Mot himlen växer gräset i vansinne
Xi Chuan Ansikte och historia översättning och urval Li Li efterord Magnus William Olsson Wahlström & Widstrand
Det är inledningsvis om stjärnorna i mysteriet där hästar glömmer att flyga, där rymd och skymning kommer och anlägger sig och...om vinden, före och efter vinden, när den blåser upp och kvällen i ett land med vidsträckt yta. Det är pålitliga metaforer, välkända upphängningar, på känslor, längtan och tillkortakommande och passerade tider...det är nattfåglar och prasslandet av löv, porlandet av bäckar, och fåglars skrin och hösten och stora snöfall...och upplevelse av livets andra sida...och tiden som en ask tändstickor...när den fluschar upp...och makro- och mikrokosmos, och mer tid...som passerar...och det är mantran, upprepningar, omkväden, repetitiva strofer, prövningar,
som i Upptäckt Till och med myrorna är rädda för natten Till och med stenarna plågas av sömnlöshet Till och med...
tills...
Ett kolsvart träd hejdar mig och håller mig om midjan
Och jag börja lyssna på Xi Chuans poesi i denna antologi Ansikte och historia i urval och översatt till svenska av Li Li. Chuan som är en av Kinas mest betydande poeter och som debuterade på 80-talet presenteras nu utskuren i en sorts helfigur på svenska där Wahlström & Widstrand bör ha all heder av projektet att ge ut internationella poeter i en tid när utgivningen av sådan litteratur inte är den gängse på dagordningen i vårt avpoetiserade och slätrimmade land.
Xi Chuan skriver med ett öra i europeisk och västerländsk poesi med förkärlek för tiden kring början av förra seklet, med bland andra Dante och Borges som förebilder och han har dessutom översatt Ezra Pound, Jorge Luis Borges och Czeslaw Milosz till kinesiska.
Men...när man läser...
...är det först och främst det som Xi Chuan utvinner, hans framletade betydelser och upphittade lägen som spränger och bänder så bra i metaforerna...som det här...i...
Folkvisor Jag tror inte alla folkvisor är genomträngda av gryningens köld...
...där haffar han och griper tag i...folkvisor...genomträngda...av gryningens köld, man ser kanske ett litet blåfruset hus som knirrar i den vinterkyliga februarinatten...så kallt...eller vad...är...det här egentligen?...gryningens köld?...folkvisor?...genomträngda av?..kanske en känsla av...?
Fåren drömmer om frukost och parningar ... En hes röst sjunger med vinden som paus ... Nu när solen gått upp svävar inte längre sången Bara en järnplog, som liknar en jättelik kråka står helt ensam på fältet
Och som i Ekon
En människa är som en stad ett eko
där sedan metaforerna går i vild flykt och bygger in i varandra och i staden förvandlas själarna
...till någon i kappa som står och väntar i dalen vid midnatt
Xi Chuans poesi har ibland något bråttom över sig, att de skall hinnas med mycket i metaforernas introverta dans och interveneras en hel del i textremsornas vilda konkaronger och flygandet av fåglar flyger in i människor eller hur det nu va...och vice versa...men det är mycket genomskinligt och bärande i spännande kast och öppningar. Xi Chuan skriver så vackert lustfyllt ibland att man återigen som gammal diktläsare erbjuds ingångar man aldrig varit igenom vare sig i sin egen verklighet eller fantasi eller i någon annan möjlig eller omöjlig dimension och då är det inte fy skam.
Benny Holmberg
|