Musik - Tidningen Kulturen




Den senaste musiken

Anna Werner hyllar Barbra Streisand i glittrande show. Foto B. Graham.

Musikens porträtt

Anna Werners Streisand-effekt är välljudande, positiv och livbejakande. Anna Werner drar just nu fulla hus på Stadsteatern i Göteborg med showen Varför nöja sig? - En personlig hyllning till Barbra Streisand. Hennes personliga tolkningar av Barbra Streisand låtar går rakt in i hjärtat på publiken.

Sandrine Piau Foto Eva Green

Musikens porträtt

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där...
Jag sitter med Sandrine Piau i ett övningsrum på Theater an der Wien i den österrikiska huvudstaden; i en vacker operabyggnad uppförd av Emanuel Schikaneder; en av Mozarts vänner.

Michèle Reverdy. Foto: Jean-Marc Volta

Musikens porträtt

Michèle Reverdy är en av Frankrike mest betydande tonsättare. Tidningen Kulturens Eva-Karin Josefson porträtterar henne.

Familjen Wagner

Musikens porträtt

Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del  både ris och ros. Men en sak är säker, det var med Wagner som ett nytt modernare sätt att skapa både musik och musikalisk teater föddes. I denna korta essä, som inte skall betraktas som en biografi, vill jag lyfta fram några viktiga punkter i hans musikaliska kreativa process.

Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Musikens porträtt

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära förtjänster, medan de som glömts bort har mött sitt dystra öde därför att de på något sätt inte hållit måttet. Ett slags rak och enkel darwinsk princip överförd till konstens värld.

Violinisten Lisa Batiashvili, Foto Sammy Hart

Musikens porträtt

En av de senaste årens mest omskrivna unga violinister, Lisa Batiashvili, framträdde i slutet av oktober på konserthuset i Stockholm som solist i Anders Hillborgs andra violinkonsert – som härmed fick sin urpremiär.

Den estniske sångaren Georg Ots

Musikens porträtt

I slutet av 70-talet gjorde jag min första resa till Estland - eller som det då officiellt hette ENSV, Eesti Nõukogude Sotsialistlik Vabariik (estniska socialistiska rådsrepubliken). Vi var inte många som reste dit, då, och de flesta resenärerna hade anknytning i en eller annan form till Estland. Jag hade det egentligen inte, men hade genom familjens estniska vänner och estniska klasskamrater kom jag att fascineras av landet.

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Musikens porträtt

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio. Det är en imponerande samling. Av nu eller då (åren 1986 - 2016) levande tonsättare.

Magda Andersson

Musikens porträtt

Magda Andersson är aktuell med sitt nya album Korsa gränser, som är inspelat i Umeå.  Här finns ett eget uttryck i rösten och i  musiken, melodierna behöver inte ens texterna för att framkalla bestående bilder hos lyssnaren. De är lockande, lekfulla, poetiska ... som ett skogsrå som lockar dig längre och längre in i en skog.

Mats Persson och Tamás Ungváry på Fylkingen uppför Sinus-Coitus. Foto Curt Lundberg

Musikens porträtt

Det var när tonsättaren och dirigenten Tamás Ungváry första gången hörde Jan W Morthensons elektroakustiska stycke "Neutron Star" från 1967 som en ny klangvärld öppnade sig för honom. Kanske till och med en möjlighet att få vara med och forma en musik utan traditionella instrument, ett steg in i framtidens musik, datormusiken.

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Musikens porträtt

En recension-intervju av Belinda Graham!

Camille O’Sullivan photographer: Jytte Holmqvist

Musikens porträtt

Irish enchantress turned chameleon on stage Camille O’Sullivan is currently jet-setting around Australia on a tour that sees her performing Ancient Rain (to which O’Sullivan has written the music) with Paul Kelly in an evocative show that pays tribute to W.B. Yeats and that blends musical and verbal story-telling techniques, calling forth a rich visual Irish imagery and touching on themes that are ultimately universal.


Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i Mean Streets (1973) till tonerna av Jumping Jack Flash; instinktivt förstår betraktaren att här kommer trubbel.

 

Att förstå Anton Bruckner är svårt för den sekulariserade lutheranens ofta torftiga och rationellt ytliga andliga intellekt, så än mer för det uttunnade känsloliv som följer i dess spår. Vartill tjänar alla dessa upprepningar, uppförstorade dimensioner? Katedralens dimensioner skrämmer nordbon.

 

Jag vill här göra ett försök att föra honom närmare alla genom en semantisk/semiotisk analys.

Detta kommer givetvis att väcka motstånd hos anhängarna av den ”absoluta musiken”. Min ståndpunkt är att tesen om ”Nur sich bewegende klingende Formen” är ett reduktionistiskt antagande som drivet till sin spets förvandlar musiken till ett meningslöst och innehållslöst tingel tangel. Hela begreppet formulerades av den rätt medelmåttige kritikern och musikskribenten Hanslick som skördade sina lagrar som Brahmsanhängare och anti-Wagnerian. En av Bruckners argaste vedersakare. Den som bättre trivs i biedermeieridyllens trygga värld, eller i den moderna ”låtens” funkiskök kan sluta sin läsning här. Om rökelse, chiaroscuro och höga valv skrämmer. Vi utsätter oss nämligen här för den ande som bröt ner de småborgerliga romantikernas ängslan inför Beethovens expansiva proportioner och titaniska kraft… Det sublima är likt Rilkes änglar alltid fasansfullt i sig.

Men vi skall ge oss kast med den symfoni Bruckner själv kallade ”den fantastiska”.

Marilyn Horne som Adalgisa i Bellinis Norma. Courtesy of the Marilyn Horne museum and exhibition

Essäer om musik


Om Vincenzo Bellinis Norma, druiderna, madame Blavatsky och mycket annat

Elastiska svängningar, förtätningar och förtunningar i ljudrummet. Knappt förnimbart breder det ut sig, bestämt av sin amplitud. Icke-buller, antikaos, eko av eko, poesi, kanske – musik. Ljud som infra- och ultraord, under och över örats förmåga att uppfatta mellan 20 och 20.000 svängningar per sekund. Dubbelfuga, trippelfuga, varje ord har sin egen klangfärg.
I ett samtal konstaterade Mauricio Kagel (1931-2008) att musiken skiljer sig från poesin däri att den kan vara ett steg mer absolut än spr

Också en fråga! Opera finns.
Jamen varför?
Det finns som en del av vårt kulturarv.
Jamen varför?
Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan. Är det kultur?

Notatio monodica av Hebriana AlainentaloDenna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt mycket viktigare än själva musikaliteten.

”På sätt och vis hade musiken åter kunnat bli den första konsten genom den direkta återknytning till musikens förbindelse med matematiken som har funnits i den teoretiska spekulationen ända sedan den föddes under antiken.” (Erik Wallrup. På väg mot ett lyssnande tänkande. I Notera Tiden, 1996, KMA )

Den gregorianska sången är en form av bön, och för att begripa dess verkliga väsen bör vi framförallt betrakta den religiösa utövningen av själva bönen och inte bara den musikaliska aspekten. Denna form av sång befinner sig någonstans mellan den yttrade bönen och den rena mystiska kontemplationen eftersom den baseras på konkreta ord som antyder en tidigare kännedom (eller medvetenhet) om ordets transcendentala och religiösa betydelser och kraft.

Det handlar inte om en metafor utan om konkreta ord, ett mantra som bär en sakral kraft.

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida med @, inte tillstymmelse till adress någonstans.
Hon sjunger fortfarande, i en ålder då många kolleger sedan länge tystnat. Tonen når högt över träden.

Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Essäer om musik

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ”Oidipus Rex” i centrum och ”Rex Gustav” i salongen. Tidningen kulturens utsände förblev dock sittande under kungssången, han erkänner inga kungar. Han önskar inte heller att kronan skall väga lätt på ”Rex Gustavs” hjässa utan enbart att han tar av sig den och placerar den på närmaste museum.

foto Sture Svensson

Essäer om musik

Årets upplaga av Way Out West-festivalen borde inte ha kunnat gå fel: massor med roliga band bokade, mestadels strålande väder och en köpstark publik. Och ändå saknades något, vilket rätt ofta var ljudet. Teknikstrulet var, till och med för Way Out West med sin konstanta fäbless för otydligt ljud, mer än lovligt stort.

Man brukar tala om tjugotalet och sextiotalet som de konstnärligt mest framgångsrika decennierna under det gångna seklet och då inkluderar man samtliga konstarter. Och mycket ligger det i det rent allmänt men också för enskilda konstnärsskap. Inte minst gäller det för Karlheinz Stockhausen, om man ska hårddra lite, och då pratar vi om ett något utvidgat sextiotal. Det är förstås ingen vetenskaplig sanning, det gives inte i dessa sammanhang, enbart ett någorlunda välgrundat 

 Pierre Boulez, Structures

Det blir lätt komplicerat när musik och ideologi blandas ihop. När det sker från ett musikaliskt perspektiv uppstår idiom och ivissa fall dogmer, när musik istället används i politiskt syfte uppstår propaganda. Finns det egentligen musik som är försvarbar på ett ideologiskt plan, och kan musik missbrukas i ideologiska syften? Kring andra världskriget blev det som mest förvirrat kring musik och ideologi, med långtgående konsekvenser för den modernistiska synen på kultur som det fortfarande finns spår av.

Cornelis de Vos målning av Bacchus trumftåg. 1600-talet

Essäer om musik

Vi svenskar har en splittrad inställning till alkohol. En inställning som har beskrivits i visans värld från Bellmans tid fram till våra dagar. I den sociala konventionen förväntas vi tacka ja till ett glas på festen eller middagsbjudningen. Om någon tackar nej så blir det plötsligt en underlig stämning. Ska han sitta där alldeles nykter medan vi andra blir berusade?

Sven Åke Johansson, Foto M.Meier

Musikkritik

Detta är en märklig skiva i LP-format, inspelad inför publik på en liten klubb i Berlin, i ett rum strax bakom baren. Den är märklig i så motto att den vid ett första intryck låter så igenkännlig, ja nästan normal. Det handlar om improvisationsmusik med instrumenten tydligt hörbara i sina vanliga register, och med musiker som inte precis är kända för att vara mainstream.

Emilia Amper, foto Henrik Peel

Musikkritik

Nyckelharpisten, kompositören och sångerskan Emilia Amper har turnerat i Europa, USA, Kanada, Brasilien, Kina, Indien, Namibia och Iran med olika musiker och har nominerats till en rad fina priser, däribland både amerikansk och svensk Grammy. Den 10 november släpper hon nya albumet LUX som innehåller både hennes egna låtar och arrangemang av andra kompositörer för nyckelharpa, sång, stråkensemble och slagverk.

Anna Werner hyllar Barbra Streisand i en glittrande show. Foto B. Graham

Musikkritik

Anna Werner. Vilken röst! Vilken utstrålning! Vilken artist! Anna Werners hyllning till en annan artist, Barbra Streisand, drar fulla hus. I somras tolkade hon "Don't Rain On My Parade", som alla TV-tittare kunde njuta av i programmet Lotta på Liseberg, och nu står hon på scenen på Stadsteatern, Göteborg.

Jill Johnson. Vilken stjärna. Vilken show. Foto Belinda Graham

Musikkritik

Frank Sinatra, Nat King Cole, Dolly Parton, Cyndi Lauper, Sammy Davis Jr., Diana Ross, Dionne Warwick, James Brown, Stevie Wonder, Aretha Franklin, Elvis Presley ... Vad har de gemensamt? Svar: de älskas alla av Jill Johnson. De är alla en del av en större helhet som i Jill Johnsons värld kort och gott summeras med titeln - That's life. 

Vandringar på jorden ger oss dofter, färger och ljud, som finns omkring oss, de finns där, kräver ingen motprestation, men de måste ses och erövras för att upplevas och beröra. Det är annorlunda i havsdjupen, de finns även där, men andas ofta okändhet och ogripbarhet. Det är inte lätt att läsa sångerna i ålgräsens bok, inte till fullo avkoda färgerna i korallreven eller tolka delfinernas språk.

Georg Wadenius och Cleo-bandet
Cleo & Friends
Georg Wadenius Production/Universal

.Ingrid Jensen

Musikkritik

Livet kan ta olika vändningar, från säkra, rösade leder, ljusöversvämmade sommarängar, kan vi överraskas av svåra korsvägar, som tvingar oss till beslut och val, som leder in i ett mörker, som är ödesmättat och tungt.

Vivian Buczek

Musikkritik

Vivian Buczek
Ella Lives
Prophone Records

Kontrabasisten och kompositören Filip Augustsons grupp Viva Black kommer här med sin tredje skiva. Liksom de föregående överskrider den de vanliga musikaliska genregränserna. Här finns modern jazz, nutida toner och smäktande melodier, en blandning där något annat och nytt uppstår i mötet mellan musikerna.

Trad.Attack!
Kullakarva. Shimmer Gold
Trad.Attack! Music

Masaot/ Clocks without hands…

Två kvällar i rad flyttade fyrtioårsjubilerande jazzklubben Fasching ut i naturen, ut till friluftsteaterscenen i Vitabergsparken. Knökfullt med entusiastiska åhörare, och fint sensommarväder, helt idealiskt alltså.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen