Prinsessan heter OLLE

Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Stina Wirsén
Hedvig och Hardemos prinsessa
 Natur & Kultur

På Hardemo skola finns en skäggig magister som är lång som en stång och har händer stora som pannkakor. Han är världens mest rättvisa, men när ungarna bråkar mer än vanligt blir han arg, svimmar och skadar handleden. Och det bara några dagar innan klassen ska få en ny elev.

I magisterns klass går Hedvig, och egentligen är det hon som är huvudpersonen i Frida Nilssons bok. Hedvig har mörkt långt hår, men önskar att hon var blond för det är de sötaste flickorna. Men så en dag ser hon de ännu mörkare lockarna på klassens nya prinsessa! Att någon kan vara så vacker! Av en slump får Hedvig veta en hemlighet av prinsessan och de blir vänner - men snart visar det sig att prinsessan heter OLLE och då börjar klassens retstickor skrika igen.

Hedvig och Hardemos prinsessa

Nilsson är en vild, men jordnära berättare, som inte drar sig för fräcka formuleringar. Hon fångar tredjeklassarna och deras problem med stort allvar och lyfter fram problem där läsaren tvingas värdera argument och välja sida - vilken är inte alltid självklart.

Också karaktärsskildringen är enormt skickligt gjord. Med enkla medel målar Nilsson upp både vuxna och barn, snuddar vid schabloner men formar figurerna utifrån det till något alldeles eget. Hennes gestalter är färgstarka individer, som skiljer sig mycket åt såväl till utseende som till uttryckssätt. Allra bäst - och med mycket humor - fångar hon de vuxna som stolta, mjäkiga, irriterade, småbuffliga typer.

Nilssons språk är över lag fullt av humor. Hon drar sig inte för att vara fräck och låter fantasin ta de mest oväntade uttryck. I dialogen skildrar hon enkelt och effektivt grupptryckets makt, men också hur omständigheterna påverkar individernas röster. I den berättande prosan seglar hon kraftfullt fram med ett allvetande perspektiv, som också det bubblar av eleganta formuleringar och roliga bilder.

För bokens illustrationer står tecknaren Stina Wirsén. Med sina egensinniga teckningar har hon bidragit till att skapa flera ljuvliga barnböcker de senaste åren. Hennes alster i Hedvig och Hardemos prinsessa följer en bekant linje, där konturens rand och ögonens form blir bärare av otaliga nyanser. Trots att illustrationerna går i svartvitt lyckas hon förmedla riktigt färgsprakande figurer och situationer på ett sätt som passar utmärkt ihop med Nilssons språk.

Sammantaget är Hedvig och Hardemos prinsessa en fantastisk barnbok, som använder humor och fördomar för att både gestalta och lösa konflikter. Bakom alla yviga drag, fräcka fraser och spetsfundiga karaktärer finns en fast och finurlig struktur som gör att romanen håller för Nilssons vilda utfall.

Jonna Fries