Om wienerbrödets dag och andra orättvisor - Tidningen Kulturen

Gästkrönikör
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Den 22 november är utnämnd till wienerbrödets dag. Därmed borde wienerbrödet nöja sig med sin placering i den svenska kalenderhistoriken, skulle man kunna tycka.
Och det är också möjligt att det gör det, men vi som söker en global och allomfattande rättvisa, måste ändå peka ut de områden som fortfarande inte är till hundra procent jämställda.
Jämför exempelvis wienerbrödets dag med kanelbullens dag och jämför wienerbrödet med kanelbullen. Wienerbrödets dag är långtifrån lika känd som kanelbullens dito. Det är minst sagt upprörande, om man har hjärtat på det rätta stället.
Denna orättvisa har naturligtvis även ekonomiska konsekvenser.

När allt kommer omkring, wienerbrödet har trots allt, inte så mycket att klaga på.

Enligt den senaste statistiken från Statistiska centralbyrån SCB, har priset på kanelbullar ökat med 75 procent från 1990 till 2015 på konditorier och caféer, prisstegringen på hembakta och butiksköpta kanelbullar blev 52 respektive 21 procent. Varför skall wienerbrödets förtjänster halka efter? Utgör wienerbrödet inte likartade tjänster som kanelbullar? Fyller de inte våra magar på jämförbart vis? 

Emedan de flesta är positivt inställda till kanelbullar, kämpar wienerbrödet med både historiska och samtida hinder och prövningar. Redan språkbruket ställer sig i vägen för wienerbrödet, genom att försöka ifrågasätta och frånta det dess identitet. På engelska exempelvis kallas wienerbröd ”danish pastry” eller danish, på italienska heter det ”pasticceria danese”, polackerna döpte det till duński ciasto, serber beställer ”dansk bakelse” (данско пециво) och så även ryssar (датское печенье). I Wien vet ingen vad du vill ha om du beställer ett wienerbröd, eftersom där heter den ”Kopenhagener”, och i Danmark går wienerbrödet under namnet ”dansk wienerbrød”. Svenska Dagbladet rapporterade i februari 2006, att i Iran införde man en totalbojkott mot danska varor efter Muhammed-karikatyrerna och att ”sjirini danmarki”, det vill säga wienerbrödet skall döpas om.

Orättvisor är inga visor.

Det bekräftar även C.S. Lewis död. Som inföll på den 22 november 1963, det vill säga samma datum som numera är utnämnd till wienerbrödets dag.

C.S. Lewis är mest känd som författare, professor, teolog, filantrop och radiopratare, inte minst under andra världskriget, då han i sitt hemland blev lika uppskattad som Sir Winston Churchill. Under sitt eget namn och även under pseudonymer Clive Hamilton och N. W. Clerk, skrev han över 30 böcker översatta till 35 språk, flera av dem blev filmatiserade och sålde dessutom i milliontals exemplar. Hans nära vän J.R.R. Tolkien men även J.K. Rowling, Peter Kreeft, Stephen R. Donaldson och J.I. Packer, vittnade om att de starkt influerades av C.S. Lewis.

Man skulle således tro att C.S. Lewis hedrades på sin begravning med lika talrika människomassor som Josef Stalin 10 år tidigare. Så blev det dock inte, utan det kom lika många människor på hans begravning som till Amadeus Mozarts sista farväl, det vill säga precis ingen, även om C.S. Lewis inte blev kastad i en anonym massgrav.

Det fanns tre anledningar till C.S. Lewis ödsliga begravning. Den ena bar hans äldre brors Warren Lewis namn, den andra var Aldous Huxley och den tredje John F. Kennedy.

C.S. Lewis tog hand om sin brorsa som var gravt alkoholiserad och denne glömde, eller hade inte ork att meddela omvärlden att Jack, som Clive Staples Lewis kallades bland sina vänner, försvann in i det land som ligger långt bortom Narnia. Samma dag som C.S. Lewis gick bort, dog även den omättligt populäre och massivt omskrivne Aldous Huxley. Och som inte det var uppmärksamhetskrävande nog, blev John F. Kennedy, även han kallad Jack, skjuten, och den tragiska nyheten kastade medieskugga över det mesta - under Dallas, Texas attentatet begravdes många andra sorgeakter.

Det är inte första gången som ojämlik och därmed kanske även orättvis behandling drabbar människan även i döden. En av många kända fall är Sergej Prokofjevs frånfälle. Prokofjev lämnade Ryssland efter den sovjetiska revolutionens seger, och levde i det kapitalistiska USA och Frankrike i sammanlagt 17 år. Men 1936 flyttade han tillbaka till Sovjetunionen. Han och hans musik var redan världsberömda – Arthur Honegger kallade honom ”the greatest figure of contemporary music” – något som säkerligen bidrog till att han inte färre än sex gånger tilldelades det statliga Stalinpriset. Prokofjev dog den 5 mars 1953, samma dag som Sovjetunionens största son, Josef Stalin, och Stalins bortgång bevakades ganska så grundligt. Wikipedia skriver: ”The leading Soviet musical periodical reported Prokofiev's death as a brief item on page 116. The first 115 pages were devoted to the death of Stalin.”

När allt kommer omkring, wienerbrödet har trots allt, inte så mycket att klaga på.

 

 

Appendix

 

Återbruk 2

 

Det är alltid trevligt att motta respons på mina skriverier, så länge gensvaren är trevliga.

Som författare får jag cirka 70 mejl dagligen, fast övervägande del handlar om mina cirka 80 boktitlar. 

För någon vecka eller så skrev jag om ”återbruk”, se http://posiphone.blogspot.se/2017/09/om-aterbruk.html

Mina rader handlade delvis om Linda Malliks korta uppsättning VÄRLDENS BÄSTA TÅRTA”. Linda svarade på mina rader. Här är hennes mejl i dess helhet:

”Hej Vladimir!

Tack för ditt mejl.

Jag har dock vare sig läst eller hört Capeks berättelser (eller sett Magnus och Brasses sketch) - men får tacka för tipset - jag får lust att läsa dem!

Däremot har jag fått inspiration från annat håll. Tex Janaceks opera "Prihody Lisky Bystrousky" efter en tecknad tidningsserie av Teshnolidek - som jag översatte från tjeckiska till svenska och regisserade 2012. Andra inspirationskällor har varit Barbro Lindgrens Max-böcker, Pija Lindenbaum, alla Elsa Beskows bilderböcker, Svenska Folksagor etc etc.

Något plagierande eller "återbruk" av ovanstående verk tror jag dock blir svårt att finna i Världens bästa tårta, det vet den som känner till dem och som har sett föreställningen.

Goda idéer, som tårtbakande med udda ingredienser, djur som beter sig som människor, eller rymningar till kalla platser kan med ojämna mellanrum uppstå, som vore det första gången, i barnsliga upphovsmakares hjärnor.

Vänliga hälsningar

Linda Mallik

Textförfattare och regissör för Världens bästa tårta”

Jag håller med Linda Mallik att ”Goda idéer, som tårtbakande med udda ingredienser, djur som beter sig som människor, eller rymningar till kalla platser kan med ojämna mellanrum uppstå, som vore det första gången, i barnsliga upphovsmakares hjärnor.”

Men jag vet också att dessa ”förstagångs upplevelser” alltid och utan undantag, snarare tillhör de undantag som bekräftar den regeln som påvisar att man medvetet eller omedvetet lånar från någon annan. Att någon frivilligt skulle erkänna sitt återbruk, har mig veterligen aldrig hänt.

En som brukar låna friskt, sägs det, är Håkan Hellström. Om det verkligen är så, vet jag ej, men artikeln ”Här är 44 låtar Håkan Hellström har ’lånat’ utan att göra rätt för sig” införd den 7 juni 2016 på ”https://nyheter24.se/debatt/848160-lasse-malmsjo-hakan-hellstrom-latstold-plagiat-kopiera-du-gamla-du-fria” är ganska så övertygande. Anklagelserna är troligen sanna, eftersom den ekonomiskt oberoende Håkan Hellström skulle säkerligen låtit sina juridiska rådgivare prata allvar med artikelförfattaren.

När Timo Räisänen, som tidigare var gitarrist och bakgrundssångare åt Hellström, släppte sitt album TRO, HAT, STÖLD i början av september 2017, sade han i en intervju med ETC Göteborg ”Sveriges största tjuv, Håkan (Hellström), stjäl ju på ett briljant sätt. Eller, ja, han har stulit rätt fult också i och för sig. ... Jag tar tillbaka det, det är inte alls briljant. (…)

Om Linda Mallik känner att hon har rent samvete angående lånet av den tårta-intrig som, vill jag påstå att nära på hela världen känner till, inte minst genom Walt Disney, och den ofta repriserade FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA ELEFANTER, då är det bara att gratulera.

 

 

 

Vladimir Oravsky