Musik - Tidningen Kulturen




Den senaste musiken

Michèle Reverdy. Foto: Jean-Marc Volta

Musikens porträtt

Michèle Reverdy är en av Frankrike mest betydande tonsättare. Tidningen Kulturens Eva-Karin Josefson porträtterar henne.

Familjen Wagner

Musikens porträtt

Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del  både ris och ros. Men en sak är säker, det var med Wagner som ett nytt modernare sätt att skapa både musik och musikalisk teater föddes. I denna korta essä, som inte skall betraktas som en biografi, vill jag lyfta fram några viktiga punkter i hans musikaliska kreativa process.

Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Musikens porträtt

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära förtjänster, medan de som glömts bort har mött sitt dystra öde därför att de på något sätt inte hållit måttet. Ett slags rak och enkel darwinsk princip överförd till konstens värld.

Den estniske sångaren Georg Ots

Musikens porträtt

I slutet av 70-talet gjorde jag min första resa till Estland - eller som det då officiellt hette ENSV, Eesti Nõukogude Sotsialistlik Vabariik (estniska socialistiska rådsrepubliken). Vi var inte många som reste dit, då, och de flesta resenärerna hade anknytning i en eller annan form till Estland. Jag hade det egentligen inte, men hade genom familjens estniska vänner och estniska klasskamrater kom jag att fascineras av landet.

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Musikens porträtt

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio. Det är en imponerande samling. Av nu eller då (åren 1986 - 2016) levande tonsättare.

Magda Andersson

Musikens porträtt

Magda Andersson är aktuell med sitt nya album Korsa gränser, som är inspelat i Umeå.  Här finns ett eget uttryck i rösten och i  musiken, melodierna behöver inte ens texterna för att framkalla bestående bilder hos lyssnaren. De är lockande, lekfulla, poetiska ... som ett skogsrå som lockar dig längre och längre in i en skog.

Mats Persson och Tamás Ungváry på Fylkingen uppför Sinus-Coitus. Foto Curt Lundberg

Musikens porträtt

Det var när tonsättaren och dirigenten Tamás Ungváry första gången hörde Jan W Morthensons elektroakustiska stycke "Neutron Star" från 1967 som en ny klangvärld öppnade sig för honom. Kanske till och med en möjlighet att få vara med och forma en musik utan traditionella instrument, ett steg in i framtidens musik, datormusiken.

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Musikens porträtt

En recension-intervju av Belinda Graham!

Camille O’Sullivan photographer: Jytte Holmqvist

Musikens porträtt

Irish enchantress turned chameleon on stage Camille O’Sullivan is currently jet-setting around Australia on a tour that sees her performing Ancient Rain (to which O’Sullivan has written the music) with Paul Kelly in an evocative show that pays tribute to W.B. Yeats and that blends musical and verbal story-telling techniques, calling forth a rich visual Irish imagery and touching on themes that are ultimately universal.

Filip Jers, foto Lars Löfvendahl

Musikens porträtt

Det har regnat priser över Filip Jers, nu senast Jazzkatten, där han fick pris som årets musiker och för inte så länge sedan pris för Årets album i folkmusik vid Manifestgalan; under de senaste tio åren har han fått ett tjugotal priser. Redan 2005 blev han världsmästare i munspel, hur nu sånt går till.

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Musikens porträtt

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Palastorchesters porträt Foto Marchus Höhn

Musikens porträtt

Stockholm har haft besök av 20- och 30-talets orkesterklanger, Max Raabe & Palast Orchester, på turné i Norden och Baltikum

Elastiska svängningar, förtätningar och förtunningar i ljudrummet. Knappt förnimbart breder det ut sig, bestämt av sin amplitud. Icke-buller, antikaos, eko av eko, poesi, kanske – musik. Ljud som infra- och ultraord, under och över örats förmåga att uppfatta mellan 20 och 20.000 svängningar per sekund. Dubbelfuga, trippelfuga, varje ord har sin egen klangfärg.
I ett samtal konstaterade Mauricio Kagel (1931-2008) att musiken skiljer sig från poesin däri att den kan vara ett steg mer absolut än spr

Också en fråga! Opera finns.
Jamen varför?
Det finns som en del av vårt kulturarv.
Jamen varför?
Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan. Är det kultur?

Notatio monodica av Hebriana AlainentaloDenna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt mycket viktigare än själva musikaliteten.

