Tröttsam ejakuleringssörja i avkönande skröna

Samuel R. Delany
Hogg
översättningen Caroline Åberg
Vertigo

Som varande heterosexuell man står bildligt talat kukarna mig upp i halsen i denna bok redan efter de första sidorna med dessa ändlösa orgier i avsugningar och rövknullanden. Det kärleksliv som hinkas i djupa klunkar i denna sperma- och avföringsdoftande roman är så apokalyptiskt omfattande att ingen människa levande född kan ejakulera i den omfattningen. Det är ett evigt spermasprutande, urinsväljande och avföringsrakande och andra orala intag av kroppsvätskor och utsöndringar och det uppstår efter 40-50 sidors oavbrutna ejakulationer ett läge av en fysiskt omöjlig prestation i mängd- och volymhänseende som långtradarchauffören och pedofilen Franklin Hogg Hargus utför tillsammans med den elvåriga kuksugaren och andra hugade avsugare och avföringsrakare.

Författaren till Hogg, Samuel R. Delany, svart, homosexuell och dyslektisk, växte upp ovanpå sin fars begravningsbyrå i Harlem, New Ýork. Han har skrivit bestsäljande science fictionromaner och är professor i litteratur och kreativt skrivande. Samuel R. Delany skrev färdigt Hogg bara några dagar före Stonewallkravallerna den 28 juni 1969 då homosexuella för första gången organiserade sig och krävde mänskliga rättigheter.

Vad ville då Delany med sin bok Hogg? Förutom att den innehåller ren pedofili av kladdigaste och obehagligaste sort så undrar man över professor Delanys litterära och konstnärliga och rent av homopolitiska ambitioner när han ville ge ut denna skröna 1969. Det dröjde trettio år innan den publicerades. Att som förlaget gör jämföra denna skapelse med bland annat Jean Genets är att häda. Genet skrev litteratur. Detta är pubertal homorunklitt.

Att sedan berättarrösten är elvaåringens höjer ju inte trovärdigheten och man blir snart misstänksam om att detta väl ändå är/eller borde vara satir. Pedofiler som gör sig till tolk för sina offer har ju enligt psykiatrin ofta i enlighet med frånvaron av sjukdomsinsikt visat sig besitta en blind punkt i sitt sexuella och sociala seende då de tillskriver offret vuxna böjelser, som hon ville själv den lilla slynan vilket passar in i det faktum att denna bok tillvitar en elvaåring sådana avancerade böjelser.

Som satir kan den tjäna som bild på enfaldigt dunkande hårdporr som aldrig säger nej till något som kan komma tillräckligt långt ned i halsen, slickas eller kladdas med. Om det är menat som underhållning är det tröttsamt. Om det är menat som kittlande sexuell litteratur är det undermåligt.

Om det förutsätts var en publikfriande skapelse så är den verkligen smal. Om förlaget ger ut denna skröna för att den är historisk i sexualpolitisk och litteraturhistorisk mening så må det vara hänt.

Delany är professor i kreativt skrivande och man kan väl säga att den snuskkreativa sidan varit särskilt framträdande i detta kladdepos. Men så vidare kreativt är det inte. Bara entonigt, enfotat enbent. Var det för att se hur långt han kunde gå 1969? Och vad kan detta ge dagens läsare?  Är det en kärleksfull och poetisk skildring mitt bland brutala våldtäkter, pedofili och mord?  Nej egentligen är det en science fiktionvärld där penisarna står som de berömda spöna i backen.

Och kvinnofientlig till den grad.

Det finns en tendens i denna beryktade roman. Kvinnorna är avhumaniserade, förtingligade. Kvinnor misshandlas och plågas knullas och mördas i parti och minut.  Baksidestexten skriver om att smärta och äckel inte står i motsättning till poesi och njutning och där orenheten och våldet är det mest mänskliga och intima.

Detta är rent nonsens då där vare sig finns finess eller distans och absolut inte poesi bara ett evigt ejakulerande.

Benny Holmberg