7 poeter - Tidningen Kulturen




Post Scriptum
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Azita Ghahreman

alt Azita Ghahremans fyra första diktsamlingar gavs ut i november 2009 ut av Smockadoll förlag i svensk översättning av Sohrab Rahimi och Kristian Carlsson. I Iran har Ghahreman hittills publicerat diktsamlingarna Avazhaaye havva (Evas sånger) 1990, Tandishaaye paeezi (Höstens skulpturer) 1996 och Faramooshi aine sadei daarad (Glömskan är en enkel ceremoni) 2002. Den fjärde diktsamlingen, Kvinnan som kom för att klä mig, kom efter att i två år legat hos den statliga censurmyndighetens klor, ut i januari 2010. Azita Ghahreman bor i Sverige sedan 2006. I Iran är hon en erkänd och etablerad poet. Debuten blev mycket uppmärksammad i media och Glömskan är en enkel ceremoni nominerades till årets bästa bok. Ghahreman har även översatts för antologier på franska, holländska,arabiska, engelska och tyska.
Böcker på persiska:
Avazhaaye havva (Evas sånger)
Tabdishaaye paeezi (höstens skulpturer)
Faramooshi aine sadei daarad (glömskan har en enkel ceremoni)

En röd cykel



Fortfarande drömmer jag

om min röda cykel

vid sommarens gröna strand

skuggan av mitt hår

vilsen i vattnet

och nävarna

fulla av vindruvor

att bli vuxen

var smärtsamt

växa bland stenar och ogräs

att förlora varenda brokig kula

sitta vid gränden

utan lekkamrat

med en rostig cykel i källaren

och en bild av en grön gata på väggen




Med en röd ros





Med den röda rosen måste du

passera de svartskjortade

och trottoarens slitna fanor

det finns ingen annan väg

kom ner

med din röda ros

färdas genom

linjer och paragrafer

mot papprets vänstra hörn

sväng av mot mina minnen

möt mig

i ett gult gammalt hus

med gnisslande dörrar

och falluckor täckta av murgröna och gräs.

Uttöjda och förvanskade viskningar

är tingens damm;

årens vemodiga hölje

runt skräcken.

Kom, kom hit

i skymundan

med din röda ros

och peka ut

paradisets port



Tre höstmotiv





1.

Än en gång ska jag föda

gångna höstar och förspilld grönska

även dina ögons färg

och den undanskymda vrå

på en gammal gård

där vinden bestal oss

sedan kärleken stillnat

som när en mekanisk nalle

med rosa trumma

slumrar mot en vägg.

Utmed lönlösa vägar

satt vi som glömda papegojor

på utnött bagage.

De avlägsna stadsportarna

hängde fritt i öknen





2.

Fjärilar och veteax som ska nattas

små blå kläder

en vagga med vit spets

allting förberett



en gravid kvinna

bläddrar i ett gammalt album

ur bilderna kommer blåsten

än en gång är det höst

kalla hit färgerna

så att jag på fotots ödelagda trottoar

plötsligt vaknar upp i en barnvagn

framstupa förbi krokiga pilträd

mot skymningshimlen

och än en gång har

fött mig själv;



ännu oviss om namnen

kan jag enbart

söka dina ögon

i skymningens ansikte





3.

Natten är en gammal spåkvinna

som tolkar gatans linjer.

Ni står inför en obekant årstid

och i ödelandet ropar

vilsna döda

på sig själva;

hösten kommer att än en gång

förlösa oss

som högar av löv.

Odjuret med röda fjädrar

böjer sig

med ensamhetens långa ylande

över jordens rund;

det hyser en tigande fågel

inuti kroppens lera






Blå



Ingen kommer längre ihåg henne

alla torgets violer är likadana.



Tidens lag skrivs alltid i tid

stenarna kastas

repen hämtas

båten ljuder

och man ropar ut de landsförvisades namn.



Glömskan är en enkel ceremoni

lite sorgsen

men när ritualen är över har vi alla blivit förlåtna

och våra fingrar har fått himlens färg -

bödel och kung och clown

och även den som i en lång gränd förälskat sig

i någon som inte hann ända fram.



Man har använt sig av en enkel lag ur geografiboken

och barnen kan den utantill:

alla vattendrag rinner ut i havet






Där vi började



det är inte långt kvar tills livet tryter

havet samlar sig i ring

och slingrar sig mellan mina fingrar

sommaren kommer

i mått av skum

långsamt stickar ljuset mig

nu är jag en lila punkt

i början av en dikt

en glad himmel som skiftar färg

cirkulerar och förlorar sitt ansikte

för att likna dig



det var som om månen slöt sina ögon

och öppnade dem igen

punkter och linjer blev fullständiga

och försvann när du kom

en dörr som långsamt stängdes igen

havet sov under orden

livet hade passerat

jag skulle börja om och du var mitt namn






När vintern kommer



När vintern kommer

ska jag likna mig själv;

böckerna runtomkring dig har fattat eld.

I drömmen springer Jasmin som en hjort

uppför berget;

berget omfamnar jag enkelt

det ryms i bröstet

och klippornas figurer

inger ingen fruktan.

När vi klättrar uppför fallet

kommer ett tamare hav

en yvig vit hund

som jag hållit i koppel

slå mig då inte med ord

tortera mig inte

gnid inte din kropp mot klipporna -

jag vill inte dö

som ett par blodiga ögonlock.



När du viker av vid slutet av den här gatan

ligger vintern som en spikrak gränd

och åren

är vilda svarta hästar

som du räknar på fingrarna.

När vintern kommer

går vi åt var sitt håll

den ena vägen går miste om mig

på den andra blir jag funnen

men du borde inte bli rädd

berätta istället

varför du stuckit kniven i ditt bröst

och varför människorna blivit rymlingar i spegeln

I översättning av Sohrab Rahimi och Kristian Carlsson

 

 

 

 

 

altFereshteh Sari

Fereshteh Sari är född 1956 i Teheran. Hon har skrivit 17 böcker. Hon har studerat datorvetenskap och rysk litteratur. I sina noveller och dikter behandlar hon kvinnornas problem.



Jag vilar bakom böcker

och världskartan.

en fluga på kartan

pekar som en pil mot en stad

en kvinna i fönstret

skakar hand mot det osynliga

kanske kan jag veta hennes namn

i kvällstidningen.

barnen sover

och stjärnorna

minskar i antal

kanske på morgonen

kan barnen i nyheternas ord

blåsas bort

som begravningens aska.



på en kudde fylld av jordens skrik

kan man inte lugnt lägga sitt huvud

ack du lugna blick!

mellan böcker och kartor

vilka eldar som härjar



och blodet

så färskt som den droppar.

(1989)

 

 

 

Jila Mossaed

alt Jila Mossaed född 1948 i Teheran.
Mossaed kom till Sverige 1986. Hennes första bok på svenska kom 1997 men hon har tidigare givit ut två romaner och fem diktsamlingar på persiska.
Bibliografi (utgivet på svenska):
Månen och den eviga kon 1997
Sju vilda oceaner 2000
Under floden ligger en kudde 2005
Varje natt kysser jag markens fötter, 2009
Priser och utmärkelser
ABF:s litteraturpris 1999


Dikter från sjukhuset

1
Ibland på natten
glömmer vi
sjukhuset
de gamla sorgerna
förlorar färg
och jag
står framför orden
den döda vintern
väljer oss
jag känner hållplatserna
en lastbil
tömmer sin last i havet
servitriserna diskar endast knivarna
havet är dunkelt
och fönstret är inget bra skydd
jourhavande sjuksköterska
läser årets bästa roman
Vi springer till balkongen
med liknande kläder
våra bröder
har gått till öken
för att tillsammans
dricka beskt te
i en hörna av natten
Vi når fram till tidningen
med en skjorta av sår
Jag drar för gardinerna
och tingens vintriga lugn
fyller rummet
sjuksköterskorna luktar lugn
sjuksköterskorna luktar säkerhet och sömn
ett vilset tåg
kastar sig
till okända dalar
sommarträden
står vakna hela natten
vi flydde från fönstret
det feta havet
stod bredvid oss
och korta båtar
lutade sig mot oss
när ljudet av gråten kom
återvände jag till din dröm
tänk om vi en dag
fick något enkelt meddelande från havet
jag hade då gått tusen gånger om dagen
längs denna långa händelselösa gatan
så att förlorade bröder
återvänder hem
och hemmastadda gamla handikappade
rusar till gatan
för att se dem
de hämtar vasen
till rummet
blommorna har igår kväll dött
jag hörde hela kvällen
dödens lugna rörelse
i gröna kapillärer
de byter mitt rum
blommorna flyr från mitt minne
jag minns enbart en färg
i varje timme av
den långa sollösa vintern
kunde jag springa
ända fram till nedfrysta övertygelsens flod
du förlåter mitt hud
och kärleken
överbryggar våra händer.
2
Det finns ingen sol
de nedfrysta planeterna
flyter på en död himmel
stjärnorna
tillbringar natten
på sjukhuset
vi lämnar över
orden till dem
så att de skickar skeletter
till spegelrummen
planeterna
luktar vapen
planeterna
luktar hav
när planeterna når fram
är alla stolar upptagna
ett tåg stannar vid fönstret
med många års försening
de små lamporna släcks
planeten lämnar rummet
jag tar med mig stolarna
till öken
och alla båtarna
drunknar
i ensamhetens starka lukt.




Nazanin Nezamshahidi

alt Nazanin Nezamshahidi föddes 1955 i staden Mashhad i Norra Iran. Hon hör till de största namnen inom den moderna persiska litteraturen. Hennes tre diktsamlingar blev mycket uppmärksammade i iransk media. Nazanin dog i mars 2005,femtio år gammal.
Nazanins böcker:
1991: Mah ra dobare roshan kon (Tänd månen ännu en gång)
1995: Bar se shanbe barf mibaarad ( det snöar på tisdagen )
2003: Amma man moasere baadhaa hastam ( men jag är samtidig som vindarna )



Dagen kommer



När gryningen kommer

är natten liten

sträcker hela sin kropp

som en svart katt

mot det öde plåttaket

då hoppar han

går från grannens vägg

när morgonen kommer

förnyar en fågel

sin sångs melodi

då flyger hon

och kattens ögon

längre fram

följer flygets linje

mitt i luften

dagen har anlänt.



(April 1991)





Sommarregn



Telefonen ringer intill sommaren

detta är regnets ursprung

jag står under din molniga röst

och jag är hes intill sommaren



telefonen ringer

färgerna rör sig runt siffrorna

telefonluren är mulen

regnets doft kretsar kring fingrarna som en ring

jag böjer mig över din röst

regnet fuktar min hals



på de trådar som är lika svarta och långa som saknad

kysser jag din röst

och plötsligt

står det en sommar mitt i regnet.





Den mörka sången

Då var vinden

en mörk sång

som sjöng

i den sandiga jordens öra

på den gula jorden

så att det skulle påminnas om

allt den hade förstört

och det var vinden

mörkrets hand

som rörde om

i de ljusa molnen

så den inte regnade

så den inte suddade bort

dess groteska handstil

och det var vinden

letande efter den öde gränden

då den mållöst

mördade den ensamma lampan bakom fönstret




Mörk drake

Varken ljud eller ljus

huset är tyst och släckt

när sladden och telefonknapparna

är en svart drake

luren tar en tupplur

den glömda signalens ringar

ringningen som betyder dagens gryning

och puttar fram

kärlekens vågor

utmed livet

ända till slutet av tiden

huset är tyst

den svarta draken

har lagt sig

över dagen.



Utom vinden...

Även om vinden vill

når ingen hand till någon gren

ty ibland

någonstans mitt i luften

gungar

en hand i längtan

river mitt i luften

ingenting kommer i handen

under himlen

förutom vinden

den osynliga tillvaron

passerar ingenting.



Tänd månen en gång till



Vi är bara värdar hos månen

inte den dagen som sken i sitt andra mönster

oh! kvinnan med vars namn

passerar dagen med ditt namn på taket

dina guldhänder

måste peka mot ett annat lanskap

Vi är värdar hos den månen

som inte lyst på länge

min sköna!

tänd månen

än en gång...

