Och vardagen plötsligt skimrar av överrumplande innebörder och lockande tankar

Claes Hylinger
Utan ärende
Albert Bonniers

Den som reser utan mål, den som sedan länge slutat stressa sig fram genom gränder och över torg för att hinna fram till de trista turistguidernas alla måsten, är utan tvekan en dålig turist. Å andra sidan har en sådan person förutsättningar att bli en upptäckare, en nyfiken stigfinnare. Det heter numera allt oftare att världen har krympt. Denna egendomliga tanke lär ha med flygplan och datanät och webbens elektroniska tentakler att göra.

Självfallet har klotet inte krympt. Vad som skett är ett en del själar slimmats väl hårt av inskränkthet och bristande utblickar. Det är en tanke som endast kan leva vidare hos den dåraktige och självupptagne, där han eller hon sitter uppkrupen i knäet på en svettig reseledare som med rak hand pekar ut ännu en ruinhög, ännu en kyrka eller ett torn som lutar åt fel hål. "Inbilla dig aldrig att världen är liten", skrev Lars Gustafsson en gång i den underhållande lilla volymen "Världsdelar". Och så är det än idag.

Claes Hylinger, vår mest gravallvarlige humorist, är en vittberest man som sett mer än de flesta. Han tycks däremot aldrig ha bråttom; ingen har någonsin sett den mannen med svetten lackande jäkta vidare från sevärdhet till sevärdhet.

Han reser förvisso mycket. Ändå är den emblematiska bilden - fångad i en enda bestämmande attityd - av Claes Hylinger en annan. Han sitter där som vanligt, det må vara stökigt och stimmigt runtomkring honom. Det stör honom inte. Kanske märker han det inte ens. Han dröjer ännu en stund vid stambordet på "Pärlan", som i verkligheten självfallet bär ett annat namn, med en öl på bordet och en märklig skrift om sufism eller patafysik i handen.

I sin nya bok "Utan ärende" - en världshändelse i dolda sällskap och hemliga kretsar dit enbart de utvalda har tillträde - berättar Claes Hylinger om långväga resor till London och Lund, Istanbul och Paris.

Han släntrar som vanligt fram genom den gråtrista vardagen. Claes Hylingers verklighet är inte vår verklighet. Han får alltid syn på något annat, det udda och pikanta, den där lilla egendomliga detaljen som ingen lagt märke till på flera årtionden; ständigt stöter han dessutom på egensinniga och aparta människor. Mystiker och dansande dervischer, sufier och spetsfundiga sofister, dammiga arkivforskare och frimodiga vandrare.

Att här - i en sorgsen bokrecension - ge sig in på ett försök att återberätta vad Claes Hylinger skriver i "Utan ärende" saknar allt värde. Det är ju lika mycket sättet som han berättar det på, som vad han har att säga, som bär historierna framåt, ja upp till höjder där svindeln lätt drabbar den svagsinte ignoranten.

I "Utan ärende" är Claes Hylinger förvånansvärt frispråkig om Patafysikens innehåll och dess annars väldolda värdegrunder. Risken är överhängande att han framöver kommer att få välmenande - men stränga - reprimander nere från Paris. Det är från Patafysiska Sällskapets högtidsmöte, avfirat under april månad i Paris år 2000, som Hylinger nu avlägger rapport. "Collège de 'Pataphysique" höll sin så kallade "Desockultation" i Librairie Nicasie på 145 boulevard Saint-Germain. På kvällen var det festligheter. Den som vill veta vad som hände dessa dagar och kvällar i Paris behöver bara ta sig till närmsta boklåda, ta den smäckra lilla volymen och ställa sig i ett obevakat hörn och tjuvläsa.

Redan här kan dock avslöjas att en av denna indiskreta rapports viktigaste iakttagelser lyder som följer: "Men jag såg att många började skruva på sig och föra handen till strupen. Jag gjorde likadant själv. Vi hade inte fått något att dricka på två timmar. Äntligen öppnades baren". Champagne serverades och den patafysiska oordningen återställdes snabbt.

"Utan ärende" är en underhållande och allvarsam, dråplig och sorgsen, underfundigt underskruvad bok om allt och intet och det mesta som ryms däremellan.

Vill ni ha det tråkigt, vill ni att allt ska vara grått och enformigt, vill ni slippa se hur vardagen plötsligt och oväntat kan skimra av överrumplande innebörder och lockande tankar, ja då ska ni självfallet avstå ifrån att köpa Claes Hylingers "Utan ärende".

Crister Enander