Det mörknar över vägen – i går Tyskland, i dag USA - Tidningen Kulturen




Essäer om litteratur & böcker
Verktyg
Typografi

”Det nyktra förnuftets makt sjunker ihop. Logikens löjliga polityr skrapas bort.” Det är drygt åttio år sedan detta skrevs, men det har fått förnyad aktualitet. Citatet hittar man en dryg sjättedel in i Lion Feuchtwangers stora roman ”Oppermanns” som nu kommit i en ny svensk upplaga (Nilssons förlag, med ett bra förord av Per Svensson) där man försiktigt reviderat Karl Fägerstens översättning från när boken var ny, det nazistiska maktövertagandets år 1933. Handlingen summerades nyss av Elisabeth Brännström i Tidningen Kulturen i en uppskattande recension, och i Svenska Dagbladet ägnade Kaj Schueler romanen en lika positiv helsida. Därför behövs här bara huvuddragen i handlingen.




”Det mörknar över vägen,/ det börjar bli tungt att gå.” Den tungsinta versen i en av Hjalmar Söderbergs noveller aktualiserades för honom under den tyska ockupationen av Danmark. Kanske ska man inte överdramatisera dagshändelser och inte övertolka tidens tecken, men nog lägrar sig mörkret allt mer på många håll just nu, inte minst i USA där mörkmännen tar över, språket urholkas, lögnerna står som spön i backen, och omsorgen om samhällets olycksbarn ersätts av cynism i den budget som just lagts fram: idel dumhet, dryghet, egoism, nepotism och narraktighet

Annons:



Som i Thomas Manns roman om ett handelshus uppgång och fall genom tre generationer av familjen Buddenbrook i Lübeck rör det sig här om ett familjeföretag, de berlinska möbeltillverkarna Oppermann, i flera släktled. Romanen börjar den dag den verkställande direktören Gustav firar sin femtioårsdag, och den slutar nästan femhundra sidor senare när han avlidit i ett koncentrationsläger.

Då har också hans brorson, den blixtrande intelligente gymnasisten Berthold, tvingats till självmord av en benhårt illasinnad historielärare som opportunt vet vart den politiska vinden blåser. Romanen är en triptyk: i första delen förmörkas horisonten av åskmoln, i andra sker urladdningen, i tredje har ”de folkliga” som är Feuchtwangers omskrivande beteckning på nationalsocialisterna tagit över och terrorn rasar. Liksom Eyvind Johnsons stora motståndstrilogi om Johannes Krilon är detta en roman vars händelser var dagsaktuella när boken var ny (Feuchtwanger som var född 1884 räddade sig undan nazisterna via Frankrike till USA där han dog 1958, i Kalifornien).

Oppermanns är en kultiverad, tolerant och välutbildad borgarfamilj: ”Man log åt att det tämjda husdjuret, småborgaren, nu hotade att återgå till sin vargnatur.” Gustav Oppermann har akademiska ambitioner, med ett nästan färdigskrivet manuskript till en biografi om upplysningsdramatikern Lessing. Han diskuterar med sin gode vän den liberale läroverksrektorn hur tyska språket i dessa dagar förvandlas och förvanskas i både ordförråd och grammatik: ”Om uteslutande de nyanvändningarna används uppstår något vedervärdigt.” Särskilt skrattar man åt Hitlers ”Min kamp”, ett högtravande språkligt missfoster. Bokens resonemang om nazisternas politisering av språket fortsattes och fördjupades senare i Victor Klemperers ”LTI, Lingua Tertii Imperii”, hans utredning om språkets förfall i Tredje riket.   

Romanens första del slutar försiktigt optimistiskt, i en spegling av vad man hoppades på under trettiotalets båda första år: ”Glatt, med lugn och tillförsikt, skämtade de om hur denne ledare skulle kunna sluta: som utropare i ett marknadsstånd eller som försäkringsagent.” Men Hitler nöjde sig inte med att bli en Marktschreier, och avslutningsraden konstaterar lakoniskt: ”Den 30 januari utnämnde rikspresidenten författaren av boken ”Mein Kampf” till rikskansler.” Sedan kommer de politiska händelserna slag i slag: riksdagshusbranden, trakasserier, förföljelser av judar. På romanens privatplan går det ut över möbelfirman Oppermann sedan nazisterna infiltrerat den. Den begåvade brorsonen citerar innan han sväljer sin dödsdos av sömntabletter hästhandlaren Michael

Kohlhaas i Kleists roman, han som inte godtar den oförrätt han utsätts för utan går till vägs ände i sin jakt på rättvisa: ”Om jag ska trampas av fötter så vill jag hellre vara en hund än en människa.”

Och så följer tredje delen i krönikan. Nu har nazisterna tagit över och terrorn tilltar efter riksdagshusbranden: ”de har cyniskt brutit sina högtidliga löften, trampat sönder lagen, förvandlat ordning och civilisation till godtycke, oordning, brutalitet. Tyskland har blivit ett dårhus i vilket de sjuka bemäktigat sig sina väktare. Inser världen detta? Vad gör den?” Politiska motståndare fängslas och mördas, tjänstvilliga läkare skriver ut falska dödsattester, den plomberade kistan sänds till familjen som får betala omkostnaderna men förbjuds att öppna den, arbets- och koncentrationsläger inrättas, egendomar tas i beslag: ”Lögn och våld gick in i varandra… under de första månaderna av det folkliga väldet avrättades fler människor än under de föregående femton åren.”

Och familjen Oppermann skingras: brodern Edgar som är en framstående läkare räddar sig undan till Paris, brodern Martin till London, brorsdottern Ruth till Tel Aviv, Men den blide Gustav blir alltså inte mycket mer än femtio år gammal. På hans dödsattest står det omskrivande ”debilitas cordis”, hjärtsvaghet. Feuchtwangers roman skrevs snabbt och gavs ut på Querido förlag i Amsterdam, och den översattes direkt från manuskriptet nästan genast till svenska av Karl Fägersten som var noga med att följa sin politiska övertygelse när han valde de böcker han ville översatta. Av artikeln om honom på Svenskt översättarlexikon kan man läsa sig till att han tidvis levde under knappa omständigheter. Han hade hoppats bli förmögen på sin uppfinning av knarrfria skolbänkar, men det slog slint.

”Det mörknar över vägen,/ det börjar bli tungt att gå.” Den tungsinta versen i en av Hjalmar Söderbergs noveller aktualiserades för honom under den tyska ockupationen av Danmark. Kanske ska man inte överdramatisera dagshändelser och inte övertolka tidens tecken, men nog lägrar sig mörkret allt mer på många håll just nu, inte minst i USA där mörkmännen tar över, språket urholkas, lögnerna står som spön i backen, och omsorgen om samhällets olycksbarn ersätts av cynism i den budget som just lagts fram: idel dumhet, dryghet, egoism, nepotism och narraktighet… Hur det mörknade över Tyskland in på 1930-talet får man en ingående bild av i Feuchtwangers roman. Att det gör det också i det stora landet i väster just nu behöver man inte se många tv-nyheter eller öppna många dagstidningar för att kunna konstatera.

 

 

 

Ivo Holmqvist

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen