Att vara bra på att bli våldtagen

Katrine Kielos
Våldtäkt & Romantik
Pocketförlaget

När han släpar in henne i städskrubben och tvingar ned henne på alla fyra är hon i hans våld. Han gör vad han vill och för att ytterligare understryka sin makt och nonchalans och önskan att förnedra klär han inte ens av sig. Efteråt är hon tvådelad. Hon kan inte längre förlika sig med sin kropp. Den lever ett eget liv och tycks kunna glömma snabbare än hon själv.

Det finns en mycket skakande skildring av en våldtäkt insprängd mellan bokens mera teoretiska avsnitt i Katrine Kielos Våldtäkt & Romantik. När boken kom förra året var det inte odelat positiva reaktioner inom feminist- och kvinnokretsar. När nu ett år har gått och Pocketförlaget återkommer med Kielos våldtäktspamflett är det i kölvattnet av en ganska brokiga debatt som följde med första utgåvan.

Vad är en våldtäkt egentligen? Är det en våldshandling utan anknytning till det sexuella? Att man avkönar våldtäkten till att vara en våldshandling vilken som?

Den amerikanska feministen Susan Brownmiller menade i sin bok Våldtäkt  på sjuttiotalet att en våldtäkt inte handlar om sex utan om makt och våld. Mannen våldtar inte för att få sex utan för att dominera.

Katrine Kielos budskap i Våldtäkt & Romantik kan kortfattat sägas vara att Brownmillers idé om att våldtäkten är fri från allt vad sexualitet heter är felaktig. Att brottet istället riktar sig specifikt mot könet och därmed är avhängigt av könet och refererat till detta både i maktrelaterat och sexuellt hänseende. Att frikoppla våldtäktsakten från det sexuella i första hand och könens matkrelation i samhället i andra hand är att göra det väl enkelt för sig och söka komma runt de frågor som uppstår kring en våldtäkts orsak och verkan menar Kielos.  Att befria våldtäkten från sexuella aspekter reducerar enligt Kielos övergreppet till ett våldsbrott vilket som.

Kielos anser att man förlorar den viktigaste referensen och drivkraften till brottet. Könsaspekten. Könsmaktdemonstrationen.

Våldtäkten äger enligt Kielos en mycket sammansatt och komplicerad konstruktion. Det är våld, det är sex i betydelsen en riktad attack mot en sexuell zoon och uttrycker mannens hat och frustration inför egna tillkortakommanden. Denna maktdemonstration skall kompensera mannen och därför är den utförd mot kvinnans vilja och riktad mot hennes kön. Och i efterbörden finns då diskussionen om våldtäktshandlingen är det ultimata uttrycket för männens sexualitet i det patriarkala samhället och/eller en uppvisning av männens ställning i detta samhälle.

Hur tydligt ska ett nej vara egentligen? När domstolarna i flera våldtäktsmål lägger hög skuld och stort ansvar hos den våldtagna kvinnan blir diskussionen självklart koncentrerad kring nejet. Kan en kvinna ge ett tillräckligt tydligt nej? Vad är ett nej egentligen värt? Bevisbördan vid en våldtäkt har ofta legat tung hos offret. Varför sa du inte nej? Sa du nej tillräckligt hårt och eftertryckligt? Var du tillräckligt tydlig? Dessutom uppstår frågor kring kvinnans utmanande klädsel, inbjudande uppförande och eventuella sexuella böjelser. Detta gäller vanligtvis om våldtäkten skett inom nära relationer. Om våldet var tveklöst och undanröjde alla möjligheter för kvinnan som till exempel vid överfall av okänd gärningsman utomhus då menas att hon inte ser sig för. Att en kvinna inte går säker. Att man på detta sätt ofta söker orsaker och förklaringar hos offret.

Kielos komplicerar frågan ytterligare. Hon säger att kvinnan i vårt patriarkaliska samhälle är förberedd för våldtäkt. Att vårt samhälle i sin könsproblematik på alla upptänkliga vis serverar den kontext som gynnar våldtäkten. Att kvinnan helt enkelt är väl förberedd för våldtäkt då allt i detta samhälle är relaterat till mannens makt. Att kvinnans sexualitet inte är självständig utan helt beroende av mannens.

Kring våldtäktsproblematiken föds ett antal särskilda frågor. Att det finns en orättvis fördelning av rädslan i samhället. Kvinnor måste vakta på sig och kan inte gå omkring hur som helst då kan de bli våldtagna. Och till och med frågan om feministiska kretsars aversion mot att exponera kvinnokroppen i form av pornografi kan kompliceras. Kielos ställer frågan: Är den nakna kvinnokroppen kvinnofientlig?

Att Kielos i en passage i texten låter den våldtagna kvinna säga: Jag är fruktansvärt bra på att bli våldtagen provocerade många som troligen också missförstod Kielos poäng, att det i vårt samhälle sker en långvarig förberedelse för kvinnor att hamna i den utsatta situationen.

Benny Holmberg