Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare. - Tidningen Kulturen




Marie Ndiaye

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag föredrar Marie Ndiaye. Det började med att jag stavade mig igenom hennes Trois femmes puissantes (2009), men nu har nu fortsatt med den till svenska översatta Ladivine (2013). Alla de tre mörkhyade författarna är befryndade, inte minst vad gäller etnicitet (Vita tänder av Smith), men också i viss utsträckning klass och ras (främst Adichies romaner, men även och ej minst Ndiayes). Efter lite ansträngning fick jag dessutom kontakt med Marie Ndiaye, som idag bor i Berlin.

Skildringen är mångskiktad och briljant. Stilistiken frätande. Förhållandet till modern djupt problematiskt och flerdimensionellt. Förskjutandet av modern visar sig bli ett djupt trauma hos Clarisse som gör henne oförmögen att knyta an till andra människor. Resultatet blir att hon förhåller sig underdånig till omgivningen, en överdriven självuppoffring som närmar sig det självutplånande.

Annons:



Marie Ndiaye (fortsättningsvis enbart Marie) var redan i yngre tonåringen produktiv, dvs. ett underbarn. Härefter – hon fyller i år 50 – har hon dessutom trotsat litterära gränser och tematik såväl som ton, stil och genrer. Sålunda har hon skrivit – främst – romaner, noveller, filmmanus, barnböcker osv. Därtill är hon både något skygg och blyg och mycket rättfram och saklig. Hennes rent biografiska bakgrund är enkel att beskriva (om än möjligen inte att tolka): hennes först under senare år uppenbarade pappa, från Senegal, och hennes franska mor är rötterna. I Frankrike är hon redan betraktad som en framtida Nobelpristagare (liksom åtminstone Adichie). Hon accepterar min i sammanhanget urusla franska.

Vad är det då hon skriver om? Ja, i Trois femmes puissantes handlar det just om tre starka kvinnor, även om det starka förvanskas och kan möta det svaga. I Ladivinne möter vi, som jag ser det, tre kvinnor som ingår i varandra som ryska babusjkor. Mor, dotter och dotterdotter.

Under den ungefär första tredjedelen av romanen får vi stifta bekantskap med en närmast outhärdlig skildring av förhållandet mellan dotter och mor. Huvudpersonen Malinka är dotter till städerskan Ladivinne. Platsen tycks vara Paris omnejd. De är båda mycket ensamma, och någon man eller far finns inte närvarande. Skammen lyser dessutom som mareld – i synnerhet Malinkas skam för modern och sig själv, eftersom de är svarta och fattiga. Det går till och med så långt, att Malinka inte ens officiellt erkänner sin mor som mor.

Likafullt har modern en utomordentlig, om än komplex, betydelse, för Malinka, som för att fly sitt ursprung dessutom byter namn till Clarisse. Likafullt döper hon, som gift, sin egen dotter till just Ladivinne, dvs. mormoderns namn.

Förhållandet till modern är alltså komplicerat, Hon träffar henne varje månad, men redogör ingenting om sitt liv, liksom hon inte heller talar om sin mor för sina närmaste. Här finns en synnerligen djup ambivalens. Hon älskar kanske sin mor, men vill samtidigt inte veta av vare sig henne eller sig själv.

Livet framställs som inte bara psykologiskt och existentiellt invecklat. Det berättas också om det ambiguösa i att var svart i det vita. Clarisses liv är med andra ord ett liv i ett rasistiskt och segregerat samhälle. Maries skildring är utsökt och djupt tragisk, samtidigt som här finns drag av surrealism.

Skildringen är mångskiktad och briljant. Stilistiken frätande. Förhållandet till modern djupt problematiskt och flerdimensionellt. Förskjutandet av modern visar sig bli ett djupt trauma hos Clarisse som gör henne oförmögen att knyta an till andra människor. Resultatet blir att hon förhåller sig underdånig till omgivningen, en överdriven självuppoffring som närmar sig det självutplånande.

Tvetydigheten och draget av surrealism hos NDiaye minner om både Kafka och sydamerikanska magiker, kanske också om Musils Mannen utan egenskaper. Hur som helst är Marie utan tvekan en av vår samtids främsta författare. 

Carsten Palmer Schale

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen