Ett Tjeckien upplöst av flera unika berättelser

Red. Tora Hedin, Mats Larsson & Lova Meister
Tjeckien berättar: I sammetens spår
Övers. Eva-Kersti Almerud, Tora Hedin, Hanna Lagerlöf, Mats Larrson & Lova Meister
 Tranan

I en artikel publicerad i Aftonbladet om årets nobelpristagare Herta Müller beskrivs hon som en författare som "återupprättar den rumänska erfarenheten". Det vore försåts fel att förneka inflytandet av Rumäniens historia i Müllers litteratur men att tala om en rumänsk erfarenhet är ändå att förenkla en hel befolknings olika livsöden. På samma sätt kan det uppfattas som problematiskt att ge ut en antologi med noveller av tjeckiska författare med titeln "Tjeckien berättar: I sammetens spår".

Som läsare får man anledning att fråga sig om den är representativ, vilka författare fick inte vara med och i så fall var det eftersom de inte var tjeckiska nog? Det är emellertid en problematik som tagits i beaktande vid urvalet till denna antologi.

Tjeckien berättar: I sammetens spår ingår i en hitintills femton volymer lång berättarserie utgiven av förlaget Tranan med noveller från flera av världens alla hörn. Ambitionen, som kan skönjas redan i titeln, har varit att lyfta fram några av de författarskap som växte fram i Tjeckien efter revolutionen. Därför har ett av kriterierna varit att texterna ska vara publicerade efter 1989. Det rör sig alltså inte om de författare som dess för innan verkade som dissidenter. Sammanställningen ämnar istället skildra tiden efter det att ivern över den nya pressfriheten hade lagt sig.

Utifrån de premisserna är det annars den litterära kvalitén som främst har kommit att avgöra urvalet och där får jag säga att redaktörerna gjort ett imponerande arbete.

Tjeckien finns med, ibland till och med omnämnt i några av novellerna. Men det är ett Tjeckien upplöst av flera unika berättelser som rör sig innanför och utanför dess gränser. Vi finner denna rörelse dels i handlingen men också i variationen av distinkta stilar hos de olika författarna. Ett tydligt exempel är bl.a. Michal Ajvaz som inleder antologin med sin novell Skalbaggen. Där tas läsaren med i sökandet efter ingången till det underjordiska Malakitpalatset. En resa Ajvaz flitigt har byggt upp med hjälp av en intertextualitet och fantasi inte mycket olik Borges och ett språk lika lekfullt som Cortázars.

Temana i novellerna är också flera. Petra Húlova belyser intimt och med ett fängslande vemod tvåsamhetens problematik i hennes berättelse Genom frostat glas. I Avskedet av Lubomír Martinek får vi möta en huvudperson som cyniskt förhandlar med sin partner om hennes graviditet. Martinek rymmer en skarpsinnig dekonstruktion av begreppen barnuppfostran, familj och samhälle i tvivlet hos en individ som vägrar att assimileras.  Jáchym Topol berättar i Huset om en ung man som tillsynes likgiltigt hankar sig fram i ett oroligt Prag strax innan revolutionen. En situation som enbart går ut på att överleva bland människor som sakta bryts ner av paranoia, desillusion och förvirring.

Läsningen genom hela boken håller en med få undantag hög nivå och väcker lusten till ännu mer läsning. Det är ett strålande initiativ från Tranans sida att ge ut novellsamlingar på det här sättet. Som läsare får man en bra överblick och har sedan möjligheten att själv botanisera vidare bland sådant som faller en i smaken. Tyvärr finns de flesta av författarna i antologin inte tidigare publicerade på svenska så vi får hoppas att intresset bland landets förläggare tar fart snarast.

Martin Karlsson