Foto Eva Green

Musikens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där...
Jag sitter med Sandrine Piau i ett övningsrum på Theater an der Wien i den österrikiska huvudstaden; i en vacker operabyggnad uppförd av Emanuel Schikaneder; en av Mozarts vänner.

 

En intervju med sopranen Sandrine Piau


Den slanka rösten präglas av ett slags källren naturlighet. Ett särmärke är dessutom att Sandrine Piau gärna framhäver rytmiken, men också att hon levandegör, närmast dramatiserar texten och allt vad den utsäger. Hennes tolkningar kännetecknas vidare av ett slags självklar närvaro. Den märks inte minst i den uttrycksfulla (ibland lite spjuveraktiga) mimiken.
Sandrine Piau tillsammans med Björn.  Foto Eva Green

Sandrine Piau tillsammans med Björn. Foto Eva Green

Annons:



Jag frågar om hon skulle vilja komma tillbaka till Drottningholm. Jo, det vill hon väldigt gärna.
Sandrine Piau, född i Frankrike 1965, är idag en av världens främsta sopraner. Hon har gjort sig särskilt bemärkt inom området barockmusik. Men hon sjunger också gärna annat; Mozart, Debussy, Britten...

Hennes röst präglas av anslående tonrenhet, nervig närvaro och utsökta modulationer. Förmågan att expandera (fylla en melodislinga som vore det en ballong!) men också att långsamt gå ner till pianissimo är frapperande. Hennes röst har en bredd och nyansrikedom som gör att hon kan färglägga musiken, göra den nästintill koloristisk. Och hennes koloraturer (med prickskytte även skyhögt upp i tonskalan!) torde göra de flesta sångare gröna av avund. En mer lämpad Nattens drottning torde man idag knappast någonstans finna.

Den slanka rösten präglas av ett slags källren naturlighet. Ett särmärke är dessutom att Sandrine Piau gärna framhäver rytmiken, men också att hon levandegör, närmast dramatiserar texten och allt vad den utsäger. Hennes tolkningar kännetecknas vidare av ett slags självklar närvaro. Den märks inte minst i den uttrycksfulla (ibland lite spjuveraktiga) mimiken.

Även de mest krävande passager sjunger Sandrine Piau med säkerhet och elegans – som om det vore den mest självklara sak i världen. En annan sak som präglar hennes tolkningar – förutom förmågan till hyperkoncentration – är att hon med sådan kunskap lever sig in i tonsättningar och genrer: det finns ett stort mått av "acting" i hennes sång. Hon är, kunde man tillspetsat säga, en sjungande skådespelare.

Första gången jag insåg hennes storhet var när jag hörde Jean-Cristophe Spinosis banbrytande inspelningar av bortglömda Vivaldioperor, tillsammans med egna barockensemblen Matheus. Inte minst på inspelningen av La fida ninfa (Naive) gör Sandrine Pia fenomenala solistinsatser.
Nu – försommaren 2016 – är hon i Wien för att i en konsertant version sjunga Tusneldas roll i Händels opera Armino, från 1737. Jag träffar henne i en paus under repetitioner tillsammans med kvällens dirigent, George Petrou, samt orkesterns cembalist, som här sitter vid lokalens enkla elpiano. Till synes lättsamt, men ändå koncentrerat och effektivt, går de igenom hennes solistinsatser inför kvällens (utsålda) konsert. George Petrou sitter framför henne och dirigerar – med pennan i handen – från partituret. Avbrotten blir dock få och Sandrine får mycket beröm från den grekiske dirigenten; tidigare framgångsrik konsertpianist.

Det märks att han har stor respekt för kvällens stora solist. "Do what you feel" avslutar han när de diskuterat en passage.

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken. Plötsligt avbryter hon en aria och kommenterar det hon nyss sjungit: "Oh, it is really naked!"

Medan dirigenten och pianisten tar lunchpaus får jag tillfälle till en längre pratstund med Sandrine, som med vidlyftig gestik förstärker det hon har att säga.
Hon berättar om sin kärlek till scenen ("I need the stage") och om hur lockande det är just att få klä ut sig; att få kliva in i olika roller.

-Jag gillar själva dramatiken inom opera, säger hon med ännu en dramatisk gest.
Hon berättar att han på senare tid mer och mer uppskattar att göra recitals – och då gärna tillsammans med New Yorkfödda pianisten Susan Manoff, numera även verksam som professor vid Pariskonservatoriet.

-Vi upptäcker tidig musik tillsammans och vi arbetar så bra ihop.

-Jag har också mer och mer börjat ha masterclasses. Det kommer jag nog att ägna mig mer åt framöver.

Hon berättar om hur hon som ung spelade harpa och inte alls hade någon tanke på att bli sångerska.

-Som ung var jag inne på helt modern, ja modernistisk musik. När jag sedan som harpist spelade tillsammans med en flöjtist började vi engageras för kammarmusik. Vi spelade mycket tidig musik och jag blev då intresserad av främst fransk barock.

Det dröjde inte länge förrän hennes sångtalang, närmast slumpmässigt, uppmärksammades – och Sandrine övergav harpan och kom i stället helt att satsa på sången. Hon studerade sång både vid Collège Lamartine och vid Conservatoire National Supériur de Musique de Paris. Hon lärde sig mycket om historiska uppförandepraxis av olika slag. Idag ger hon konserter och deltar i operauppsättningar världen runt, men hon är också flitigt verksam med skivinspelningar. Hon har arbetat mycket tillsammans med dirigenter som Philippe Herreweghe, Cristophe Rousset, René Jacobs och Nikolaus Harnoncourt. Sommaren 2016 har hon varit engagerad vid festivalen i Aix-en-Provence.

Att höra Sandrine Piau live ger något helt annat än att lyssna till cd-skivorna eller alla de Youtube-klipp som finns att tillgå. Och publiken här fullständigt älskar henne. De andra som sjunger är också världsartister – men ingen annan river ner så långa och kraftiga applåder som Sandrine: så fort hon avslutat en aria och lämnar scenen bryter det ut ett jubel av sällan hört slag. Ovationer som dessa är få förunnade.

-Många har kommit hit ikväll bara för att få höra henne, viskar andäktigt en kvinna intill mig.

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen