|
|||
| Litteratur: Helena Tolvhed. Nationen på spel |
| Kritik | |||
Kropp, kön och svenskhet i OS
Helena Tolvhed, historiker och idrottsvetare vid Malmö Högskola har i sin doktorsavhandling "Nationen på spel" gått igenom populärpress som skrivit om OS mellan 1948-1972. Hon har synat dess rapportering avseende begrepp som kropp, kön och svenskhet i skildringarna av tävlingarna och hon har i denna analys utgått från Foucaults uppfattning "det finns ingen sanning oberoende av makt". I OS-rapporteringen ligger konsekvent bilden av den svenska manligheten i främsta rummet. OS har i populärpressens rapportering under dessa OS huvudsakligen varit en fråga om maskulinitet enligt Tolvhed och denna har konsekvent sammankopplats med nationens moraliska värden och dess ära. Den svenska nationen blir den manliga kroppen och den svenska manlighetens egenskaper blir den svenska nationens uttryckliga särdrag. Maskuliniteten förkroppsligar nationens längtan, styrka och avgränsningar. Nationens och maskulinitetens diskurser sammanflätas . Tolvhed visar också på hur segraridealen till nationens ära enligt den gängse diskursen rimmat illa med en svensk kvinnlighet och därigenom reducerar det kvinnliga deltagandet till "lekar". I rapporteringen blir de kvinnliga deltagarna istället utsatta för frågor om deras skönhet och deras "vimmel" i OS-byarna, detta också för att "balansera" och reducera "riskerna" för en "maskulinisering". Denna hotande "muskelfiering" av kvinnorna när de deltar i kroppsutvecklande sporter måste således "balanseras" genom kommentarer kring de kvinnliga deltagarnas graciösa uppenbarelser. Det omvända gäller kommentarerna kring de manliga deltagarna om de uppträder till exempel som konståkare där "manliga" epitet måste till för att "uppväga". De fem tidningar i populärpressen som Tolvhed undersökt är Bildjournalen, Idun, Se, Veckojournalen, Vecko-Revyn och de speglar enligt Tolvhed väl uppfattningarna i dessa frågor under respektive tidsperioder och utgör därför ett bra studiematerial. Tolvhed menar att OS blir till en expressiv arena där "det svenska", förhandlas, harmoniseras och förverkligas i olika tekniker och där formerna för ett "vi" avseende nationen konstrueras bland annat med stöd i nationsflaggor, invigningsceremonier och nationalsånger vilket understryker att det är nationen som idrottarna företräder. "Svenskheten" som exponeras vid tidningarnas OS-rapporteringar under åren 1948-72 kan dessutom sägas var utskriven ur de "svenskgrenar" som varit framgångsrikast och genererat flest medaljer till Sverige under dessa OS företrädesvis i vintersporterna där längdskidor dominerat och i sommarolympiadens uthållighetsgrenar som långdistanslöpning och koncentrations- och precisionsgrenarna höjd och spjut. Här sammankopplas karaktären som man menar krävs för utövandet av dess grenar med "de svenska nationaldragen". I rapporteringen beskrivs längdskidor som en moralisk högtstående gren där självdisciplin och uthållighet utgör principerna som står i god samklang med "det svenska" medan den enklare och mindre krävande utförsåkningen är till för "lättsinniga" sydeuropéer. Man kan enkelt och schematisk säga att Helena Tolvheds avhandling beskriver ett "nationens språk" specifikt angående dess självuppfattning vid dessa tidpunkter men att denna diskurs är under ständig omförhandling, uppdatering och förstärkning. Det handlar också om hur dessa tidningar bygger och använder sig av ett nationellt "vi" som antas vara ett homogent "vi" och ett "vi" som självklart tar ställning för att bli hissat som ett svenskt "vi" vid eventuella segrar. Här talas om "våra" bakslag och "våra" framgångar. Närvaron av konungen markerar att tävlingarna är en angelägenhet för hela den svenska nationen. Det är en mycket intressant och givande och i vissa stycken komisk exposé som Helena Tolvhed erbjuder över de värderingar som manifesterats i populärpressens rapportering från de olika olympiaderna där hon tydligt redovisar hur synsätten befästes och cementeras men också omarbetas och omförhandlas i sina olika diskurser genom åren. Benny Holmberg
|