”På sätt och vis hade musiken åter kunnat bli den första konsten genom den direkta återknytning till musikens förbindelse med matematiken som har funnits i den teoretiska spekulationen ända sedan den föddes under antiken.” (Erik Wallrup. På väg mot ett lyssnande tänkande. I Notera Tiden, 1996, KMA )

Den gregorianska sången är en form av bön, och för att begripa dess verkliga väsen bör vi framförallt betrakta den religiösa utövningen av själva bönen och inte bara den musikaliska aspekten. Denna form av sång befinner sig någonstans mellan den yttrade bönen och den rena mystiska kontemplationen eftersom den baseras på konkreta ord som antyder en tidigare kännedom (eller medvetenhet) om ordets transcendentala och religiösa betydelser och kraft.

Det handlar inte om en metafor utan om konkreta ord, ett mantra som bär en sakral kraft.

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida med @, inte tillstymmelse till adress någonstans.
Hon sjunger fortfarande, i en ålder då många kolleger sedan länge tystnat. Tonen når högt över träden.

Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Essäer om musik

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ”Oidipus Rex” i centrum och ”Rex Gustav” i salongen. Tidningen kulturens utsände förblev dock sittande under kungssången, han erkänner inga kungar. Han önskar inte heller att kronan skall väga lätt på ”Rex Gustavs” hjässa utan enbart att han tar av sig den och placerar den på närmaste museum.

foto Sture Svensson

Essäer om musik

Årets upplaga av Way Out West-festivalen borde inte ha kunnat gå fel: massor med roliga band bokade, mestadels strålande väder och en köpstark publik. Och ändå saknades något, vilket rätt ofta var ljudet. Teknikstrulet var, till och med för Way Out West med sin konstanta fäbless för otydligt ljud, mer än lovligt stort.

Man brukar tala om tjugotalet och sextiotalet som de konstnärligt mest framgångsrika decennierna under det gångna seklet och då inkluderar man samtliga konstarter. Och mycket ligger det i det rent allmänt men också för enskilda konstnärsskap. Inte minst gäller det för Karlheinz Stockhausen, om man ska hårddra lite, och då pratar vi om ett något utvidgat sextiotal. Det är förstås ingen vetenskaplig sanning, det gives inte i dessa sammanhang, enbart ett någorlunda välgrundat 

 Pierre Boulez, Structures

Det blir lätt komplicerat när musik och ideologi blandas ihop. När det sker från ett musikaliskt perspektiv uppstår idiom och ivissa fall dogmer, när musik istället används i politiskt syfte uppstår propaganda. Finns det egentligen musik som är försvarbar på ett ideologiskt plan, och kan musik missbrukas i ideologiska syften? Kring andra världskriget blev det som mest förvirrat kring musik och ideologi, med långtgående konsekvenser för den modernistiska synen på kultur som det fortfarande finns spår av.

Cornelis de Vos målning av Bacchus trumftåg. 1600-talet

Essäer om musik

Vi svenskar har en splittrad inställning till alkohol. En inställning som har beskrivits i visans värld från Bellmans tid fram till våra dagar. I den sociala konventionen förväntas vi tacka ja till ett glas på festen eller middagsbjudningen. Om någon tackar nej så blir det plötsligt en underlig stämning. Ska han sitta där alldeles nykter medan vi andra blir berusade?

Clara SchumannFramgångsrika kvinnliga kompositörer i den klassiska epoken, fanns de?Eller var musiken för dem bara en utsmyckning, en förströelse i societetsmiljön, någonting förbehållet männen?

Ni känner alla till de tonsättare som vi kallar för De stora mästarna. Bach, Mozart, Chopin och de andra. De levde och verkade från mitten av 1600-talet fram till början på 1900-talet, beroende på vilka man räknar in i skaran. De var de människor som komponerade verk vi idag kallar för klassisk musik.

Tittar man utifrån dagens perspektiv, verkar det ha varit en totalt mansdominerad värld. Vi vet att det var män som tonsatte, studerade musik, höll konserter i kyrkor och andra lokaler, spelade för kungligheter och så vidare. Inte en kvinna nånstans. Tar man några cd-skivor som ”The 100 Greatest classical masterpieces” eller ”Klassiska favoriter” så finns det inte en enda kvinna representerad där heller.

Hur tusan kan det komma sig? Skrev kvinnor på den tiden inga mästerliga stycken, eller skrev de kanske inte musik över huvud taget? Jo, visst gjorde de det.

Sänker man periskopet och börjar leta under ytan så börjar det hända grejer. Man hittar snart den ena kvinnan efter den andra som sysslade med precis samma sak som männen. Det vill säga: komponerade, studerade och höll konserter. Många av dem var också hyllade under sin livstid och idag hade vi kallat dem megastjärnor. Så varför känner vi inte till dem, hur kunde de efter sin livstid försvinna?

Den största orsaken verkar vara att musikhistorien skrevs av män, för män, och att de då ”glömde” eller utelämnade kvinnan av någon anledning. Kanske för att det fanns mer substans, mer musik att ta utav på den manliga sidan. För hur det än var så skrev männen större volymer, större verk.

Vi som lever i denna avförtrollade tid, nära nog utan någon levande anknytning till myter och den visdom de bar på, rester av den tradering vårt förhistoriska arv bevarat, har kvar endast några fragment, skärvor via konsten. Men även dessa fönster mot vår arts förflutna och dess emotionella och existentiella grund håller på att muras igen, bli blindfönster, ogenomskinliga, ogenomträngliga.

Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas läsaren kommer att läsa mellan raderna. Inget begreppsligt fastställande av musikens väsen är möjligt förutsatt att det jag påstår här är sant. Jag kan därför inte skriva en regelrätt essä. Denna text är en bearbetad version av en tidigare artikelserie om musiken.

.Ingrid Jensen

Musikkritik

Livet kan ta olika vändningar, från säkra, rösade leder, ljusöversvämmade sommarängar, kan vi överraskas av svåra korsvägar, som tvingar oss till beslut och val, som leder in i ett mörker, som är ödesmättat och tungt.

Vivian Buczek

Musikkritik

Vivian Buczek
Ella Lives
Prophone Records

Kontrabasisten och kompositören Filip Augustsons grupp Viva Black kommer här med sin tredje skiva. Liksom de föregående överskrider den de vanliga musikaliska genregränserna. Här finns modern jazz, nutida toner och smäktande melodier, en blandning där något annat och nytt uppstår i mötet mellan musikerna.

Trad.Attack!
Kullakarva. Shimmer Gold
Trad.Attack! Music

Masaot/ Clocks without hands…

Två kvällar i rad flyttade fyrtioårsjubilerande jazzklubben Fasching ut i naturen, ut till friluftsteaterscenen i Vitabergsparken. Knökfullt med entusiastiska åhörare, och fint sensommarväder, helt idealiskt alltså.

The xx

Musikkritik

En stadsfestival i ett sommarvackert och romantiskt Slottsskogen där träden omringar scenerna, som i år faktiskt är fyra för musik och en för diskussioner och filmer. Azalea och Flamingo i det centrala området, Linné som är tältscenen och nykomlingen Dungen som är en liten goding, en upphöjd rotunda för DJ-set med god stämning och barer nära inpå eftersom det ligger inhängnat.

Foto: Max Bäcker

Musikkritik

Så har den gamla thespiskärran än en gång dragit in på Drottningholm, under ledning av trojkan Fontaine, Alexandre och Minowski: samma män som stod bakom Figaros bröllop 2015 och Don Giovanni 2016. Nu är det alltså dags för del tre i Mozarts Da Pontesvit: moraliteten eller kanske snarare amoraliteten ”Così fan tutte”, med undertiteln ”Skolan för älskande”. På Drottningholm länkas trilogin samman genom en dubiös och farlig gestalt som uppträder i alla operorna i olika förklädnader.

Lisa Rydberg och Lisa Långbacka

Musikkritik

Ett samtal, innehåller ofta en struktur, ett mönster, det kan bygga på satser kring argumentation och inte sällan med takter från retorikens fält.

Om en längre stund, den 16 augusti är det Elvis Presleys dödsdag, han dog 42 år gammal just den dagen 1977; nu är detta inte ristat i sten, många påstår sig ha sett Elvis efter detta datum. Dessutom pågår det spektakulära talet om orsaken till hans död, obduktionsprotokollet blir först offentligt 2027.

Johan E Anderson & Nils Personne

Musikkritik

Namnet på produktionen antyder att det hela handlar om företeelser, stämningar och känslor inför ett tillstånd, som skymning, då allt blir lite glesare, täckt av mera dunkel, men med ett liv, som fortsätter, med en påtaglig inexakthet. Ett dunkelt liv.

Göteborg har numera en lång kärlekshistoria med festivalen Clandestino, och det är samma 15 år som jag bott i staden, så jag har varit med lika länge. Utgångspunkten är visionen om en musikfestival som handlar om världen, om orättvisor, glädjeämnen och den urbana verklighet som den fortfarande relativt fattiga världen äger. Många titlar och artister är med, med namn som Acid Arab, Noura Mint Seymali, Miss Red och Thomas a.k.a Débruits nya projekt Kokoko!

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen