|
Kritik
|
Paradisvägen i Varberg
Anna och Thomas Lyrevik När vi kom till paradiset Illustratör: Ida Björs Natur & Kultur
Sommarlovet är snart slut, men det gör inget, tycker Niki - hon ska ju få träffa sin bästa vän Josef igen. Kanske ska hon också våga berätta att hon är kär i honom. Men när de kommer hem efter vistelsen hos mormor upptäcker de att Josef har flyttat!
Niki bor med sin storebror Abbas och deras ensamstående mamma i ett höghus. Mamman har inte så mycket pengar, så barnen får turas om att få nya cyklar. I år är det Nikis tur, till Abbas förtret. Mamma jobbar på ett sjukhem där den åldriga och senildementa Greta bor. Niki brukar hälsa på Greta, en gumma som det är mer krut i än man först kan tro.
Detta är upptakten till kapitelboken "När vi kom till paradiset.." som vänder sig till barn i mellanstadieåldern. Den är finurligt och roligt skriven och de 129 sidorna rymmer mycket - funderingar kring kärleken, döden, syskonrivalitet, orättvisor och självförtroende. Den gamla Greta är en härlig, livsbejakande gestalt, och trots att hon är gammal och ensam känner man efter att ha läst om henne en frid inför tanken på åldrande och död. Boken påminner lite om Ulf Starks finstämda romaner om möten mellan generationer, men här är huvudpersonerna en flicka och en kvinna, och det tackar jag för! Både text och bild lyckas förmedla det som titeln utlovar, man får en liten glimt av paradiset.
Marja Beckman
|