Att skriva sig till frigörelse - Tidningen Kulturen




Helene Cixous. Foto: Olivier Roller

Essäer om litteratur & böcker
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

’Det började med språket. Det vi blev och det vi gjorde genom språket. Det vi gjorde varandra. Det vi gjorde verkligt. Materialet vi byggde våra tankar och vår längtan av.’ Ur Spår av Antigone, Christina Ouzounidis




Christina Ouzounidis Foto Malena Engström

Christina Ouzounidis Foto Malena Engström

 

Har vår sexualitet förtryckts för att döljas, så har det skett genom kolonialisering, genom att tagits gisslan av männens blick, skapad av dem, för deras blickar, på deras villkor. De 'hemliga härskarinnor' som Cixous talar om måste bli fler. Att läsa Cixous text och göra den till din egen. Det är en uppmaning. Kanske en utmaning, som alla kvinnor idag fort som attan borde anta. Så jag tar till mig Medusas Skratt och gör den till min egen.

Annons:



För första gången i svensk översättning (Sara Gordan och Kerstin Munck) ger nu bokförlaget Modernista ut essän Medusas Skratt. Le Rire de la Méduse kom ut 1975 och är den franska författaren Hélène Cixous kanske mest uppmärksammade essä. I 30 intensiva sidor uppmanas alla kvinnor att frigöra sig från patriarkatet, genom att engagera sig i sina egna kroppar, känna dem och skriva om dem. Angeläget, välplacerat i tiden, rent av nödvändigt.

Istället för att, som ofta görs i dagens feministiska texter, fokusera på den politiska aspekten, de torra, faktamässiga och rationella sidorna av kvinnokampen, söker Medusas Skratt sig in i kvinnan på ett existentiellt plan. Det är märkligt hur mycket vi faktiskt behöver det. Kanske är det så att vi ännu inte riktigt varit mottagliga? Att det är först då vi långsamt börjat ta plats, fått mer faktiskt medialt, politiskt, utrymme på den officiella arenan och börjat bryta upp den patriarkala ytan, som det på riktigt skapats plats hos oss för ett i grunden personligt engagemang, möjligheter att ta tag i dessa frågor, utan att de vackra och kreativa tankarna spärras av undertryckt ilska.

'Hon som tiotusen gånger sju gånger har vridit sin tunga i munnen innan hon inte talat, antingen har hon dukat under av det, eller så känner hon sin tunga och sin mun bättre än någon.'(Hélène Cixous, Medusas Skratt)

Självbild och kamp

Humor kan ofta vara bästa vapnet i en strid. Feminisismen har länge haft stämpeln att sakna just detta, med rätta kanske, men också av en anledning. Så himla kul har ju jämställdhetsdebatten inte alltid sett ut. På senare tid har den feminismistiska kampens tidigarr fullt naturliga ilska dock tagits över av pricksäker humor, avväpnande och bitskt på samma gång. Med goda resultat. Utåt sett, för omvärlden, och därmed för debatten och den politiska framgången.

Och inte minst för rörelsens självbild. Det viktigaste återstår nämligen; självbilden. Att finna oss själva i allt detta, eller som Cixous förklarar det; att skapa oss själva. Att helt utanför det redan existerande bygga oss en egen arena innan vi kvävs av patriarkatet. Att manifestera och synliggöra den 'mörka kontinent' som patriarkatet alltför länge förvisat oss till.

'Den nya historien kommer, den är inte en dröm, men den övergår den manliga fantasin, och med goda skäl:' (Hélène Cixous, Medusas Skratt)

Ur den synvinkeln sett är det avsaknaden av en enkel form av humor som blir så stark i Medusas Skratt. Det blir upplyftande på en starkare nivå då hon talar direkt till oss som mänskliga varelser, inte bara som delar av en samhällsgrupp.

'Skriv dig: din kropp måste göra sig hörd.'

Det är en uppmaning. Inte på något sätt fördold. Med handen, eller kanske pennan, sträckt i vädret uppmanar Cixous alla kvinnor till kamp. Men texten är inte arg. Den är bestämd, målmedveten, vilket gör den uppriktigt lidelsefulla poesin blir så stark.

'Det räcker med att betrakta Medusa framifrån för att se henne: och hon dödar inte. Hon är vacker och hon skrattar.' (Hélène Cixous, Medusas Skratt)

Den nya kvinnan frigör sig från den gamla

'Den nya kvinnan frigör sig från den andra' skriver Cixous. De negativa splittringarna inom feminismens olika inriktningar är ständigt närvarande, och lika destruktiva för kampen som splittringar alltid är. Generationer, samhällsskikt, kulturell samhörighet; vi måste gå vidare, integrera och lämna. Respektera och lära oss av varandras brandtal, inte fastna.

Medusas Skratt är ett friskt inlägg i den feministiska debatten idag. Kanske för att den inte ens är en debatt, ingen åsikt, utan riktar sig till kvinnorna-människorna. De 'hemliga härskarinnor' som varit tysta så länge, som nu en och en måste lämna sina gömställen och ta den 'mörka kontinenten' i besittning.

Suffragetterna var hånade, precis som rödstrumporna, precis som Feministiskt Initiativ och de flesta andra organiserade försök att ta tag i kvinnoförtrycket. Det ter sig väl då ändå lite skumt att en teveserie som Fröken Frimans krig kan vara så uppskattad. Tuffa brudar liksom. Att det är lättare att stötta en kamp retroaktivt är kanske naturligt, samhällsomstörtande företeelser, paradigmskiften och revolutioner, behöver ju på något sätt bevisa sig, men desto viktigare då att vi som redan nu kan anamma förlöjligade ord som kvinnoförtryck och kvinnokampen inte ger vika.

Kött är ord

'Jag är rymligt sjungande Kött, där ingen vet vilket jag som inympats, mer eller mindre mänskligt men framför allt levande, eftersom det är i förvandling' (Hélène Cixous, Medusas Skratt)

Kampen för möjligheten till självförverkligande är en kamp för livet. Ord är frigörelse. Ska vi någonsin kunna ha en seriös debatt om feminism i Sverige måste vi börja ta de faktumen för självklarheter. Odiskutabelt. Självklara-givna utgångspunkter.

I Medusas Skratt är det ordet som har huvudrollen. Ordet är kropp, kroppen är ord, men inte nödvändigtvis det kommunicerande ordet, utan det skapande ordet. Det frigörande ordet, det ord som manifesterar oss och gör oss påtagliga inte minst för oss själva. Cixous uppmanar oss att sätta ord på våra kroppar, låta dem höras, skapa ett språk som tillhör oss, så att vi kan avvisa tanken om texten som något naturligt manligt.

'Oraldrift, analdrift, röstens drift; alla våra drifter är goda krafter, och bland dem finns driften till dräktighet – precis som lusten att skriva: en lust att leva livet inuti, magens lust, tungans, blodets.'
(Hélène Cixous, Medusas Skratt)

 

 

ouzounidis antigone omslag mb 0

Alla drifter är goda krafter

Feminismen har så många ansikten, så många tider och epoker, så många generationer, alla olika men alla med samma syfte: att finna ett språk, en värld där våra kroppar och våra upplevelser får vara våra egna. Orakade armhålor, FEMEN, fittkonsten och menssnack har sin plats som strävanden efter att skapa en kollektiv existens, äntligen på kvinnors egna villkor. I Medusas Skratt går Cixous längre in i oss med sina uppmaningar. Hon uppmanar oss att göra synligt det som mannen av flera anledningar behövt hålla fördolt. För allas skull. För att mänskligheten inte ska fortsätta vara halv.

Kärlekens paradox

'Det går inte att berätta om mannen.
Det går inte att älska honom.
Det går inte att förlåta honom.
Det kan aldrig vara synd om mannen eftersom han inte finns.
Mannen finns inte, därför bär han heller ingen skuld.
Mannen är en narcissistisk störning.
Mannen är ett symtom....'
(Christina Ouzounidis, Spår av Antigone)

Allt detta rör alltså även männen. Våra kroppar är inga självklarheter, eller, våra upplevelser av dem är inte självklart universella. Därför hävdar jag att det är direkt skadligt att inte ta med dem i beaktning, ta med dem som upplevelser, den egna kroppen som personlig upplevelse, i relation till till exempel allt.

Och då alltså att dela med sig av detta, som ett led i en fullkomlig självförverkligande. Denna möjlighet har, Cixous uttrycker det så väl, varit endast männen förunnade.

I denna självförvekligande handling hon gör, att skriva sig själv, skildrar hon också det som i det här fallet blir endesperat vilja efter ren och konfliktfri kärlek till mannen.

'Det förstås. Jag vill ha allt. Jag vill ha hela mig med hela honom. Varför skulle jag beröva mig själv en del av oss? (Hélène Cixous, Medusas Skratt)

Cixous formulerar kärnan i paradoxen i den heterosexuella kärleken: hon ger ord åt längtan efter den absoluta romantiken.

Hemliga härskarinnor

Har vår sexualitet förtryckts för att döljas, så har det skett genom kolonialisering, genom att tagits gisslan av männens blick, skapad av dem, för deras blickar, på deras villkor. De 'hemliga härskarinnor' som Cixous talar om måste bli fler.

Att läsa Cixous text och göra den till din egen. Det är en uppmaning. Kanske en utmaning, som alla kvinnor idag fort som attan borde anta. Så jag tar till mig Medusas Skratt och gör den till min egen.

Och bugar och bockar och lovordar Modernista för att de erbjudit den möjligheten.

 

Källa:

Medusas Skratt, Hélène Cixous, Modernista 
Spår av Antigone, Christina Ouzounidis, Modernista 
 

Ida Thunström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen