Litteratur: Maryse Condé - Célanire - Tidningen Kulturen




Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Skräckens symfoni orkestrerad av offret

Maryse Condé
Célanire
Översättning: Kristina Ekelund
Leopard


Fransyskans Maryse Condés ”Célanire” är en bloddrypande historia. Rättare sagt, en ständigt bloddrypande historia då mest bestialiska mord äger rum i så stor omfattning att skildringen känns späckad med dem.
Maryse Condé
Célanire
ISBN: 9789173437158
Översättning: Kristina Ekelund
Förlag: Leopard



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Fransyskans Maryse Condés ”Célanire” är en bloddrypande historia. Rättare sagt, en ständigt bloddrypande historia då mest bestialiska mord äger rum i så stor omfattning att skildringen känns späckad med dem. Och naturligtvis trolldom. Offren tas av daga, och deras lik förpassas med hjälp av voodoomagi som utövas av den evigt unga och sköna novisen, läraren, och sedermera guvernörens maka, kreolskan Célanire. I likhet med en naturkraft härjar Célanire på två kontinenter – på den afrikanska västkusten och i författarens hemland Guadeloupe. Genren heter mycket riktigt karibisk gotik. En ytterst blodig variant av skräck- och mysterieroman.

Historien böjar i franska Elfenbenskusten med början av det tjugonde århundradet. En dyster, ohälsosam, vattensjuk trakt med fula kolonialbyggnader, korrupt fransk administration och en otrevlig lokalkung. Slavhandeln är visserligen för länge sedan avskaffad men mentaliteten verkar vara för evigt präglad av den. Afrikanska män befinner sej i ett evigt underläge mot den vita mannen. De kompenserar sej genom att låta sina oxpiskor vina över kvinnorna. Ingen är fri. Vita män som skildras är sjukligt beroende av sina afrikanska älskarinnor, spriten och någon gång opium. Vita kvinnor tynar bort, afrikanskor förtrycks av alla. Men hämndens stund är nära. En ung mörk lärarinna Célanire Pinceau från Västindien, utbildad i Paris, anländer med skepp i sällskap med en äldre missionär som själv hatar och fruktar Afrika till den grad att han inte ens vill stiga i land utan vänder tillbaka till Frankrike det fortaste han kan. Célanires ankomst blir ett veni, vidi, vici. Skoldirektören dör helt plötsligt. Inget anmärkningsvärt i tropiskt klimat år 1901. Den unga lärarinnan promoveras till skoldirektris då det inte finns några andra på plats med utbildning som krävs. Men det som äger rum senare är desto mer anmärkningsvärt.

Internatskolan förvandlas till en mönsterskola där även flickor läser ett allmänt program, och inte enbart lär sej sömnad och matlagning. Avgångsexamina blir en framgång. Pengar och belöningar strömmar in. De anställda och barnen anlägger en paradisträdgård, skolan byggs till, moderniseras och målas i varma färger. Färgstarka fåglar visar sin prakt i voljären, och direktrisen själv bär färgglada afrikanska kläder och charmar både män och kvinnor i sin närhet. Hon tar friskt för sej. Hennes frigjordhet provocerar, samtidigt som dödsfallen i hennes närhet förbryllar. Lokala män och pojkar av alla slag som ställer sej i hennes väg försvinner på mystiskt vis – dödar varandra, begår självmord, råkar ut för oförklarliga olyckor. Unge Hakim råkar komma på Célanires hemlighet.

Hennes eviga sjalett om halsen döljer ett hemskt, aldrig skådat ärr. Med ärret blottar han även hennes livshistoria. Ett nyfött flickebarn i Guadeloupe såldes, utan sin mors vetande, till en medicinman som offrade henne i en blodig rit. Hon hittades livlös vid en vägkorsning och räddades av en läkare, vilken senare i skildringen visar sej vara hennes biologiske far. Hakim blir ett av Célanires många offer, bland vilka hamnar även lokalkungen och dennes son, tronarvingen. Ingen rår på henne. Hon röjer ur vägen även den franske guvernörens fru och ser till att inta hennes plats. I Guadeloupe dit hon flyttar med sin man fortsätter hon sin makabra karriär tills hon funnit alla trådar som leder till hennes ursprung. Efter att ha straffat alla skyldiga och funnit sin helgonlika mors grav får hon äntligen frid. Hon kommer till sin man guvernören och förklarar att det är dags för dem att skaffa sej ett eget barn…

Romanen ”Célanire” kom ut i Paris 2000. Ett år innan intervjuades Maryse Condé av Rebecca Wolf i Bomb Magazine. I intervjun säger hon: ”I could not write anything unless it had a certain political significance. I have nothing else to offer that remains important.” Condés politiska gärning var att från 2004 leda Comité pour mémoire de l´esclavage. På hennes initiativ instiftades 2006 Slaveriets minnesdag 10 maj. Detta manar till en analys av vad Célanires historia egentligen har att säga. Ett sammelsurium av våldsamheter, exotiska miljöer och sex presenteras ingalunda i enkelt underhållningssyfte. Det är snarare ett sätt att hålla läsarens uppmärksamhet vid liv. Och det kan inte vara någon tillfällighet att Célanires väg i skildringen följer slavhandelns väg - från den afrikanska västkusten där skeppen lastades med människor, till Västindien. Alliansen mellan de afrikanska kungarna som förde sina eviga krig i syfte att ta så många fångar som möjligt, och europeiska, i detta fall franska, slavhandlare, födde ett ovanligt långlivat monster. Célanire, i vars öde finns spår av Condés farmor, är den enda som rår på det. En fri, överlägsen och välutbildad mörk kvinna som främjar och skyddar afrikanska flickor, samtidigt som hon utövar blodig magi mot allt och alla som förtrycker dem. Den enda referensen till namnet Célanire jag kunde finna i världslitteraturen var Félicité de Genlis´ (”Madame Genlis”) roman från Karl den Stores tid (engelsk översättning från 1797 heter ”Knights of the Swan”). Madame Genlis´ ”Gudomliga Celanira” var dotter till Vitikind, hertigen av gamla Saxonien, och pryddes med så många dygder att fingrarna inte skulle räcka att räkna dem alla…

Elena Dahl

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen