Mellan sävliga blixtar - Tidningen Kulturen




Werner Aspenström 1960

Litteraturens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Werner Aspenström (1918-1997) är väl den av två svenska, manliga, poeter (den andre är givetvis Tranströmer) som varenda allmänt intresserad läsare kan säga sig älska. Bland kvinnorna finns exempelvis Edith Södergran (om än finlandssvensk), Sonja Åkesson. Kristina Lugn, Eva Ström och Ann Jäderlund. Aspenström utvecklade efter hand ett alltmer sparsmakat och aforistiskt förtätat språk – ja, ett helt eget uttryck; en helt egen diktion.



om Werner Aspenström


 

 

Jag minns att jag spontant och rakt ut, och med stor glädje, vid tillkännagivandet av Szymborskas Nobelpris halvt om halvt skrek: ”Ja! Polens Aspenström”. Något som ju lika gärna kunde varit ”Ja! Sveriges Szymborska”. Ty dessa två poeter är för mig på många sätt tvillingsjälar, vilket också båda medgav – Aspenström till och med (åtminstone indirekt) i en dikt.

Annons:



Aspenström debuterade formellt som 25-åring med Förberedelse (1943), en något juvenil och idealistisk samling efterklanger, som han senare själv tog avstånd ifrån, och som han i kommande verkförteckningar försökte gömma undan. Som sin egentliga debut (efter en del andra alster) räknade han istället den formidabla boken Snölegend (1949).

Därefter var han etablerad, och hans dikter antog alltså alltmer karaktären av ordknappa och finslipade notiser om förmenta vardagligheter och ”porträtt”. På ytan skimrande. I skrevorna mellan orden och raderna – och under och bakom dem – existentiellt laddade rapporter om människans, djurens och världens tillstånd. Humoristiskt, enigmatiskt; ibland mörkt och tungt.

Jag minns att jag spontant och rakt ut, och med stor glädje, vid tillkännagivandet av Szymborskas Nobelpris halvt om halvt skrek: ”Ja! Polens Aspenström”. Något som ju lika gärna kunde varit ”Ja! Sveriges Szymborska”. Ty dessa två poeter är för mig på många sätt tvillingsjälar, vilket också båda medgav – Aspenström till och med (åtminstone indirekt) i en dikt.

Men så här började det hela inte. Under främst 40-talet, men också delvis under 50- och 60-talet, var Aspenström explicit socialist och ateist, som skrev artiklar och ingick i ”40-talsgruppen” tillsammans med andra genier som Erik Lindegren och Lars Ahlin. Men särskilt en av den dåtida litterära scenens mer storvuxna ekar: Karl Vennberg; den högt bildade internationalisten, naturliga ledaren och mentorn. Han med Halmfackla.

Tiden förlöpte emellertid. Född i en skogsby i dalarna, sedermera inflyttad till Enskede, och successivt mer och mer beläst, vände han delvis ut och in på sig, skrev mer koncist och mindre politiskt alluderande. Kort sagt växte han ut till den i sitt slag oförliknelige Werner Aspenström. Menade att han började använda sig av såväl skogens som stadens grammatik i sina texter. Förblev socialist, men nu med mildare framtoning. Förblev kanske ateist,men nu med större respekt för det religiösa. Attraherades till en del av mystiken. Blev framförallt mer varsam med orden.

Detta märks inte minns i hans mångtydiga dikter om djur, såsom gräshoppor, gråsparvar,sniglar, getter, flugor etc. - och i denna:

Längre har jag inte hunnit

Nu ser jag honom åter,
gränslinjens fågel,
i ljuset dels,
hör det dubbla ropet,
från en tudelad fågel:
en svart vinge
och en vit vinge
flygande tillfälligt
bredvid varann.
Den som söker en mening
finner två meningar.
Längre har jag inte hunnit
fast våren gått
och sommaren förunnit.

(ur Om dagen om natten, 1961)

Som bland annat mer uttalat pekar på de svärtade dragen i Aspenströms poesi. Ingenting underligt i det, men ofta inte framhävt. Aspenströms melankoli och ställvisa svartsyn har han dock själv ofta vittnat om. Samtidigt kan man verkligen le och uppleva inslag av idyll i hans dikt. Hans leenden är likafullt ofta sneda, och idyllerna är ofta minerade. För övrigt kunde han ibland bli direkt misantropisk inför vår av varuspektaklet belamrade värld.

Sardinen på tunnelbanan, med dess mantraliknande slutackord, utgör ett talande exempel:

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.

Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.

Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.

Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.

Jag är inte intresserad av den där försäkringen.

Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.

Jag har ingen lust att se den där filmen.

Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.

Sardinen vill att burken öppnas emot havet.

(ur Under tiden, 1972)

Om jag ålades att välja ut en dikt, ur en diktsamling, av Werner Aspenström skulle det dock bli något annat. En kort dikt med hög densitet. En dikt som dessutom minner om en av Aspenströms uttalade ”förebilder” (även om han sa att han egentligen inte ville prata om sådana): Harry Martinson. Och visst. Både Martinson och Aspenström hade nära till den del av mystiken som mot varandra ställer, eller tvärtom förenar, det eviga med det plötsliga, och som ser det stora i det lilla och vice versa: kosmos i sin vitsippa; vitsippan i kosmos. Byborna Martinson och Aspenström i storstädernas sociala grammatik.

Gatuscen

Nyss bli till.

Snart förbi.

Vi?

En ström

av sävliga blixtar

på gatan.

(ur Ordbok, 1976)

 

Harry Martinson tilldelades 1974 Nobelpriset i litteratur med motiveringen "för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos". Med eventuell modifikation skulle en sådan motivering stämma in också på Werner Aspenström.

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen