Vad jag läste som barn och hur jag började intressera mig för mer vuxen litteratur - Tidningen Kulturen




Kultur
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
På Facebook nämndes plötsligt att en av våra bästa författare (och kritiker), Torbjörn Elensky, höll ”Greven av Monte-Cristo” som en av historiens bästa romaner. En annan vän i flödet, Peter Senoussi, la upp en omslagsbild på ”Rob Roy” i den klassiska serien ”Illustrerade klassiker”. Detta fick mig att nostalgiskt blicka tillbaka på mina första läsefrukter. Vilka var dessa? När hände det? Varför? Vad tycker jag idag om det som då hände etcetera. Samt: vad läser jag mest numera - och hur hänger det hela ihop, om det nu gör det?


Och idag? Ja, jag kan nog utan överdrift påstå att jag är en ganska avancerad läsare sett både till kvalitet och kvantitet. Skriver försöker jag också göra. Jag läser ungefär lika delar facklitteratur (fysik, kemi, medicin), prosa och poesi, men skriver, hittills, mest poesi och essäer. En sorts självbiografi kommer kanske att bli mitt episka dop? Vad då om det jag läste?

Annons:



Låt mig då omedelbart säga, att jag inte som tioåring, som Jan Myrdal, började läsa Marx. Däremot läste jag ganska tidigt och fick sagor upplästa av min mor. Men vad läste jag då, på egen hand, och när? Serietidningar, förstås, Illustrerade klassiker (en guldgruva!, finns dessa längre?), förstås, westernböcker, Biggles osv., förstås. Och den första, som jag minns, mer ”vuxna”, boken? Jo, det vet jag bestämt: Jane Eyre. Som jag senare läst om och sett i olika versioner på film.

Samtidigt växte jag upp tillsammans med min högt älskade farmor Gerttie, fra Norge, som bodde i övervåningen i vår tvåfamiljsvilla. Och farmor, ja hon var inte bara ett original och en helt lysande berättare – hon var också en mycket avancerad storslukare av såväl facklitteratur som skönlitteratur. Så där satt vi, farmor och jag, under många långa timmar och diskuterade som vuxna (hon hade två söner, som hon egentligen inte ägnade mycket intresse).

Jag vet då, att jag åtminstone utbytte en sorts tankar om C G Jungs ”Psykologiska typer”, som står här i en bokhylla, redan i, ja, 12-årsåldern. Farmor läste för övrigt både Freud och Jung, Verlaine och Mallarmé, Wilde och Wollstonecraft, Kierkegaard och Brandes – på originalspråk. Hon hade dessutom gått i samma klass, i Kristiania, som Sigrid Undset. Hon kedjerökte och drack pilsner.

Med detta som grund kan jag därför med åtminstone någon säkerhet påstå, att en av de första giftiga vuxen-böckerna jag läste var Knut Hamsuns ”Sult”. Ganska vågat, faktiskt, att ge en prepubertal gosse en sådan bok att läsa. Hur som helst var det alltså farmor som var min första vägledare in i litteraturens värld, även om jag knappast sysslade med särskilt många väsentliga verk så tidigt som runt 12-13 varje dag. Nej, det var nog min äldste bror Christer, numera pensionerad fysiker, som förmedlade det jag läste mest i åldrarna 12-16: SF-litteratur av Asimov, Wells, Verne, Gamow – och högvis med häften i serien ”Häpna!”.

Det stora ”litterära genombrottet” i mitt läsarliv kan jag annars datera exakt: hösten 1970, då jag var 17 år och gick mitt andra år på gymnasiet. Jag hade då blivit bekant med en för tiden mycket speciell litteratur-person (jag spelade ju egentligen mest ishockey): det poetiska underbarnet Göran Hamrin, som redan 15 år gammal bodde i egen lägenhet (bakgrunden är tragisk) på Karl Johansgatan 26, nära Majorna. Jag formligen sögs in i hans kraftfält, slutade nästan upp med att besöka skolan, sänkte mitt betygssnitt med ett helt steg, och blev en sorts Rimbaud i relation till Göran Baudelaire. Men framför allt: den hösten läste jag, och läste om, Edith Södergrans samlade dikter. Så det var under denna höst jag förlorade min ”litterära oskuld”. Jag hann inte med så mycket annat än hockey och poesi.

På gymnasiet hade jag en lärare, vars namn jag minns men helst vill förtränga, och som nog hade dödat mitt intresse för litteratur totalt om det inte varit för just denne Göran (och Södergran, Sjöberg, Rimbaud, Baudelaire). Tänk vad en dålig lärare kan betyda! Men också en engagerande mentor!

Och idag? Ja, jag kan nog utan överdrift påstå att jag är en ganska avancerad läsare sett både till kvalitet och kvantitet. Skriver försöker jag också göra. Jag läser ungefär lika delar facklitteratur (fysik, kemi, medicin), prosa och poesi, men skriver, hittills, mest poesi och essäer. En sorts självbiografi kommer kanske att bli mitt episka dop? Vad då om det jag läste?

Jag är fortfarande intresserad av Jung (och Freud, Adler, efterföljare). Jag beundrar alltjämt Dickens och – jo – Dumas d.ä. Södergran är min husgudinna! Allt detta ett resultat av – vill jag frankt hävda – engagerade mentorer (farmor och Göran Hamrin, lite min bror Christer), Illustrerade klassiker och en höst att aldrig förglömma. Men EN lärare kunde alltså ha satt stopp för detta! EN. I övrigt flyttade Göran till Norrköping, jag avslutade mina sista intensiva år som hockeyspelare och höjde återigen mina betyg i skolan (fast inte till tidigare höjder). 1974 publicerade jag sex dikter i den nordiska tidskriften ”Horisont”. Vad jag förlorade på de gymnasiala gungorna återvann jag på de akademiska karusellerna. Mitt litterära intresse består och fördjupas. 

Carsten Palmer Schale

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts