|
|||
| Litteratur: Don DeLillo, Ratners stjärna |
| Kritik | |||
Orgiastisk resa i naturvetenskapligt abrakadabra
Ratners stjärna publicerades första gången redan 1976 och kommer först nu på svenska i smidig språkform av Rebecca Alsberg. Det är svårt att avgöra vid en första inläsning i den 500-sidiga abakadabratexten om den är ett relevant bygge med sin täta begreppsanvändning kring funktioner och formler, fraktaler och koder eller om det är ens eget lilla magra matematiska grundforskningsmaterial som är alldeles för glest och bräckligt för att uppfatta och därmed förstå dessa forskares verbaliserande. Hela romanen väller ut i en galaktisk faktaexplosion som man inte kan följa, i alla fall inte om man tröttnar vid den första aritmetiska ekvationen... ”Jag försökte bygga en roman inte bara i någon mån om matematik utan som matematik. Det skulle vara en bok som rymde, mönster, ordning och harmoni sådant som den rena matematiken eftersträvar”. Så har De Lillo sagt. Och nja, för en enkel lekman blir det nog mera av oordning, disharmoni och obegripliga begrepp. Men oavsett detta äger berättelsen en galen och grandios idé hisnande storslagen i sin ytspänning som en hel simultan värld. Denna värld ska enligt Don DeLillo ha inspireras av Alice i Underlandet och dess skapare Lewis Carrol. Upptakten är spetsad och skön med det fjortonåriga geniet Billy Twillig som skall dechiffrera en gåta i form av en kod utsänd från en främmande himlakropp - Ratners stjärna- där världen andäktigt väntar på en lösning. Alla har försökt, till och med den världsberömde och märkvärdige Endor som dock ger upp och försvinner ned i ett hål i marken där han fortfarande sitter ( tror jag)...det gäller troligen en talserie som skall lösas... När Billy Twillig stiger ombord på flighten Sony 747 bär det av i en orgiastisk resa genom ett naturvetenskapligt moras, ett skälvande valv av siffror inspirerade i den populärvetenskapliga fantasins generösa namn. ”Abskissan för slutpunkten av en båge på en enhetscirkel centrerad i origo...” Jovisst. Säkert...För den som inte kan bärga sig kan jag nämna att Abskissan inte är besläktat med Abedissan eller så utan betyder: ”Den horisontella axeln i ett cartesiskt koordinatsystem”. Så nu vet ni det. Det blir behov av matematiklexikon och dechiffrering om man vill vara med i textleken. Om man inte som den fjortonårige huvudpersonen Billy Twillig är toksnille inom teoretisk matematik...Puh...det känns som de där två dubbeltimmarna i matte en fredagseftermiddag när ögonen faller ihop som tomma potatissäckar...och man hunnit till sidan 405 där rubriken på nytt stycke: ”Jag tappar andan” får läsaren att reagera precis som när man sitter på bussen och somnar och vaknar upp med ett ryck. Jag förstår att DeLillo har blivit klarare och mer stringent och därmed också mer läsbar i sina senare verk. Benny Holmberg
|
