En turist i det kriminella landskapet

Liam Norberg
Insidan, brotten, pengarna, tiden
Pocketförlaget

Liam Norberg är en av de författare vars skrivande står i ett dramatiskt förhållande till deras eget liv och blir en sorts bikt och direktväg ut ur det gamla livet och ett avstamp att börja något nytt.  Om man jämför Liam Norbergs bok Insidan med Jens Lapidus brottsskrönor Snabba Cash och Aldrig fucka up, så föreligger den bastanta och avgörande skillnaden i att Norbergs berättelse är på riktigt. Man kan också roa sig med att lägga två litterära upcomers bredvid varandra. David Larsson som legat bakom flera tunga värdetransportrån gör i år debut med sin Jag är Wanted och Liam Norberg som avtjänat ett tioårigt fängelsestraff för grova rån ,bland annat 930 miljonerskuppen mot Gotabanken 1990, har kommit med sin Insidan, brotten, pengarna, tiden.

Man frågar sig onekligen om dessa före detta rånare är ovanligt kreativa personligheter som till en början kommit snett i livet men som till slut visar sina exklusiva färdigheter i för samhället mera acceptabla former.

Liam Norberg gör inget för att dölja denna bakgrund. I sin skildring Insidan, brotten, pengarna, tiden, skapar han en ärlig och självutlämnande men också skärpt och snävt stiliserad och sammanhållen självbiografi. Med sin förmåga att bygga upp trovärdighet i miljö och spänning har Norberg en god litterär plattform att förflytta sig på. Språk och intrig får det hela att bära och berättelsen blir mycket spännande utan att bli mer än nödvändigt actionandfådd eller beroende av ämnets spektakulära dramatik utan håller måttet även i de lugnare och mer reflekterande partierna. Genom sin medhavda detaljkännedom får Liam en bredare svung i sin berättelse med en slags långverkan och därmed blir dramatiken tyngre när den får en softare bakgrund. Denna balans är ett kännetecken för en god actionförfattare.

Det blir en uppgörelse med de svulstiga ungdomsidealen som fick honom att söka kriminella lösningar men där han senare inser hur dessa leder till avgrunden. Norbergs självbiografi är en slimmad återberättelse av de viktigaste ögonblicken när Liam gick från förortskille med taekwondokunskaper till rånare och slutligen till att möta Gud.

Det talas mycket om frihet i boken. Vad gör att en ung människa väljer den kriminella vägen, den s.k. lätta vägen som vid ett närmare påseende ter sig förunderligt snårig och fylld av gigantiska och hotfulla berg att överstiga? Inte minst när misslyckandet nästan alltid grinar brottslingen i ansiktet.

Liam gör upp med våldet, med skräcken han försatt oskyldiga människor i och med de ideal som hans ungdom bestod i och vandrar med detta in i spännande frågeställningar där han bitvis fördjupar sig i mer filosofiska frågorna kring att välja väg i livet, att se sig om efter vad som hände och hur och varför det skedde.

Norberg håller upp den kriminella världen som en spegelbild av samhället och slutsatsen blir att samhället får den kriminalitet det bäddar för. Liam talar om en samhällsförändring, som att Folket hus blivit till bingolokaler, att  fattiga människor blir alltmer marginaliserade och Liam ser detta raserade landskap skymta förbi men han orkar inte bry sig, fullt upptagen av sitt eget mörker,  ett inre mörker. Den individualistiska egotrippen har ersatt den kollektiva även för Liam Norberg och han åskådliggöra detta tydligt. Han hakar på drömmen genom att försöka skaffa sig ett ekonomiskt oberoende. Och han ställer effektfullt upp de olika omdömen om honom själv emot varandra. Är han en frihetskämpe från förorten som tar sin rättmätiga del i den nya tidens allmänna huggsexa eller är han en svårhanterlig, multikriminell personlighet, en sociopat utan empati för liv och hälsa?

...En tillvaro utan oro för pengar till nästa hyra och utan skammen att tigga av socialen....Jag hade tagit drömmen i besittning och gjort den till min egen. Varför?  För att förverkliga mig själv som den kreative upprorsmakaren. Konstnärens stulna frihet. Den falska världen med ytlighet, sportbilar, kolakatter och Stureplan var aldrig min. Jag behövde den bara en tid för att undgå tillfällig ångest. Jag hatade den egentligen. Jag var hunden som vände tillbaka till sin egen spya. När man är på fyllan eller har kemikalier i kroppen så skiter man i känslorna. De försvinner, bara för att komma tillbaka med dubbel verkan morgonen efter...

Man kan läsa Liams Norbergs spännande och mycket viktiga bok om sin sejour i kriminalitetens värld med hans egna ord i bakhuvudet:

 Jag var en turist i det kriminella landskapet.

Benny Holmberg