|
|||
| Litteratur: Cristina Cuadro och Rudi Miel, Teckningar: Dominique David, Sjukt vatten |
| Kritik | |||
Som att tvångslyssna på Nils Lundgren
Seriealbumet Sjukt vatten gavs ut för första gången inför EU-valet 2004 och har sedan dess kommit i nyutgivningar, serien har även funnits tillgänglig på nätet. Valet 2004 var annars det som gick till historien för att 363 472 myndiga (?) svenskar röstade på munväderpartiet Junilistan. Om det var nämnda seriealbum som gjorde partiet populära i stugorna eller inte är svårt att avgöra. Möjligen var rösterna en protest mot slöseriet med resurserna. För ett stort resursslöseri är vad Sjukt vatten är. EU-publikationen tycks ha som mål att intressera allmänheten för det parlamentariska arbetet, men även att ändra på bilden av den företagarvänliga övermyndigheten i Bryssel och Strassburg, som den till syvende och sist alltid har varit och är. För att ändra på bilden av att det som är bäst för storföretagen också alltid är bäst för den lilla människan har författarna valt att berätta historien om hur ett kemiföretag försöker smutsa ner en konkurrent, en historia som berättas sida vid sida med att ledamoten Irina Vegas lagt fram ett nytt lagförslag om renare vatten. Allt tecknat i den mest konventionella av belgiska stilar. Tråkigt så det förslår och nästan lika tråkigt som att behöva tvångslyssna på en torgmässande Nils Lundgren. Gustaf Andersson
|