Roya Tafti



alt Roya Tafti föddes 1966 i staden Yazd, utbildade sig till civilingenjör inom elektronik.
1997 gav hon ut sin första bok " Skugga inom hud"
2005 gav hon ut sin andra bok "Mina ådror passerar över min blus"för sin andra bok, vann hon "Parvin Etesami-priset" 2006.


utan orientering



Minnena ställer jag i kylskåpet

det är inte mitt jobb

kolla!

lager på lager kommer de över, mina händer

för att vid sidan om de saker som avslöjar elektriciteten

leta efter dikten

lukten av branden blir högre

Du säger att det är de frysta köttets fel

jag är säker på att jag tvivlar på riktningslösa lökar

kolla!

de lägger hud någon annanstans!


(1999)



Roya Zarrin



alt Roya Zarrin föddes 1972 i centrala Iran.

Hon har gett ut tre diktsamlingar:
1- Jorden behöver kärleksdikter
2- Jag har kommit från Babeltornet
3- Jag vill svälja mina barn
För sin tredje bok vann hon Khorshidprize; ett pris för årets bästa kvinnliga diktsamling(2008).




o





Hörde du

att de ropade på mig

från de nordliga trädgårdar som luktar ris

och från de sydliga trädgårdar

som luktar uppenbarelsens träd



glöm inte vattnets rättvisa

kom inte efter mig

jag är bitter idag, Obedia!

Idag är uppoffringens dag

och mina får skräms ihjäl av

vässarens gnisslande.



mina pojkar dricker vatten

och drunknar i stormiga bägare

och mina levande begravda döttrar

borstar sina tänder.

och sina hårflätor

väter de med olivolja

och mina levande begravda döttrar

blir träd

ett träd med tålamodets bo

mittemellan sina fingrar



har du hört

det kommer fotsteg

och en elektrisk såg

och ett skrik, ett dovt skrik, Obedia!



...och orden Obedia!

är intensiva ord som är duvor

som törstiga fingrar

som suger mina kinders väta

som mina korta brev till mig själv

och kärleksorden

som gör molnen intensivare



men träden

som inte är några ihopkrypta ord

som är rivna stycken av en flicka

som de smala mandeltrådarna vid apelsinlunden

och andra pennor med doften av grillkol

i brokiga kritor



därför är inte detta skrift förgäves

varken i fjärran eller i dina djupa andetag

där du kallar bäcken och kullarna vid din mamma



Liknar inte kullarna mamma?

när hon framstupa och trött

drömmer om döden

precis som jag

som är havande i halvljusa ord i mina mörka halvor



därför krama mig nu Obedia! så lugnets svävande ord inte dör av oro.



och jag gillar dig, Obedia!

och hon som tycker om att prata om sina enkla intressen

liknar ett sorgset leende

på en kvinnas läppar

som står

för att lämna sin evighet

till den falska målarduken.



jag har dig och en dansande blod

som belyser mina tysta celler

jag har dig och ben

som bär min tillvaros tyngd



och idag bevittnar jag

väggarna

och nyckelns tunga i detta låsets mun

och de gungande orden

jag kysser ditt hjärta

min älskade

och släpper dig

för att återigen

komma tillbaka.





o



Jag är rädd för dalgångar

jag är rädd för broar

det är alltid någon

som ropar på mig under broar

i djupet av dalgångar:

hoppa! hoppa!

jag är ju ingen ängel

jag blir entusiastisk

jag får lust

man kan inte låsa lusten som ett får vid trädet

så den dricker en skål med vatten och allt

och så kasta hans huvud under männens fötter

lusten är en glass

den går att slicka

speciellt om vädret är het och...

den heta luften gör ens axlar till öken

man spricker

man får lust att hoppa över alla broar

lägga sig

i djupet av de fuktiga dalarna

kanske något knoppar på hans axlar

vad långsamt rullar det tåget

när tar Talezang slut, Salomon?

* Talezang är namn på en by i södra Iran.

 



Tahere Saffarzadeh


alt Tahereh Saffarzadeh persiska: född 1937 i Sirjan, provinsen Kerman, Iran - avled den 25 okt 2008 i Teheran. Hon var en iransk poet, författare, översättare och framstående universitetslärare.
Hon tog sin fil.kand. i engelska språket och engelsk litteratur 1960 i Teheran. Flera år senare lämnade hon Iran för England och sedan USA. Efter att ha accepterats som medlem i International Writing Program, rekryterades hon också för MF; ett program som huvudsakligen är utformat så att författare, poeter, målare etc. skall kunna lära ut sin konst både genom praktiska workshops och teoretiska kurser på högskolenivå. För sin doktorsavhandling studerade hon den moderna världens litteratur med särskilt fokus på praktiska litteraturkritik och workshops samt översättningar.





Mina armar luktar en bruten damm

Ingen storm förmår att sprida ut det frånvarande lövverket jag säger detta och träder in i trädens kyrkogård ( en tjugofemmintersattraktion från Iowa) igenom bruna pelare och dörrar i filar passerar jag ingen hindrar mig för att fråga vem jag är och vem jag söker var sjukdomen ä var lämnade den ingen famn ingen dammingenjör ingen stenskrift för de döda ingen blombukett därför så smeker jag namnlösheten luften skymningens färger och dödens höga längder för att övertyga att ingen av dem är längre någon utsikt( har alltid varit kraftlös för att säga vad jag känner inför en utsikt ) mina armar fortsättningen av mina fötter i sina tafatta uppror kring nedsläckta trädens stammar slingrar träden med sina blå grön gråa ögon mot mig mina armar har murgrönans känslor jag undrar om min mor som är ledsen för att jag inte ens skriver en gång i månaden kommer att bli förvånad över att veta att mina armar har skapats till murgrönan. Värdinnan väntar på mig i sin bil på vägkanten och gnäller att dessa träd inte passar ens till virke. Jag vet att här har jag stannat en lång tid men hade jag sökt kondoleanser hos någon.



o

Dimman hör hemma i London

rotlösheten hör hemma i mig

på vintern ser turisten först dimman

och sedan

londonzoo och londontower

eftermiddagar när jag återvänder till mitt rum på Ells court

förstör dimmans avtrubbande väg

minnet hos mina steg

och jag vinglande knuffar kontorsbyggnader

som trots sin stora kärlek till soliga kolonnier

uttalar mitt namn fel

o

Londonborna lever med dimman

och älskar med solen

en dag när du strosar på perrongen

med en längtan efter motorväg i dina ögon

hör du folk tala till varann

" vilken vackert solig dag, inte sant? "

Du tittar uppåt och ser

taket trycker ner ditt huvud









Lejon som leker med silverkanoner



De väcker mig varenda natt

de steniga lejonen framför huset talar jag om

jag är färdvägen för steniga kanoner

deras kanoner är silverfärjade

och deras andetag har volymen av skrik

jag är rädd för deras klor

de klor som kastar salvor

mitt huvud har på mitt bröst nått tvivlets yttersta gräns

vilken varma fuktiga brisen kommer att rensa mitt hud

Läkarna frågar igen

vad har du tänkt på under dagen?

o

men jag menar bara att

lejonen

de behöver inte titta på mig så ilsket

eller ens bry sig om mig

jag som varje kväll studsande

går upp och stänger mina fönster

och pryder min dörr med låset





nyheten från alla dessa år



min altan är lika bred som

en grav

gjord av sol och jord

Jag sitter lika bred

som en grav

och väntar på att

en förbipasserandes hand

skall vara fortsättningen av mina händer

och öppnar husets lås

ljudet av en trött sko hörs

ett vasst ljud av en klocka

ur djupet av trappsteget

har en gäst kommit för att säga

även idag är det dystert väder

även idag är det dåligt väder

o

i denna stillsamma tystnad

har vännerna axlat

ledan av denna nyhet

vid striden av trappsteget

även idag är det dystert väder

även idag är det dåligt väder

 

I översättning av Sohrab Rahimi

 

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen