|
|||
| Litteratur: Sofi Oksanen, Utrensning |
| Kritik | |||
Skrämmande men ändå så bra
När finska Sofi Oksanen debuterade med Stalins kossor stod två konflikter i centrum. Den ena gällde huvudpersonen Annas kropp och ätstörningarna, det andra förhållningssättet till det estniska ursprunget och Stalins deportation av sovjetfientliga ester till Sibirien. Oksanens nya roman, Utrensning, kombinerar också enskilda kvinnoöden och estnisk närhistoria. Berättelsen sträcker sig i växlande sjok från 30-talet och fram till tiden efter Sovjetunionens fall. Här finns den strävsamma och modiga Aliide, som plågad trampar i den korkade systern Ingels skugga, medan Ingel dansar bredvid frihetskämpen Hans. Och trots att Hans aldrig tittar på Aliide organiserar hon bygget av ett lönnrum, iscensätter ett falskt rånmord och genomlider tortyrartade förhör med ryssarna i kommunhusets källare för att skydda honom. Aliides liv är ett långt band av listiga lögner och bräckliga segrar, men frågan är om hon inte någonstans på vägen förlorade sig i avundens mörker och fastnade i förnekelsens klor. Saker och ting börjar i alla fall gunga när hon som gammal kvinna hittar ett sargat människobylte i sin trädgård. Det är Zara, en rysk flicka som lockats till väst, fastnat i ett traffickingnät och som på en prostitutionsresa mellan Berlin och Tallinn nu rymt från sin hallick. Aliide tar in henne i sitt kök, och långsamt går det upp för henne att Zara inte svimmat under just hennes gårdsbjörkar av en slump. Utrensning skrevs ursprungligen för teaterscenen, pjäsen hade premiär i Finland 2007 och gästspelade på Dramaten i Stockholm året efter. När Utrensning nu utkommer som roman i Sverige, översatt av Janina Orlov, har boken redan tilldelats den finska motsvarigheten till Augustpriset och nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris. Och det är utan tvekan en mycket välskriven roman. Oksanen plockar fram de riktigt svulstiga riktlinjerna för ett romanbygge ur gömmorna och skriver fram en berättelse som både är ett personligt öde och ett kollektivt trauma. Tidsplanen blandas, förklarar och komplicerar varandra, cirklarna växer oavbrutet och de bärande bihistorierna blir hela tiden fler och fler. Oksanen framkallar detaljerna med vibrerande spänning och silar gripande de historiska linjerna genom ett feministiskt filter. Aliide och Zara är båda plågade kvinnor med tunga hemligheter, men mötet mellan dem är inte bara ett möte mellan två generationer av offer, utan också ett möte mellan två generationer av ofrivilliga förövare. Utrensning är en brutal berättelse, där den förintande skammen och viljan att överleva går sida vid sida. Resultatet är lika fasansfullt som det är välkomponerat. Jonna Fries
|















