Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan - Tidningen Kulturen

Gästkrönikör
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var vana vid. Det var välorganiserat, och det gick mycket bättre än man vågat hoppas.




”The Secret Agent” som är en av hans bästa böcker har fått förnyad och skrämmande aktualitet i vår terrorfyllda tid. Där planerar en anarkist (på svenska heter romanen just ”Anarkisten”) ett attentat mot tiden. Observatoriet i Greenwich som ligger på nollmeridianen sprängs i luften - men GMT (Greenwich Mean Time) består. - Man kan tänka sig att den vankelmodige Hamlet skulle bli ännu mera förvirrad nu när sommartiden upphör och vintertiden tar vid, och till våren när det blir tvärtom:

En kort paus i jäktet kan säkert vara bra nu också. Jag ser i Hufvudstadsbladet, den finlandssvenska dagstidningen i Helsingfors, att man som vanligt alltsedan 1981 då sommartiden infördes också i år klarat av övergången till vintertid (som även kallas normaltid): ”VR meddelar att övergången påverkade fem nattåg i fjärrtrafiken. Tågen stannade på den första stationen de nådde efter klockan tre på natten och väntade där tills klockan slog fyra och normaltiden trädde i kraft. Morgonens anslutande tåg gick enligt normaltid. Lokaltågen följde sommartiden under hela nattrafiken.”

VR är en förkortning av Valtionrautatiet, de forna statsjärnvägarna som bolagiserats där som här. Den som tog tåget i Helsingfors strax före midnatt en dag och skulle till Rovaniemi nästa fick alltså resan förlängd med en stillastående timme mitt i natten, innan man kom igång igen före gryningen. Gjorde SJ likadant här hemma? SL, det vill säga lokaltrafiken i Stockholm, missade i alla fall för andra året i rad att ställa tillbaka klockan. De har kanske inte lärt sig den finurliga engelska eller amerikanska ramsan om vad man ska göra med klockan vår och höst: ”Spring forward, fall back.” Många tycker att vi kunde återgå till att ha normaltid året runt. Kanske var det mest för kornas skull som sommartiden infördes? En majoritet av finländarna anser att de kan klara sig utan sommartid, påstår en lång artikel om den saken i senaste The Economist.

Det är för övrigt inte särskilt länge vi haft en enhetlig, riksomfattande tid. I takt med att järnvägsnätet byggdes ut i Europa införde de enskilda bolagen sin egen ”järnvägstid”. Men ju finmaskigare nätet blev, desto nödvändigare blev det att fastställa en riksgiltig och efter hand internationell normaltid. Greenwich-tid tillämpades av de flesta bolag i England redan på 1840-talet, men först den 2 augusti 1880 blev detta den uteslutande rikslikaren. I fråga om en sådan förordning låg Sverige faktiskt före, eftersom standardtid gällde från och med 1879. Lennart Lundmark vid Umeå Universitet skrev 1989 en intressant bok, ”Tidens gång och tidens värde”, som diskuterar distinktionen mellan kvalitativ och kvantitativ tid, och mellan reversibel och irreversibel tid (med citat från Einstein). Kaninen från ”Alice i Underlandet” finns på bokens omslag, han som jäktar ihjäl sig i sin rädsla att ständigt komma för sent.

En artikel om ”Tidstyranniet” i Berlingske Tidende den 29 oktober, när sommar gick över i vinter, citerade Poul Duedahl om individuell och kollektiv tid: ”Med tidsmåleren – altså uret – fik tiden for første gang et talsprog, som ikke ændrede sig fra dag til dag uanset årstidernes skiften. Det var anderledes end før, hvor menneskets tidsopfattelse var styret af selve tidsoplevelsen, altså tiden, som menneskene i samtiden følte og sansede den. Uret viste sig perfekt til at skematisere det sociale liv, så man mødte på et konkret tidspunkt og ikke spildte hele dagen. Tilværelsen bliver helt automatisk mere synkron og effektiv, når man ved, hvad klokken er.” Duedahls bok heter ”Gudhjemtid”, av en särskild anledning: när 1893 gick över i 1894 lät man den tid som gällde i Gudhjem på Bornholm som ligger på femtonde längdgraden bli allmän dansk tid. På andra håll i Danmark fick man då justera sina klockor med 9 minuter och 41 sekunder.

Och till slut två romaner och en pjäs upphängda på tiden: I Jules Vernes ”Jorden runt på åttio dagar” tror globetrottern Phileas Fogg att han förlorat vadet att han ska hinna runt jorden så snabbt. Men han har glömt att man vinner tid genom att resa österut, och han kan därför tack vare sin betjänt Passepartout som råkat kolla datum träda in på den åttionde dagen i Reformklubben där man satsat pengar på att en jordsomsegling inte kan klaras av så snabbt. Han vinner vadet. Joseph Conrad

”The Secret Agent” som är en av hans bästa böcker har fått förnyad och skrämmande aktualitet i vår terrorfyllda tid. Där planerar en anarkist (på svenska heter romanen just ”Anarkisten”) ett attentat mot tiden. Observatoriet i Greenwich som ligger på nollmeridianen sprängs i luften - men GMT (Greenwich Mean Time) består. - Man kan tänka sig att den vankelmodige Hamlet skulle bli ännu mera förvirrad nu när sommartiden upphör och vintertiden tar vid, och till våren när det blir tvärtom:

“The time is out of joint. O cursèd spite,

 

That ever I was born to set it right!”

 

Eller i Carl August Hagbergs klassiska översättning:

 

”Ur led är tiden: ve! att jag är den

som föddes att den vrida rätt igen.”

Ivo Holnqvist