|
|||
| Litteratur: Dimitrios Iordanoglou, Antiken by Night. Sex, droger och dildos i den klassiska och inte |
| Kritik | |||
Antiken transformerad genom modern populärkultur
Antiken är het igen men är den bara en chimär? Är vår föreställning om "Antiken" bara summan av forskningsresultat, bokutgåvor och tänkta tankar? Finns det flera "Antiken"? Dimitrios Iordanoglou är grecist och forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet och har skrivit boken "Antiken by night", en skrift om erotik och poesi i den klassiska litteraturen. Konkret handlar den om sex, droger och dildos. Syftet, säger Iordanoglou, har varit att skriva om hellenistiska texter som sällan berörs och i det svenska sammanhanget skriva nytt om dessa. Antiken är vår identitetsskapande barnkammare och vår kulturella pensionsfond menar Iordanoglou. Och den är åter på gång. I populärkulturen vimlar det av anknytningar. Hollywood har tagit sig an Troja Thermopyle och mer litteratur i ämnet har också kommit ut eller är att vänta och intresset stegras oavbrutet. "Var superhjälten Odysseus en mediehora? Hur gick tjejsnacket om dildos i Alexandria? Var filosofikejsaren Marcus Arelius en tjackpundare? Dessa retoriska frågor från Iordanoglou, fotade i modern media- och populärkultur, ställer det hela på sin spets för att öppna upp det överseriösa allvar och den betungande status som låser fast de klassiska texterna i antikt damm. Hela angreppsmetoden i denna bok görs utifrån en populärkulturell, nutida estetik som med tillhörande språkbruk hanterar den hellenistiska poesin för vad den egentligen är inte för vad den bör vara. Iordanoglou vill bryta sig ur den invanda föreställningen om den hellenistiska poesin och han gör det genom att avslöja en hel del fördolda skatter i klassiska texter kring sex, droger och dildos som finns djupt nedtonade eller rent av är retuscherade eller censurerade i de översättningar som finns på svenska. Det kan handla om hur de äktenskapliga sängarna användes. Pojksex som omväxling i stället för att ligga med frun? Vem sålde den där underbart röda dildon, mjuk som sammet? Vilken drog var bäst när man ville glömma? Med sin bok önskar Iordanogolou motverka det svärmeri och den inskränkthet som han menar härskar på institutionerna och omger forskningen i studierna av klassikerna. Iordanoglou varnar för att forskningen kring den hellenistiska poesin begravs i sin egen status. "Något så instängt och bildningshögfärdigt hade jag inte kunnat föreställa mig" citerar han Jan Stolpe, översättare och litteraturkritiker som vid förra årets slut blev färdig med sin översättning av Platon. Faran för en inskränkthet kan anses vara särskilt överhängande i Sverige med dess små institutioner menar Iordanoglou som ser att den klassiska forskningen hamnat i frågesportklass. Här finns ingen omfattande ideologikritik. Här trivs och tiger hälsan stilla av glansen från egen storhet. Då vi gärna utropar oss som västerländsk civilisation och arvtagare i rakt nedstigande led från den gamla hellenistiska kulturen önskar vi ogärna upptäcka de mera fläckiga delarna av densamma. Iordanoglou vill peka på den risk som finns med att maskera och stärka fördomen om hellenistisk poesi som elitistisk, knastertorrt tråkig och världsfrånvänt död. Han slåss här mot att tolkningarna är traditionella, traditionsbundna och att detta förhållningssätt begraver den hellenistiska poesin i en museal form. Här finns istället dolda skatter att upptäcka menar Iordanoglou. Boken är indelad i tre avdelningar där ämnena är sex, droger och dildos i nämnd ordning. Iordanoglou skriver: "Det erotiska och poetiska har attraherat varandra in till utbytbarhet genom hela den västerländska litteraturen." Och följdfrågan blir : Antiken då? -Forget about it! replikerar Iordanoglou. Den antika litteraturen bågnar av sexualiseringar! Det är en levande och fängslande inblick i vilka dolda skatter av lust som finns nedgrävda i det "tråkiga" klassikerna. Boken är en viktig inlaga om dels hur forskningen bedrivs men också om hur genusfrågorna hanteras vad gäller innehållet i de klassiska texterna. Den är lärorik och läsvärd och avgjort rolig även för den som inte besitter alltför stora kunskaper i klassisk litteratur och kultur. Benny Holmberg
|
