Litteratur: Einar Askestad, Frånfällen (Noveller) - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Noveller för oss

Einar Askestad Foto Maria KlevemarkEinar Askestad
Frånfällen (Noveller)
MBM

I den första novellen i Frånfällen (MBM Förlag) visar Einar Askestad sig tillhöra förkunnarnas och profeternas släkte. Han har likhet med gammaltestamentliga profeter. Han vädjar inte till förnuftet utan till hjärtat. Det är en mörk epok som rullas upp och vi kunde invända: Så illa står det inte till, människan har både goda och onda impulser, och beroende på insikter en marginal av frihet. Om det skulle nog Askestad hålla med.

Men det intresserar honom inte, han är profet. Så här illa kan det gå! Gören bättring! En nyhet, jämfört med fjolårets Kvinnohistorier, är att han nu antyder en belöning, vilket profeter ofta gjort. Huvudpersonen, som av sin omgivning betraktas som en död, men som död får syn för vad det innebär att vara en levande, säger: Finge jag börja om mitt liv skulle jag leva det annorlunda. Och i några scener antyds vad det kunde betyda.

I all vår västerländska komfort och välmåga ökar självmorden bland ungdomar och främlingsskapet bland vuxna, och budskapet i media är: se positivt. Och det är i grunden riktigt, men vi glömmer att dit finns olika vägar. Och så styrs budskapet till hög levnadsstandard, uppdaterade mobiltelefoner, nya bilmodel¬ler, ikeaborgslägenheter, privat trygghet och en karneval av underhållning. Markna¬den tar utan medkänsla och solidaritet hand om det positiva tänkandet. Om ökad tillväxt är vår partiöverskridande ideologi borde det vara brottsligt att inte konsumera. Samtidigt är fattigdomen i tredje världen stor, klimat¬föränd¬ringar begraver städer i vattenmassor, människor hänvisas till tältläger där epidemier grasserar som präriebränder.

I vårt nödläge behövs en negativ profet eller en Dante. Askestad skiljer sig från forntida profeter då han inte erbjuder ett Sion, utan en observans och en riktning.
Han är inte sadist när han framställer straffet, snarare masochist. Det gör inte fysiskt ont i personerna; de är "alienerade", inte närvarande i sina liv, utan kontakt med miljön och medmänskorna, därför utan en naiv kontakt med det fysiska. Han uppmålar straffet, men antyder en annan väg. Det har inte funnits någon riktning i mitt liv, säger den döda huvudpersonen. Han har flutit med strömmen, gjort sin hustru till lags, inhiberat sina passioner för att leva enligt samtidens slogan.

Finge jag leva om mitt liv! I noveller som Kulhålet och Barnet kompliceras denna önskan i vetskapen om hur ett barn övertar sitt samhälles normalitet. På vägen råkar det ut  för händelser som sätter spår och som måste uppsökas för att nå insikt. Det går också att läsa Frånfällen som biografisk bekännelse. Varje novell, de är ofta korta med stark täthet, visar ett brottställe som sedan återkommer i oväntade aspekter, som man vänder ett prisma i handen. De äger sin styrka i att vara både personlig bikt och samhällskritik.

Och de blinda figurerna i Kvinnohistorier har fått en följeslagare. Jämsides med varje person som internaliserat ett aniarasamhäl¬les värderingar, och som är fast i en menings¬lös vardag, antyds en som följer sin kallelse, och som utan högmod deltar i samhällslivet. Den senare är berättaren.

Einar Askestad växte upp i Portugal; fjortonårig kom han till Sverige. Det tycks som om barndomen var en idyll bland varmt spontana medelhavsmänniskor. Ett motiv i Frånfällen är att omvandla den "manliga", blockerande nostalgin. Mycket i novellerna handlar om något förlorat, och flertalet har tillkommit i hotellrum långt från det frusna Norden. I omvandlandet sätter han det förlorade - naiva, oförställda, själv¬klart intimt historiska - mot vår modernitet. Den andra novellen, Dona Rosa, efter domedags¬predikan, är en enkel tavla av tillvaron.

Spår av ett sätt att leva oskadd moderniteten finns sedan här och där som på en svartvit Mondriantavla. I De två katterna antyds metoden: skriva det som tycks sakna mening; visa det negativa i ett positivt syfte. Vara som ett barn, men "barn är som leksaker. På egen hand klarar de sig inte." Något av idyllen förs in i vuxenlivet, och den är inte längre nostalgisk.
Det är i Frånfällen som om Askestad, den negative, som en skugga möter det positiva, det "sorglösa", han också är, och som talar honom tillrätta.

Novellerna är lika mycket experiment - var och en står för sig själv som ett provrör i ett laboratorium - att komma tillrätta med en låsning vid ett bättre förflutet, från barn- och ungdom, som en samhällskritik. På resa i Portugal eller i Mexiko når han kontakt med detta och gör det till ett medel att se avvägar och omänskligheter i moderniteten. En biografi, en personlig upplevelse, har till synes mirakulöst fött en blick för samhällskritik. Och därför får den också inslag av mentalitetskritik: det nordiskt kyliga och självgoda står mod Söderns temperament och levnadssätt.

Vem är det som skriver det mörka, vem för pennan? Det är inte bara en observant psykologisk samhällskritiker. Det är inte den intellektuelle som uppträder med essäer i tidningar och tidskrifter. Det är också en som varit med om något ljusare och bättre.

Det blir en vittneslitteratur i den ekonomiska tillväxtens Sverige. I Frånfällen får denne auktor framträda på annat sätt än tidigare. Vi känner hans närvaro. Även om novellerna är talade finns ett i grunden episkt berättande. Dona Rosa är inte samhälls¬kritik, visar inte alienation eller askestads intima kafkaism; den är en tavla, med några spår handling, av en tillvaro som är människans, av våra villkor innan moderniteten perverterat dem. Det är en god utgångspunkt för den kritik som är en annan del av den flitige Askestads upp¬gifter.

Gunnar Lundin

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen