Svart, kompakt, stilrent - mot en undflyende nollpunkt
Samuel Beckett Trilogin [Molloy, Malone dör och Den onämnbare] översättning Lill-Inger Eriksson förord Jesper Olsson Modernista
Att söka en nollpunkt. En plats, ett tillstånd där ingenting finns. Att gripa tag i detta undflyende. Att reducera all indentitet, medvetande, människor, ingenting, inga ting, noll.
Jag är i min mors rum. Det är jag som bor där nu. Jag vet inte hur jag kom hit. I ambulans kanske, i något slags fordon i alla fall...
Molloy flyttar in efter sin mor, gör i hennes kärl, arbetar fast ändå inte, tiden går, någonstans är det som förr men ändå inte...och han vet inte mycket, kanske har han en son, kanske inte, och varför han arbetar utan pengar, vet han inte, eller om han arbetar överhuvudtaget, egentligen, och hur hans mor dog eller om hon redan var död när...
Malone dör...Snart är jag i alla fall äntligen alldeles död...han är döende...han blir stum, ljudet försvagas...allting dämpas ner...maten ställs ändå in...föregående dags tallrik byts ut mot en ny...
Den onämnbare
. Var nu? När nu Vem Nu? Ensam. Inget namn. Bara några sprattelgubbar. Malone är där. Passerar förbi. Hit och dit. Livet som en basarstämning. Ett kommande och ett gående. Ska ta bort dom sen. Sprattelgubbarna. Och. Tingen? Inga ting. Ingenting. Intighet.
Man tror att man bara vilar sig för att kunna ta i bättre sedan eller utan baktanke, och det dröjer inte länge innan man är oförmögen att över huvud taget göra någonting mer.
Man kan säga att Trilogin med dessa tre verk ,Molloy, Malone dör och Den onämnbare sammanfattar Samuel Becketts inställning till livet. Att de tre verken strålar samman i en strävan mot en slutstation, dels i sina olika ingångar men också i trådar till varandras verkligheter, och till ett ingenting, utan människor, utan ting. Med Molloy som flyr, Malone som rör ihop begreppen i närhet till döden och Den Onämnbare utan språk och identitet. Det är sökandet efter nollpunkter, att livet bara är ett kort ögonblick av ljus, sedan återstår mörker. Man föds och det enda man kan vara säker på är att man ska dö.
Trilogin med de tre Molloy, Malone dör, Den onämnbare tog sju år för Beckett att skriva och är tillsammans med I väntan på Godot Beckets mest kända verk. Samuel Beckett erhöll Nobelpriset 1969 men kom inte själv till Sthlm utan skickade en bulvan för att hämta priset. Han avled 1989.
Trilogin är en sober utgåva som ger mycket väl förtjänad heder och glans åt Modernista när nu Samuel Becketts tre genombrottsverk för första gången presenteras i en enda volym på svenska i ett utförande där förlaget visar stor respekt för denna Beckettklassiker med form och utförande i samklang med innehåll, svart, kompakt, stilrent som en bibel ja som en Becketbibel... med några utvalda ord av Lars Mikael Raattammaa och förord av Jesper Olsson som sammanfattningsvis säger att Beckett skrev med sikte på en undflyende nollpunkt.
Benny Holmberg
|