|
Skrivet av Jonna Fries
2009-12-07 kl. 19:00 |
 |
 |
|
|
Litteratur: Stina Aronson, Tolv hav
|
|
Kritik
|
|
Stina Aronson · Tolv hav
Förlag: Rosenlarv · ISBN: 978-91-977935-0-6.
Att läsa diktsamlingen Tolv hav är att kasta sig in i en glödgad förening av passion och vrede. Här finns en innerlig längtan och lust som inte alls stämmer överens med den av patriarkatet utstakade levnadsnormen för en kvinna.
Tolv hav släpptes ursprungligen 1930, under pseudonymen Sara Sand. När boken nu kommer i nyutgåva har Stina Aronsons riktiga namn skiktats fram ur dunklet. Boken släpps dessutom med ett brinnande förord av Anna Jörgensdotter och ett djuplodande efterord av Nina Lekander. Det är uppkäftig modernistisk diktning och dagsaktuella analyser för hela slanten.
Att återutge äldre litteratur för att rädda den ur glömskan är ledorden för Rosenlarv förlag. Efter Feberboken och Syskonbädd är Tolv hav den tredje Aronsontiteln som förlaget släpper. Det är en diktsamling som balanserar på kaosets rand. Kollisionen mellan vanmakt och passion frammanar en sinnlig metaforik som med sin rappa och avklädda ton aldrig upphör att förvåna.
”Ta hit din piska, brännmärk mig”, skriver Aronson rått.
Hon fortsätter: ”Jag är ingen kvinna, / ingen gästfri famn, ingen vit bassäng kring din springbrunn”. Den kvinnobild Aronson förmedlar ligger bortom konventionens väna blomma, det är hon medveten om. På grund av det finns en gnistrande ilska, men den handlar mer om en protest mot kvinnans tuktade behov än att be om bestraffning för medvetna normöverträdelser.
Det Aronson betonar är övervägande ett friare kvinnoideal, och dess brottningsmatch med makten. ”Min plåga är jaget, / som är som jordfängelset / omkring min marmortorso”, skriver hon sorgstunget över den kvinnliga lotten av begränsning och kvävd individualism. Det är en insikt som knappast kan formuleras med större tyngd och skärpa, och ändå verkar jagets kontrasterande och möjliga räckvidd vara så enorm i detta perspektiv.
Det som gör Aronson så spännande är blandningen det tuktade och det framfusiga, kontrasten mellan den skära drömmen och den blodröda hettan, den personliga frihetstörsten och det framåtskridande omvärldsgreppet. ”Jag har en hemlighet / med allt levande i världen / och med framtiden, / som är som späd grönska”, skriver Aronson. Hon vet att hon är någonting på spåren, någonting som ännu går i otakt med tiden. ”Före mina systrar”, skriver hon, ”står jag upp i halvmörkret och söker nya ord / till den kunskap jag anar”. Hon vet att hon går i framkant och hon är fast övertygad om att hennes tankar snart ska gå i takt med tiden.
Tolv hav är en intensivt pulserande diktsamling som verkligen förtjänar att lyftas in i ett nytt årtusende, och det både för det stormigt feministiska tankegodset och för det okuvat modernistiska formspråket.
Jonna Fries
Stöd Tidningen Kulturen - köp boken hos Adlibris eller Bokus.
|
